Bästa scenen i en superhjälte film - Spoilers

[God45]

Jag älskar scenen i Defenders där hjältarna har brutit sig ut ur polisstationen och är påväg mot den episka slutstriden mot en uråldrig ninjakult… Men hur ska de ta sig till den i tid?

Vilka är era favorit scener?

 

[Rymdhamster]

Det är lite mainstream, men jag älskar verkligen den där after-creditscenen i Avengers:

När alla sitter äter shawarma.

Dels just för att inget händer i den: ingen sistaminuten-cliffhanger, ingen "det här får ni se i nästa film"-promo, bara en kul liten "dagen efter" scen.

Jag tycker också den är tillredställande för de gjorde något bra, nu får de sin belöning. Så att säga.

Och jag gillar hur alla sitter där i total tystnad och ser lite obekväma ut. Inte den uppsluppna fnitterhet som brukar kunna sätta in när adrenalinet börjar släppa och lugnet sätter in. Det här är en samling personer som inte är vänner, inte har särskilt mycket gemensamt, en del av dem gillar inte ens varandra särskilt mycket. Och Captn America verkar inte tycka om maten. Jag tycker det är trevlig omväxling från det klassiska glättiga avsnittet där folk helt plötsligt är bästa vänner för att de räddat världen tillsammans.

 

[Khan]

Antagligen inbrottsscenen från Mask of Zorro med Antonio Banderas.

Den har liksom allt som gör Zorro bra. Alltifrån det smygande och försiktiga inbrottet i början, till fantastiskt eskalerande svärdsfajter signerade Bob Anderson när han var som bäst, till lysande bra berättande genom ytorna de använder. Men bäst av allt är det sista lilla klippet precis i slutet, när Zorro vänder sig om, ser tillbaka på alla skurkarna han precis besegrat, och ger ett ärligt leende som ingen kan se. För han är genuint glad. Det är kul att vara superhjälte.

 

[God45]

Det är lite mainstream, men jag älskar verkligen den där after-creditscenen i Avengers:

När alla sitter äter shawarma.

Dels just för att inget händer i den: ingen sistaminuten-cliffhanger, ingen "det här får ni se i nästa film"-promo, bara en kul liten "dagen efter" scen.

Jag tycker också den är tillredställande för de gjorde något bra, nu får de sin belöning. Så att säga.

Och jag gillar hur alla sitter där i total tystnad och ser lite obekväma ut. Inte den uppsluppna fnitterhet som brukar kunna sätta in när adrenalinet börjar släppa och lugnet sätter in. Det här är en samling personer som inte är vänner, inte har särskilt mycket gemensamt, en del av dem gillar inte ens varandra särskilt mycket. Och Captn America verkar inte tycka om maten. Jag tycker det är trevlig omväxling från det klassiska glättiga avsnittet där folk helt plötsligt är bästa vänner för att de räddat världen tillsammans.

Ja! Den är verkligen bra!

 

[Vitulv]

Jag är egentligen så vansinningt trött på superhjältefilmer på grund av all CGI och att konceptet känns minst sagt uttjatat.

Med det sagt, i första X-Men finns det en fantastisk scen när Sabretooth anfaller Wolverine. Grymt bra filmskapande där man lyckas presentera alla Wolverines superhjälteförmågor (läkeförmåga, klor, doftsinne) utan att skriva någon på näsan. Sabretooth avslöjas inte heller för mycket. Man ser knappt hans ansikte, och om man inte läst X-men tidigare så blir det en "jävlar, vem fan var det?"-känsla, och har man läst X-men så blir det "YES! SABRETOOTH!".

Den är bara jävligt fet.

Sedan är jag också riktigt svag för den här scenen med Bane. Den är enastående. Älskar hur den subtila (med superhjältefilmsmått mätt) hotfullheten sjunker in och affärsmannen börjar förstå att han inte är högst upp i näringskedjan.

