Mega-Block, ABC-stad eller något mittemellan

[Enstoeringen]

Disclaimer: Detta är en text som kan komma att upplevas som rörig, helt utan mål och styrning, och definitivt som alldeles för lång för sitt eget bästa. Men bare with me, det finns här en önskan om att tillsammans med andra visualisera det som jag har för avsikt att avhandla. Nämligen spelplatsen för dystopiska berättelser i urban miljö (aka cyberpunk). Well, here goes nothing…

Ända sedan @Mogger presenterade sitt KSR-liknande cyberpunk-projekt så har alla lediga stunder i min hjärna ägnats åt att tänka på Mutant 2089 och dess värld. Jag har tänkt på de spelsessioner som jag ledde i studentrum och kvarterslokaler för dryga trettio år sedan. Jag har läst i gamla Mutant 2089-böcker. I Sinkadus (tack @Magnus Seter för alla grymma artiklar). Men framförallt har jag tänkt, antecknat och funderat över megastadens anatomi (vet inte om man kan kalla det så men det låter bra iallafall). Jag har bland annat fördjupat mig i läsning av Äventyrsspels Berlin City 2092-box. Ett återkommande inslag i en denna (och annan) dystopisk framtidsskildring (låt oss kalla det för det så slipper vi att låsa oss vid cyberpunk) tycks vara Mega-blocket.

I Berlin City 2092 är staden indelad i stadsdelar. Dessa bär namn som alluderar till det reella Berlin. De beskrivs som avgränsade territorier med tydliga skillnader i både stil och stämning. Därtill så är staden indelad i block (A-block för administrativ verksamhet, D-block för distribution, R-block för rekreation, W-block för bostäder, und so weiter). Dessa block beskrivs i sin tur som enskilda, eller ihopväxta, mastodonter till byggnadskomplex som kan resa sig flera kilometer över staden. Gott så.

Men också inte gott så. Varför skulle t.ex. en hyperkapitalistisk oligark-korporation ha sin (mer eller mindre livegna) personal boende i ett W-block när produktionen/administrationen ligger någon helt annanstans? Och varför koncentreras t.ex. all rekreation till särskilda block? I en värld av (t.ex.) MultiSense-teknologi så verkar det galet att koncentrera den typen av affärsverksamhet till någonstans där konsumenterna inte bor. Det är som att någon tagit idéerna om ABC-städerna (Arbete, Bostad, Centrum) och gjort kaos med hela konceptet. It makes no sense i min bok.

Hursomhelst, dessa mega-block tycks i många fall (åtminstone när det kommer till bostadsblocken) följa den stratifierade ordningen av att längst ned så är våningsplanen förslummade förgårdar till helvetet (som i sin tur ligger under markytan och är där mutanter och pestsmittade lever sina sorgliga liv i t.ex. kulvertar, tunnlar och övergivna parkeringsplan), ovanför dessa lever den grå massan i mer eller mindre välordnade korp-plan och längst upp (gärna ovanför molnen) lever eliten sina halvgudalika liv i ofattbar lyx. Dock verkar allt ske inomhus. Eller?

Det är här - i mina försök att visualisera framtidsstaden - som jag har svårt att få ihop det. När jag försöker förstå hur staden egentligen ter sig, hur jag som presumtiv spelledare ska ”måla upp” världen för spelarna, så krockar det bl.a. med rätt mycket som jag har konsumerat i form av urban dystopisk framtidsskildring.

Jag kan i skrivande stund bara komma på att jag sett denna typ av avgränsade yta i filmen Dredd (alltså den bättre av Judge Dredd-filmer) där blocket/skyskrapan får agera scen för en berättelse som om den inte ”låstes fast” till en byggnad hade tappat sitt logiska driv. När jag tänker dystopisk framtid i urban miljö (let’s be frank; när jag tänker cyberpunk) så föreställer jag mig städer framförallt som i t.ex. Akira, Ghost in the Shell, Blade Runner och liknande. Nytt och gammalt om vartannat, stål och glas möter brutalistisk betong möter nittonhundratalets arkitektur. Arbete, boende och nöjen ligger i stort sett vägg i vägg (eller inte alls så långt därifrån).

Framtiden är förstås vertikal (en inte helt ovanlig trop) men den är inte inomhus så som jag upplever att stora delar av Mutant 2089/Berlin City 2092 verkar vara (rätta mig gärna om jag tänker fel här). Jag gillar visserligen den klaustrofobiska upplevelsen av att staden har växt ihop. Att väggar och tak liksom omsluter ”dig” vart du än vänder dig. Det må vara ett tak av odefinierade rör och kablar som löper en knapp halv meter ovanför dig då du befinner dig i gränden bakom hotpot-ställets kök, eller något som kan skönjas i dunklet femtio meter över den underjordiska Mutant-marknaden, eller kanske de hårt trafikerade autostradorna som dånar 24/7 två hundra meter ovanför dig. Men att denna klaustrofobiska känsla av att vara innesluten, nästan uppäten av staden, skulle vara den allenarådande upplevelsen tar bort alldeles gör mycket av det som (för mig) utgör en bärande del av en dystopisk framtid i urban miljö, nämligen regnet.

