Fick skriva om Mutants tidslinje, den funkade inte riktigt och tog ju sitt avstamp på 2010-talet
Iaf, detta är ett utkast som i stora drag beskriver hur vi gick från nu till sen.
2030-talet Kraschen
Klimatkatastrofer, ekonomisk kris, populism, krig och nationalstaters allt svagare ställning leder till historiens värsta krasch. Banker runt om i världen går i konkurs och de djupt skuldsatta länderna de är verksamma i kan inte, eller vill inte, lösa ut dem. Världen, som vi känner den, går under.
2040-talet Återuppbyggnaden
Även om provisoriska regeringar och krigsherrar återtog makten på många håll var det inte de som till slut lyckades stabilisera läget - det var företagen. Många av världens biljonärer hade förutspått finanskraschen och omsatt sin rikedom till olja och guld och kunde från säkra bunkrar och herrgårdar via nybildade företag helt sonika köpa upp hela regioner och investera i infrastruktur och sjukvård. Sakta men säkert stabiliserades läget och företag som Kauffman/Meier och SinWei såg dagens ljus.
2050-talet Städernas era
Klimatkrisen är ett faktum och människor från hela världen flyr till de de få städer som tycks klara sig. Befolkningen i dessa växer till över 100 miljoner, ofta det dubbla eller mer. En byggboom utan motstycke drabbar städerna som växer sig större än många av de stater som ingen knappt minns längre. Gigantiska block och sektorer där väldiga skrapor på långt över 100-våningar försvinner upp i den eviga smoggen.
2060-talet Rymdkoloniseringen
De ändliga resurserna på jorden kan inte längre ersättas med syntetiska alternativ och mer utav tvång än av prestige och ekonomisk vinning vänder sig företagen mot den sista yttersta gränsen - rymden. Först koloniseras Mars av företaget Callisto, sedan Jupiters månar av KuiperCorp. Efter det gick det snabbt. Snart hade månen en befolkning på över 50 000 personer. Optimismen visste inga gränser och allt fler rymdprogram realiserades, allt fler månbaser grundades och allt fler rymdstationer etablerades och trots att satsningarna krävde enorma summor blev avkastningen ännu större. Först koloniserades det inre solsystemet och asteroidbältet, och därefter riktades blickarna mot det yttre solsystemets månar och Kuiperbältet. Sedan drabbades företagen av girighet…
2070-talet Krigen
Små gräl över asteroider och fyndigheter ledde till diplomatiska dispyter som ledde till fullt krig. Kriget i rymden var över på 10 timmar, men kriget på Jorden blev betydligt längre. Städerna och deras företag gick i krig med varandra över de resurser som finns kvar och efter åtskilliga år inträdde någon form av lågintensiv krigföring som trots allt tillät städernas befolkning att återgå till en slags normalitet.
2080-talet NU!
Världens kvarvarande megastäder är isolerade fickor i en ödelagd värld. Här lever hundratals miljoner människor, mutanter och robotar sina liv i någon form av välmående. Företagen förstår att ta hand om sina anställda, och trots att världen numera är någon form av neo-feodalism uppmuntras den stora massan av belöningar, skuldavskrivningar, diplom, droger och stora evenemang. Detta räcker för att hålla det värsta missnöjet borta. För dessa människor består livet till stor del av mer eller mindre meningslösa arbetsuppgifter. Många av dem hade kunna automatiseras men företagen anser att sysselsatta människor är en större tillgång. Men alla har det inte så bra. De lägre våningsplanen, våning 15 och nedåt, är förslummade, och i de väldiga kransregionerna, som gränsar till zonerna, är företagens närvaro låg. De ser främst till att hålla de väldiga interstradorna någorlunda färdbara och skydda konvojerna från zonerna som levererar spannmål, alger, mineraler till deras dotterföretag och anställda. Runt dessa härskar gängen, kartellerna och mängder av små företag och frilansare försöker överleva dagen. Dessa är inte sällan underleverantörer till några av de stora företagen. Men strukten är i princip omöjlig att överblicka. De flesta vet inte vilka som styr megakorparna känner till alla de tusentals mindre företag de äger. Det är så eliten vill ha det. De lever på de högsta våningarna i staden och i sina fortifierade lyxvillor långt från staden.