 

[Franz]

Oj, svår fråga.

Om Casshern räknas som superhjältefilm så säger jag den filmens slut. Så tematiskt och tolkningsbart och slutmonologen må vara klyschig men den ger mig rysningar varje gång jag ser filmen!

Gillar även slutscenen i Batman 1989 när Batman räddar Vicky på muséet. Tycker det är coolt att karaktärerna möts utan att förstå vad det innebär. Gillar när Batman riktar sin grappling hook mot Jokern och denne bara tittar tillbaka, som om han typ är nyfiken på om det är ett vapen som kommer döda honom eller inte och han vill inte försvara sig för det skulle förstöra överraskningen. En riktigt Joker-moment!

Slutscenen i Batman Returns! En riktig antites till hur en superhjältefilm ”ska” sluta och därmed riktigt effektfullt!

Gillar tåg-scenen i Spider-Man 2 när de först slåss och alla vanliga människor sen ställer sig emellan Spider-Man och Dr. Octopus. Ett bra friendly neighbourhood spider-moment.

 

[Gabrielle de Bourg]

Portal-scenen i Avengers: Endgame.

Det är inte så mycket en scen som ett populärkulturell milstolpe. En scen som går till de kulturella historieböckerna för att de förändrade eller påverkade mediet och för evigt etsade sig in i popkulturens medvetande; duschscenen i Psycho eller ”No, I am your father” i Rymdimperiet slår tillbaka är två bra exempel.

Portal-scenen i Endgame känns som millenialgenerationens motsvarighet. Resan som tog elva år och mer än tjugo filmer för att bygga tanken om ett samlat universum, som vi tillslut fick se helt samlat på vita duken. Det var scenen som alla andra som gjort ”universum-filmer” vill göra, men bara en lyckades.

 

[Rymdhamster]

Gillar tåg-scenen i Spider-Man 2 när de först slåss och alla vanliga människor sen ställer sig emellan Spider-Man och Dr. Octopus. Ett bra friendly neighbourhood spider-moment.

Jäklar, det är en sjukt bra scen!

 

[Deodanders]

Hela delen med X-Force i Deadpool 2 är ju dejlig.

 

[God45]

Oj, svår fråga.

Om Casshern räknas som superhjältefilm så säger jag den filmens slut. Så tematiskt och tolkningsbart och slutmonologen må vara klyschig men den ger mig rysningar varje gång jag ser filmen!

Gillar även slutscenen i Batman 1989 när Batman räddar Vicky på muséet. Tycker det är coolt att karaktärerna möts utan att förstå vad det innebär. Gillar när Batman riktar sin grappling hook mot Jokern och denne bara tittar tillbaka, som om han typ är nyfiken på om det är ett vapen som kommer döda honom eller inte och han vill inte försvara sig för det skulle förstöra överraskningen. En riktigt Joker-moment!

Slutscenen i Batman Returns! En riktig antites till hur en superhjältefilm ”ska” sluta och därmed riktigt effektfullt!

Gillar tåg-scenen i Spider-Man 2 när de först slåss och alla vanliga människor sen ställer sig emellan Spider-Man och Dr. Octopus. Ett bra friendly neighbourhood spider-moment.

Tåg-scenen är så bra! När folket inser att spindelmannen bara är en ung kille och de hjälper honom är genuint fint!

 

[God45]

Portal-scenen i Avengers: Endgame.

Det är inte så mycket en scen som ett populärkulturell milstolpe. En scen som går till de kulturella historieböckerna för att de förändrade eller påverkade mediet och för evigt etsade sig in i popkulturens medvetande; duschscenen i Psycho eller ”No, I am your father” i Rymdimperiet slår tillbaka är två bra exempel.

Portal-scenen i Endgame känns som millenialgenerationens motsvarighet. Resan som tog elva år och mer än tjugo filmer för att bygga tanken om ett samlat universum, som vi tillslut fick se helt samlat på vita duken. Det var scenen som alla andra som gjort ”universum-filmer” vill göra, men bara en lyckades.