Det ständigt fallande regnet, de våta gatorna som reflekterar neonet, regnet som får betongen att skifta från grått till, ja, mörkare grått, regnet som gör att protagonisten aldrig tillåts se ut som något annat än en blöt katt. Regnet som kan vara lätt frätande, som är svart av aska och utsläpp, som gör att du får vada till kvartersbutiken för att köpa din mikrade burgare, eftersom att mutanterna kloggat igen brunnarna då de i sin tur tröttnat på att drunkna i underjorden. Ja, sånt funderar jag på.

Så, var vill jag komma med den hör ostrukturerade och vansinnigt pladdriga texten?

Jo, till följande, hur ser ni på den dystopiska framtidsstaden (och gärna i relation till Mutant 2089 om ni har erfarenhet av detta)?

Hur skulle ni visualisera, beskriva eller designa ett mega-block?

Är det rimligt att verksamheter i framtiden koncentreras till givna arenor? Och dessutom bara finns där?

Eller är det, som nog är det jag lutar åt, att tänka på ABC-staden fast då i blockform?


Hoppas någon orkat läsa så här långt. Har du det så tack. Ser verkligen fram mot att höra era tankar om framtidsstaden om ni vill bidra.

 

[krank]

Stad Ett i Rotsystem är ju uppbyggt enligt blockprincip, där olika megakorpar styr olika block i en jättestor arkologi. Där har jag tänkt mig att varje block innehåller i princip allt – bostäder, produktion, nöjen och så vidare. Där är ju också verkligen allting inomhus – i den mån man ser en "himmel" är den någon form av skärm i taket, och kan bara glitchig. Annars är allt som ett enda megakomplex bara, som att gå i världens största sammanväxta galleria / flerfamiljshus / fabrik, och man kan öppna en bakdörr i en boutique och finna sig i sweatshopen som tillverkar dess varor, och en dörr till tar en till de ihopträngda sovsalar där de som arbetar bor och suger näringsslem ur en kran i väggen.

Den sociala stratifieringen tenderaer nog att vara vertikal, men eftersom allt är inomhus behöver den inte vara det, så länge det finns rejäl isolering mellan företagstopp och företagsbotten. Eftersom hot och sådant kan komma från alla håll så är man inte mer säker bara för att man bor högt upp – det betdyer ju bara att den som bor längst ner i blocket ovanför har lättare att komma åt en. Kanske bygger man in sig, så att överklassen bor i mitten av blocken? Sånt gillar jag att fundera på; stratifiering och stadsplanering påverkas ju av den begränsade rörligheten och tillgången, så vad händer i en stad som verkligen är 3d?

Det är såklart inte en typisk cyberpunkstad – om inte annat regnar det inte och det saknas de svindlande perspektiven man får när man tittar upp och ser megaskraporna sträcka sig upp i regnmolnen. Men det är en cyberpunkstad, och den är definitivt klaustrofobisk…

 

[Dimfrost]

Jag håller med dig. Inomhusligheten är väl heller inte så påtaglig i illustrationerna i Mutant, exempelvis i Bergtings Berlin. Jag har för mig att det är en massa jättefina tuschbilder rätt tungt influerade (eller påminnande) om Moebius fantastiska The Long Tomorrow, typ så här:



Något sådant, fast med lite mer utomhus, lite mer regn och halvdöda parker, är hur jag vill ha min megastad.

 

[Rymdhamster]

I Berlin City 2092 är staden indelad i stadsdelar. Dessa bär namn som alluderar till det reella Berlin. De beskrivs som avgränsade territorier med tydliga skillnader i både stil och stämning. Därtill så är staden indelad i block (A-block för administrativ verksamhet, D-block för distribution, R-block för rekreation, W-block för bostäder, und so weiter). Dessa block beskrivs i sin tur som enskilda, eller ihopväxta, mastodonter till byggnadskomplex som kan resa sig flera kilometer över staden. Gott så.

Men också inte gott så. Varför skulle t.ex. en hyperkapitalistisk oligark-korporation ha sin (mer eller mindre livegna) personal boende i ett W-block när produktionen/administrationen ligger någon helt annanstans? Och varför koncentreras t.ex. all rekreation till särskilda block? I en värld av (t.ex.) MultiSense-teknologi så verkar det galet att koncentrera den typen av affärsverksamhet till någonstans där konsumenterna inte bor. Det är som att någon tagit idéerna om ABC-städerna (Arbete, Bostad, Centrum) och gjort kaos med hela konceptet. It makes no sense i min bok.

För mig är det just det som är lite av charmen: det är stadsplanering dragen till sin absurda spets helt utan koppling till verkligheten! Skapad av byråkrater som blind följer regler utan att förstå att det kanske inte är den bästa vägen att gå alla gånger.

