Arramasslätten, med dess böljande fält och fruktträdgårdar. Vilken idyll! Apelsinlundar som steker i solen. En lat herde som vilar sig under skuggan av olivträden. Stora vinodlingar. Det gistna kvarnhjulet som sakta gnisslar för strömmen i de enkla terrakottakanalerna. En ensam ryttare med bössan över axeln och hårt lindad turban på väg hem till sin lilla förläning. En enkel men välmående byggd.
Vad kan vara mer fridfullt! Men tvärs genom landskapet skär Lilla Banérleden som ett sår från Rabul till Sargos. Hela Kopparhavets handlare, skojare, rövare och legosoldater i långa karavaner på väg från storstaden för att vinna skatter och rikedommar, eller tillbaka till storstaden för att spendera dem på den enda plats som verkligen räknas. Landsvägen är som en förlängning av Rabuls Stora Basaar, och rättstvister och gillesfejder följer de varutyngda massorna. Som ett pärlband längs vägen ligger karavanserajer som lika gärna kunnat vara ett andra Rabul, full av prål, flärd och de senaste danserna, underhållning och intriger. Kontrasten mellan det varma, svettiga stimmet bland Banérledens serajer, och det lantliga lugnet utanför dessa kaklade väggar - där endast en enstaka gam hörs kraxa - är total!