Verkligen otroligt episkt!

 

[Gabrielle de Bourg]

Att välja en favoritscen från Spider-Man: Into the Spider-Verse eftersom det är den bästa superhjätlefilmen som gjorts.

Men det finns två scener som sticker ut lite över resten:

Den första är när Miles gör sitt leap of faith och blir Spider-Man. Den är både så extremt häftig visuellt, där att filmen är animerad gör allt bättre, för den utnyttjar verkligen stilen till fullo, där den lånar från serietidningar och att Miles animeras i 24 rutor per sekund till skillnad från 12, som alla vanliga människor, inklusive han, animerats i. Det bekräftar på ett så litet sätt att han faktiskt är Spider-Man. Dessutom funkar musiken så makalöst till. Den är också så fylld med Miles känslor och jag blir faktiskt lite tårögd när jag ser den.

Den andra är post-creditsscenen för att den är det bästa användadet av en internet-meme i en film som någonsin gjorts. Jag skrattade typ ihjäl mig på biografen, samtidigt som scenen visar hur Into the Spider-Verse verkligen fångar allt av vad Spider-Man är.

 

[Gabrielle de Bourg]

Verkligen otroligt episkt!

Så episk att jag ibland kollat på videor med folk som filmat i biografen för att få med publikjublet. Det är verkligen ett så starkt minne!

 

[God45]

Att välja en favoritscen från Spider-Man: Into the Spider-Verse eftersom det är den bästa superhjätlefilmen som gjorts.

Men det finns två scener som sticker ut lite över resten:

Den första är när Miles gör sitt leap of faith och blir Spider-Man. Den är både så extremt häftig visuellt, där att filmen är animerad gör allt bättre, för den utnyttjar verkligen stilen till fullo, där den lånar från serietidningar och att Miles animeras i 24 rutor per sekund till skillnad från 12, som alla vanliga människor, inklusive han, animerats i. Det bekräftar på ett så litet sätt att han faktiskt är Spider-Man. Dessutom funkar musiken så makalöst till. Den är också så fylld med Miles känslor och jag blir faktiskt lite tårögd när jag ser den.

Den andra är post-creditsscenen för att den är det bästa användadet av en internet-meme i en film som någonsin gjorts. Jag skrattade typ ihjäl mig på biografen, samtidigt som scenen visar hur Into the Spider-Verse verkligen fångar allt av vad Spider-Man är.

Scenen där Doc Ock dyker upp är också GULD!

 

[Gabrielle de Bourg]

Scenen där Doc Ock dyker upp är också GULD!

Allt i den filmen är guld, faktiskt! Minns att det bästa med Venom var scenen från Into the Spider-Verse.

 

[God45]

Allt i den filmen är guld, faktiskt! Minns att det bästa med Venom var scenen från Into the Spider-Verse.

Du har helt rätt i att det är den bästa superhjältefilmen som gjorts! Den fångar allting man vill ha från Spindelmannen och har med inget av det tråkiga.

 

[krank]

Scenen där Doc Ock dyker upp är också GULD!

Jag tror att den nog är min favorit i den filmen, faktiskt. Jag satt verkligen och gapskrattade, ett riktigt skurk-skratt, när jag såg den.

 

[Cybot]

Fallskärmscenen ifrån Deadpool 2

Efter 90-talets New Mutants så var Shatterstar och Zeitgeists öde katarsis på en nivå jag inte visste att jag behövde.

 

[JohanL]

"I don't think anyone's going to miss Shatterstar. He was a bit of a prick."

 

[Tant Ragnar]

The dark knight: bankrånet eller pennan.

Kung fu hustle: musikfighten. Hela scenen, fram till och med att gangsterbossens medhjälpare fumlar med tändaren i bilen.