Men också just megacorpar som vill skydda sina intressen! Grejen är inte att de bygger sitt A-block på ena sidan stan, och sitt W-block på andra sidan. De river ett antal kvarter och bygger sitt A-block och sitt W-block bredvid varandra! Och de bygger ihop dem så att arbetarna inte ens behöver lämna byggnaden för att ta sig från bostad till arbete. Megacorpen slänger dessutom in ett (litet) R-block i anslutning till det hela (återigen ihopbyggt) så att de kan kontrolllera vilka former arbetarnas nöjen tar sig. Barnotan dras direkt från lönen. Endast megacropgodkända märken och media tilltåts. Allt är så klart täckt av reklam för Megacorpen och dess filialer. Målet är att helt isolera arbetarna från omvärlden så att de aldrig börjar ifrågasätta sina lönenivåer, eller har en chans att rekryteras till andra bolag. Det är där du får "ihopväxta, mastodonter till byggnadskomplex som kan resa sig flera kilometer över staden".

Men det är inte alla megacorpar som har råd att skapa helt självförsörjande enheter på det här sättet, så ofta sker ett visst utbyte med omgivningen. Och sen är ju inte alla distrikt nybygda heller. Visst, du har dedikerade nöjesdistrikt, men du har också alla gamla kvarter från förr där du har bostäder, nöjen och kontor blandat med varandra. Så jag tänker mig mer en tradtionellt, lite blandad stad på det stora hela, men med stora klickar av bizarro-stadsplanering och företagsarkeologier här och där.

Men jag tycker egentligen inte alls att hela det här konceptet är särskilt långsökt alls om man istället för att titta på lilla Sverige tittar på USA. Där har du redan gigantiska förorter med endast bostadshus. Inget annat än bostäder så långt ögat når. Sen direkt bredvid det distriktet har du ett gigantiskt köpcenter med massor av äffärer, restauranger, biografter etc... (även om köpcenterkulturen är på uttdöende i USA idag, om jag förstått det korrekt). Det är ju inte riktigt så saker funkar i europa överlag, men jag gillar tanken att man ser spår av amerikanska influenser som _inte funkar_ för att det går stick i stäv med europeisk kultur (och antagligen inte funkar i USA heller).

Och "Company towns" är ju ett faktiskt koncept från verkligheten: en hel stad (eller by) skapad och driven av ett specifikt företag där hela arbetsstyrkan bor i direkt eller nära anslutning till företaget, och alla butiker drivs av företaget. Ett hemsk koncept med som känns väldigt cyberpunkigt för mig (och dystopsik scifi överlag).

 

[Mogger]

Jag har såklart funderat på detta, orimligt mycket, och under orimligt lång tid (vi snackar decennier!). Mutant 2089 ger ju en motsägelsefull bild här. Jag har därför haft det här som stående spaning på mina resor runt om i världen. Jag skrev ju om hur jag inte ens lyckades ta mig upp på "mark"nivå i Hongkong i en annan tråd, så jag har inga problem att föreställa mig en "undre" värld som består av servicegångar, lager, gamla metrolinjer, avlopp och allt möjligt. Men resten då? Ja, jag har landat i att lösningen består av Staden är uppdelad, inte i Block (som i Mutant 2089) utan i de sfärer som du har möjlighet att röra dig i.

I dag behöver du sällan lämna ditt kvarter om du har möjlighet att välja boende. Resten finns sannolikt där. Jag tänker att i en framtid så bor man där man jobbar. Detta är såklart taget från Japan och Tokyo där man dels har "livstidsanställning" (eller det har man kanske inte längre men förr var det så) samt en speciell sorts pendelkort som bara gäller mellan ett antal stationer (som kan vara unika för dig). I Staden kan du helt enkelt inte lämna ditt område. Eller du kan såklart men det är gränskontroller och spårfel och strömavbrott och terrorbombningar och ombyggnad etc etc så det är enklast att stanna i sitt block

Blocken är såklart inte definerade av verksamhet utan av vilka företag som äger dem. Högst upp sitter eliten och styr, längre ner adminstratörer. Efter det rekreation och bostäder. Service, lager m.m. Tillverkning längre ner. O.s.v. Blocken består av en bunt större skrapor som är sammanlänkande av monorails, broar, vägar etc. Du kan hyfsat enkelt röra dig inom ditt block. Ett block ser ut som bilderna @Dimfrost postar ovan. Och längst ner lever ju de utslagna.

