Sjövaktens uniform (på Numenor) blev mycket snyggare utan harnesket.
Deras rustningar är obegripligt kassa, dock. Númenor kan bevisligen bättre, eftersom Galadriel får en rätt bra rustning. Lösa läderfjäll och inget skydd för halsen? Blä!
Däremot jättecred för att, för en av de allra första gångerna i fantasy-tv eller -film, ett svärd smids på ett rimligt vis och ser någorlunda normalt ut. Annars älskar allt från Conan till Game of Thrones att
gjuta svärd, vilket är barockt. Det märks att de gjort en ansträngning här.
Och passagen om att Galadriel skulle skickats iväg av Gil-Galad för att hon blivit monstret hon jagade? Nej, nej.
Det här är inte bara konstigt, det är dumt också. Nietzsche kanske tyckte att den som kämpade med monster själv kunde bli ett monster, men tanken att Tolkien tyckte att man borde låta ondskan vara i fred så händer nog inget dåligt är
befängd.
En av sakerna jag stör mig på på många håll är avsaknaden av genuina konflikter - det blir bara gnabb och en tom lösning i stället. Galadriel och Halbrand, Galadriel och Miriel, Isildur och alla. En bra konflikt uppstår när folk genuint har olika intressen, men så är det inte alls i serien. Och kan någon ens förstå Halbrands, Kemens eller Eäriens motivationer? Inte jag, i alla fall! Pharazon funkar däremot bra, eftersom han har en riktig plan och inte bara gör saker för att plotten vill det.