Men, någonstans tar ju blocken slut, och The Sprawl tar vid. Detta är ju cyberpunkarnas arena och här är det lite mer uppluckrat. Äldre bebyggelse, lägre bebyggelse. Regn (såklart). Här kan t.o.m en cyberpunkare ha en takvåning på ett nedgången gammal skrapa på ynka 87 våningar, påbyggd och renoverad under 100 år. Det är inte alltid företag äger blocken i sprawl. Inte sällan köper de upp (eller tar över) ett större område och bygger någon chemtech-anläggning där, eller låter bara 14 räls dras igenom från produktionsanläggningar utanför staden. Men de kan lika gärna gå under marken. Men det finns ju alltid risk för översvämningar. Sprawl är mer som det virrvarr av byggnader och broar och kablar som du beskriver. Brukar tänka på Kowloon Walled City

Ja, det är väl typ det. Gradvis övergår sprawl till ödemark/landsbygd/industriområde.

 

[Rymdhamster]

Det är såklart inte en typisk cyberpunkstad – om inte annat regnar det inte

Vilket jag alltid tyckt är lite konstigt. Kondens från felinställda eller dåligt fungerande AC-enheter är ett vanligt problem, och jag har sett det regna i konferensrum

 

[Enstoeringen]

Stad Ett i Rotsystem är ju uppbyggt enligt blockprincip, där olika megakorpar styr olika block i en jättestor arkologi. Där har jag tänkt mig att varje block innehåller i princip allt – bostäder, produktion, nöjen och så vidare. Där är ju också verkligen allting inomhus – i den mån man ser en "himmel" är den någon form av skärm i taket, och kan bara glitchig.

Det är, nu då jag läst svaren på mitt inlägg och med lite mer tankeverksamhet från min sida, så som jag borde ha tolkat block-begreppet. Tyvärr drog jag nog ett likhetstecken mellan stadsdel och block. My bad. Men i princip är detta i enlighet med Generalplan för Stockholm 1952 (d.v.s. ABC-staden) men uppskruvat till elvan och utan någon som helst tanke på ”social ingenjörskonst för medborgarens bästa”. Typ.

Annars är allt som ett enda megakomplex bara, som att gå i världens största sammanväxta galleria / flerfamiljshus / fabrik, och man kan öppna en bakdörr i en boutique och finna sig i sweatshopen som tillverkar dess varor, och en dörr till tar en till de ihopträngda sovsalar där de som arbetar bor och suger näringsslem ur en kran i väggen.

Detta låter, för en som har sitt arbete i en galleria, som den ultimata dystopin! Men det hade ju iofs varit praktiskt om mitt arbete hade haft en massa författare fjättrade till en tryckpress på lagret. Inga mer ”när kommer nästa bok i serien om blablaha”.

Men om jag ska vara allvarlig i en sekund så finns det något i det där som lirar väl med den typ av block-princip som jag funderar kring. Det självförsörjande blocket där den som slavar för maskinen också är maskinens kund. Vilket ju inte alls liknar det samhälle vi själv lever i.

Den sociala stratifieringen tenderaer nog att vara vertikal, men eftersom allt är inomhus behöver den inte vara det, så länge det finns rejäl isolering mellan företagstopp och företagsbotten. Eftersom hot och sådant kan komma från alla håll så är man inte mer säker bara för att man bor högt upp – det betdyer ju bara att den som bor längst ner i blocket ovanför har lättare att komma åt en.

Det finns ju en poäng i att eliten/samhällstoppen avskärmar sig från ”undersåtar och patrask” (their words, not mine). Det sker ju redan idag med t.ex. Gated Communitys. Dock har jag alltid haft svårt att förstå varför det skulle vara i samma ”byggnad” (i brist på annat ord). Låt säga att hotet, vilket är troligt i alla stratifierade hierarkier, kommer från den skrämmande massan nedanför dig. Varför bosätta sig ovanpå sagda massa? Nu minns jag inte riktigt ploten i filmen Elysium men där är väl vår planet i princip en soptipp och eliten har tagit sin tillflykt till en artificiell värld i omloppsbana? Känns rimligare (och för trådens skull även i enlighet med Mutant 2089s tidslinje/lore) på något sätt. MEN jag minns ju från Elysium att inte ens omloppsbana kan skydda eliten från populasens vrede.

Kanske bygger man in sig, så att överklassen bor i mitten av blocken? Sånt gillar jag att fundera på; stratifiering och stadsplanering påverkas ju av den begränsade rörligheten och tillgången, så vad händer i en stad som verkligen är 3d?

Det är såklart inte en typisk cyberpunkstad – om inte annat regnar det inte och det saknas de svindlande perspektiven man får när man tittar upp och ser megaskraporna sträcka sig upp i regnmolnen. Men det är en cyberpunkstad, och den är definitivt klaustrofobisk…

Det där är en riktigt intressant tanke. En inverterad hierarkisk pyramid som löper från centrum ut i periferin fast i ännu fler dimensioner. Lite som övervakning och panopticon (som Foucault went on 'bout). För egen del - som nämns i mitt inledande inlägg - så skulle det ta bort den där, som du skriver, ”svindlande perspektiven” och regnsura känslan som jag så gärna vill åt (och förknippar med genren).

 

[krank]

Vilket ju inte alls liknar det samhälle vi själv lever i.

Alla vet att cyberpunk är en helt opolitisk genre som bara handlar om ball tech och snygg estetik, så… =)

Varför bosätta sig ovanpå sagda massa? Nu minns jag inte riktigt ploten i filmen Elysium men där är väl vår planet i princip en soptipp och eliten har tagit sin tillflykt till en artificiell värld i omloppsbana? Känns rimligare (och för trådens skull även i enlighet med Mutant 2089s tidslinje/lore) på något sätt. MEN jag minns ju från Elysium att inte ens omloppsbana kan skydda eliten från populasens vrede.

I just Rotsystem löser jag det ju genom att det utanför arkologin finns en hel värld täckt av ett lovecraftskt gigantiskt medvetande i form av radiotelepatiska växter. Så ute råder postapokalyps och ingen vågar använda radiovågor.

Det… ryktas om folk som flytt åt andra håll, men jag har ännu inte skrivit några böcker som utforskar de perspektiven. Men det finns antydningar om en marskoloni, och jag är ganska säker på att jag åtminstone tänkt mig en rymdstation. Huruvida nån fortfarande lever vetehåken. Låter som ett äventyr… =)

 

[Enstoeringen]

Jag håller med dig. Inomhusligheten är väl heller inte så påtaglig i illustrationerna i Mutant, exempelvis i Bergtings Berlin. Jag har för mig att det är en massa jättefina tuschbilder rätt tungt influerade (eller påminnande) om Moebius fantastiska The Long Tomorrow, typ så här:

View attachment 10388

Något sådant, fast med lite mer utomhus, lite mer regn och halvdöda parker, är hur jag vill ha min megastad.

Exakt så! Peter Bergtings fantastiska illustrationer har i det längsta krockat med hur jag har tolkat texten. Släktskapet med Moebius har, om inte undgått mig, så iallafall förträngts. Tack för påminnelsen. Triptyken du delar är i det närmaste det jag nog har föreställt mig att det skulle kunna se ut. Dock mörkare, fuktigare och betonggråare. Finns även en väldigt stämningsskapande bild till äventyret Lovligt byte i Sinkadus #38 (December 1992) av en illustratör som signerat sina bilder med Jens (hittar dock inget efternamn i tidningen). Den föreställer en vy från gatan (?) utanför Zensaiden Bar.

 

[Cybot]

Men jag tycker egentligen inte alls att hela det här konceptet är särskilt långsökt alls om man istället för att titta på lilla Sverige tittar på USA. Där har du redan gigantiska förorter med endast bostadshus. Inget annat än bostäder så långt ögat når. Sen direkt bredvid det distriktet har du ett gigantiskt köpcenter med massor av äffärer, restauranger, biografter etc... (även om köpcenterkulturen är på uttdöende i USA idag, om jag förstått det korrekt). Det är ju inte riktigt så saker funkar i europa överlag, men jag gillar tanken att man ser spår av amerikanska influenser som _inte funkar_ för att det går stick i stäv med europeisk kultur (och antagligen inte funkar i USA heller).

De där villamattorna man ser i USA ÄR långsökt om vi tittar på en kapitalistisk framtid, för rent ekonomiskt så är de absolut nonsense och bygger på en kombination av "the american dream" (som den sålts av bilindustrin) och vanvettiga developmentloans, där lån driver lån och sovstäderna är fast i en lånfälla och konstant ligger ett decennium eller mindre från ekonomisk konkurs, konkurser som bara kan stävjas med fler lån från statliga institut.

Om en corp får bestämma bostadsformer så hade vi sett block som är strukturerade på det här sättet.

A. Isolerade våningsplan för de superrika. Säkerhet är prioritet no.1, lyx är prioritet no.2. Det finns inte så mycket offentliga rekreationsmöjligheter här, för de har råd att äga sådant själv eller beställa att det kommer till dem. Det är också viktigt att trafiken mellan de superrikas bostäder och proletärernas arbetsplatser är strikt kontrollerad.
A är sedan kopplad till B och C.
B. Nöjes och shopping distrikt för de superrika. Saker som är för skrymmande eller personal-intensiva för att placeras i A hamnar i B.
C. Kontors/arbets-distrikt (som t.ex. produktutveckling) där de superrika möter sina närmaste underhuggare.

Under den här stegen så är kommers/shopping/bostäder allt mer mixade för effektivitet, då alla på den här nivån anses vara expendable, så säkerhet är lägre prioriterad jämfört med effektivitet. Bostadsdistrikten är fortfarande uppdelade så att det är en minimal mix mellan slum/transients/gig-economy och corporates (värdefulla arbetare), men deras kommers och entertainment är till en viss grad sammankopplade. Ljudliga (eller mer shady grejer som bloodsports och red light district) är avskiljda från bostäderna.

Utanför de här områdena så finns den farliga industrin. Det är fortfarande bad business att råka förgifta en hel bostadsskrapa pga ett ammoniakutsläpp, så de här existerar mest i isolerade byggnader kopplade till övriga block med bussar/monorail/tunnelbana (eller vad man nu vill ha). De är också isolerade för att man återigen vill ha kontroll över vilka som kommer in och ut ur de här områdena. Kemindustri och matförsöjrning lär ligga högst på säkerhetsskalan för att minimera chansen för terrordåd.

 

[Rymdhamster]

De där villamattorna man ser i USA ÄR långsökt om vi tittar på en kapitalistisk framtid,

Det är just därför jag gillar blandningen. Bara för att megacorparna styr allt i cyberpunken betyder det inte att de _alltid_ har styrt allt. Det är absolut möjligt att förutsätta att man spelar i en totalt nybyggd stad. Helt uppbyggd av megacorpar. Men jag gillar när städerna har lite (eller snarare mycket) historia.

 

[Leon]

Det är just därför jag gillar blandningen. Bara för att megacorparna styr allt i cyberpunken betyder det inte att de _alltid_ har styrt allt. Det är absolut möjligt att förutsätta att man spelar i en totalt nybyggd stad. Helt uppbyggd av megacorpar. Men jag gillar när städerna har lite (eller snarare mycket) historia.

Ja, jag skulle just säga att det coolaste om man vill ha kvar kakan och äta den är att köra på _historia_. Det kanske fanns en epok där megakorparna klev in och byggde korp-arkologier för sina medarbetare, men det behöver inte vara hela historian. Inne i gamla centrum finns nedgångna slumkvarter där forntidens reliker, som Louvren, Houses of Parliament eller Gamla Stan, är helt nedtaggade och trasiga och fulla av våldsamma gäng och syraregn. I andra områden har kanske rymdålderns lyxskrapor pensionerats som ruffiga coffin-hyreskaserner för knegarklassen. Etc etc.

Istället för att beskriva hur en stad "är" kan man förmedla den här världen kvarter för kvarter.

 

[afUttermark]

Jag undrar vart alla bilar och svävare är på väg? I alla filmer och serietidningsbilder är det en strid ström av fordon. Men vart ska dem om allt göttit finns i ens eget block?

 

[Cybot]

Jag undrar vart alla bilar och svävare är på väg? I alla filmer och serietidningsbilder är det en strid ström av fordon. Men vart ska dem om allt göttit finns i ens eget block?

Det är ju ett resultat av hur många personer som bor i varje skrapa. De flesta behov kan fixas i skrapan, men tack vare att det bor tusentals (eller till och med hundratusentals) personer i varje skrapa så blir det fortfarande mängder av folk som lämnar och kommer tillbaka till skrapan varje dag. Peach Trees (megaskrapan i Dredd 3D) hade ju 75,000 invånare.

 

[Enstoeringen]

För mig är det just det som är lite av charmen: det är stadsplanering dragen till sin absurda spets helt utan koppling till verkligheten! Skapad av byråkrater som blind följer regler utan att förstå att det kanske inte är den bästa vägen att gå alla gånger.

Men också just megacorpar som vill skydda sina intressen! Grejen är inte att de bygger sitt A-block på ena sidan stan, och sitt W-block på andra sidan. De river ett antal kvarter och bygger sitt A-block och sitt W-block bredvid varandra! Och de bygger ihop dem så att arbetarna inte ens behöver lämna byggnaden för att ta sig från bostad till arbete. Megacorpen slänger dessutom in ett (litet) R-block i anslutning till det hela (återigen ihopbyggt) så att de kan kontrolllera vilka former arbetarnas nöjen tar sig. Barnotan dras direkt från lönen. Endast megacropgodkända märken och media tilltåts. Allt är så klart täckt av reklam för Megacorpen och dess filialer. Målet är att helt isolera arbetarna från omvärlden så att de aldrig börjar ifrågasätta sina lönenivåer, eller har en chans att rekryteras till andra bolag. Det är där du får "ihopväxta, mastodonter till byggnadskomplex som kan resa sig flera kilometer över staden".

Det är nog detta som jag först inte insåg vid min senaste genomläsning av Berlin City 2092 - att stadsdelarna inte är detsamma som ett block. Stadsdelarna är i det närmaste reliker från det förra århundradet, och för att missbruka en känd fras, lite som att jättarna ställer sig på (i detta fall) Berlins axlar istället för tvärtom (och dessutom inte alls drar några slutsatser av historien). Just den här företagsblocktanken hittar hem hos mig. Det är klart att det är så.

Men det är inte alla megacorpar som har råd att skapa helt självförsörjande enheter på det här sättet, så ofta sker ett visst utbyte med omgivningen. Och sen är ju inte alla distrikt nybygda heller. Visst, du har dedikerade nöjesdistrikt, men du har också alla gamla kvarter från förr där du har bostäder, nöjen och kontor blandat med varandra. Så jag tänker mig mer en tradtionellt, lite blandad stad på det stora hela, men med stora klickar av bizarro-stadsplanering och företagsarkeologier här och där.

I like it. Jag ser framför mig en stad som mer liknar en "skog" av lägre skrapor som omger arkologierna de olika korp-arkologierna och produktionsblocken. Däremellan, i den mån den har överlevt rivningsraseriet och exploateringen, den gamla bebyggelsen av 1900- och tidigt 00-talssnitt. Vilket ger en mer diversifierad stadskänsla än den jag föreställde mig tidigare. Dock väcker detta frågor kring hur detta egentligen ter sig rent visuellt - jag har tankar om detta och återkommer i ett nytt meddelande längre ned i ärendet.

Och "Company towns" är ju ett faktiskt koncept från verkligheten: en hel stad (eller by) skapad och driven av ett specifikt företag där hela arbetsstyrkan bor i direkt eller nära anslutning till företaget, och alla butiker drivs av företaget. Ett hemsk koncept med som känns väldigt cyberpunkigt för mig (och dystopsik scifi överlag).

On a sidenote; inte helt olikt hur det svenska brukssamhället var uppbyggt en gång i tiden.

 

[Mogger]

Jag undrar vart alla bilar och svävare är på väg? I alla filmer och serietidningsbilder är det en strid ström av fordon. Men vart ska dem om allt göttit finns i ens eget block?

Det finns en grej i Lagos (tror jag) som är både cool och djupt tragisk. Permanenta bilköer. Alltså inte att det är bilköer som rör sig långsamt hela tiden utan att en dag stannade kön och sedan dess är den kvar.

 

[Enstoeringen]

Blocken är såklart inte definerade av verksamhet utan av vilka företag som äger dem. Högst upp sitter eliten och styr, längre ner adminstratörer. Efter det rekreation och bostäder. Service, lager m.m. Tillverkning längre ner. O.s.v. Blocken består av en bunt större skrapor som är sammanlänkande av monorails, broar, vägar etc. Du kan hyfsat enkelt röra dig inom ditt block. Ett block ser ut som bilderna @Dimfrost postar ovan. Och längst ner lever ju de utslagna.

Har (numera) förlikat mig med denna bild av blocken - den känns rimligare än hela R-block, W-block und-so-weiter-block-tanken. Har under dagen brottats med varför företagen skulle tillåta/acceptera att de lägsta nivåerna i deras block tagits över utslagna, mutanter och pestsmittade. Det känns på något sätt fel att ett hyper-kontrollerande megaföretag skulle tillåta ens en tanke om att blockets bas, på vilka hela deras skapelse vilar, skulle kunna riskera att bli "kontaminerad" av utomstående.

Det var då jag tror att jag knäckte det som gnagt mig; basen - fundamenten - varpå hela blocket/arkologin vilar är konstruerad på ett sätt som inte tillåter inbrytning eller någon "kontaminering". Rent visuellt skulle en arkologi kunna vara mastodont-stoder med en bas av förstärkt råbetong (och eventuellt syntiplax har jag för mig att de kallar det i BC2092) utan något som helst öppningar in. De första (typ) 40 våningsplanen är i stort sett hermetiskt tillslutna - för den som lever i skuggan av dem, utanför arkologin, så ser de helt enkelt ut som mastodont-betongblock som slagit ned mitt i bebyggelsen på markplan. Våningsplanen över 40 (typ, igen) finner vi de första punkterna varifrån en sådan här arkologi möjligen skulle kunna bli infiltrerad ifrån då det är här som avlopps- och sopschakt släpper ifrån sig alla de tusentals ton av sopor som en sådan här jätte producerar varje dygn. Ännu lite högre upp finner vi allsköns rör, kablar, luftintag, hummande luftkonditioneringar, blinkande lampor och omotiverade reglage som gör jag vet inte vad, samt lejdare för maintenance-personal (samt eventuellt trigger-happy InterPol som njuter av att jävlas med de som bor på botten). Ytterligare våningar upp så dyker de första autostradorna upp, sedan arkologins simulerade marknivå, därefter skyttelbanor, ännu mer autostrador, fler simulerade marknivåer fast av exklusivare art för dem som tillhör de övre skikten, och så vidare. Detta skapar den där klaustrofobiska upplevelsen av att vara instängd för dem längre ned även då du faktiskt vet att du egentligen är utomhus.

Verkar detta som en rimlig take på blocktanken?

Men, någonstans tar ju blocken slut, och The Sprawl tar vid. Detta är ju cyberpunkarnas arena och här är det lite mer uppluckrat. Äldre bebyggelse, lägre bebyggelse. Regn (såklart). Här kan t.o.m en cyberpunkare ha en takvåning på ett nedgången gammal skrapa på ynka 87 våningar, påbyggd och renoverad under 100 år. Det är inte alltid företag äger blocken i sprawl. Inte sällan köper de upp (eller tar över) ett större område och bygger någon chemtech-anläggning där, eller låter bara 14 räls dras igenom från produktionsanläggningar utanför staden. Men de kan lika gärna gå under marken. Men det finns ju alltid risk för översvämningar. Sprawl är mer som det virrvarr av byggnader och broar och kablar som du beskriver. Brukar tänka på Kowloon Walled City

Ja, det är väl typ det. Gradvis övergår sprawl till ödemark/landsbygd/industriområde.

Utifrån min tanke ovan så föreställer jag mig att den gamla bebyggelsen - de lägre korp-skraporna från 2030-talet, gamla skrytbyggen från innan finanskriserna på 2020-talet, 1900-talsbebyggelsen som mirakulöst överlevt både ett och tre världskrig - sprider ut sig kring, och nedanför, dessa betongstoder som sträcker sig upp ovan molnen. De som lever här nere i skuggan av arkologierna är förvisso konsumenter av det som företagen producerar men de är blott insekter ifrån eliternas upphöjda position. Man ska dock inte underskatta insekters förmåga att ställa till med trubbel; enter the cyberpunks.

Staden, som jag föreställt mig i mina funderingar under dagen, skjuter således i höjden och realiserar tropen om att framtiden är vertikal, men den är också horisontell då staden som sådan fortsätter växa även på marknivå. Jag föreställer mig även att det finns platser i megastadens utkanter som mer liknar kåkstäder där utslagna och refugniks (som de kallas i BC2092) försöker överleva efter bästa förmåga.

Jag har mer att tillföra, men bör nog försöka samla tankarna innan jag fortsätter.

 

[Enstoeringen]

När jag var liten drömde jag om att få se stjärnor. Aber, inte några kändisar från deveschirmen och inte heller var det någon dröm om att få resa ut i solsystemet, till kolonierna – att få besöka andra världar – nah, jag visste redan då att det var en ouppnåelig dröm för en sån som mig. Min dröm var att få se stjärnhimlen.

Jag hade hört berättas om den, läst om den i bibliotabben, sett den på kinografen. Men jag hade aldrig sett den på riktigt. Det går liksom inte här nere. Inte ens om du så skulle lyckas hitta en plats där synfältet inte skyms av habitaterna eller autostradorna ovanför oss här nere i Hadessektorn. Här är det inte ens självklart att man har sett solen. Fast det är det i och för sig inte da oben heller. Oftast är himlen olika nyanser av grå, ibland sjukligt gul, och det ständiga ljuset från företagsskyltarna, de flimrande info-skärmarna och från das ficken holo-reklamen gör att det är svårt att ens avgöra om det är dag eller natt. Ibland känns det som att vara instängd även fast jag vet att, jo, jag är utomhus.

Sedan har vi regnet, i värsta fall i kombination med den glödande askan som inte bara skitar ned allt och alla utan även får våra asbestrockar att glittra i mörkret. Det är ju jävligt märkligt att trots att himlen knappt går att se så letar sig regn och skit ned hit. Och få mig inte att snacka om all müll som dumpas på oss här nere. Här gäller det att hålla sig intill betongfundamenten på avsatserna för att inte få huvudet krossat av någon holofax som något arschloch kastat ut från hundrafemtioelfte våningen.

Jo, idag vet jag att det finns en stjärnhimmel där uppe någonstans, aber scheiße, vem har egentligen tid att spana efter stjärnor? Sorry, aber das ist nicht mein Bier!

 

[Mogger]

Det var då jag tror att jag knäckte det som gnagt mig; basen - fundamenten - varpå hela blocket/arkologin vilar är konstruerad på ett sätt som inte tillåter inbrytning eller någon "kontaminering". Rent visuellt skulle en arkologi kunna vara mastodont-stoder med en bas av förstärkt råbetong (och eventuellt syntiplax har jag för mig att de kallar det i BC2092) utan något som helst öppningar in. De första (typ) 40 våningsplanen är i stort sett hermetiskt tillslutna - för den som lever i skuggan av dem, utanför arkologin, så ser de helt enkelt ut som mastodont-betongblock som slagit ned mitt i bebyggelsen på markplan.

Tror egentligen inte att man behöver krångla till det. Jag skrev ju om mina försök att ta mig upp från marknivå i Hongkong och tänker mig att det är just så det är. Livet därnere pågår och de ovanför behöver inte bekymra sig. Det är för många portar, slussar, gränsbevakningar, retinalås etc som ska passeras innan man är uppe och utan rätt passerkort är det kört. Jag tycker att det är coolt om man i vissa schakt kan se ner på de utslagna som lever där.

Det är egentligen inte konstigare än att lyx och slum på många håll i världen ligger vägg i vägg. Bara en mur eller ett stängsel mellan. Om ens det.

 

[Svarte Faraonen]

Något jag tycker är underligt med mycket av cyberpunken är hur sällan den tar hänsyn till elitens vilja att bo någonstans med anor. Idag är ju äldre stadsmiljöer så attraktiva just för att de har en historia som inte kan replikeras, och jag har svårt att se att man skulle genomgå ett kulturellt skifte som helt och hållet orienteras mot det samtida. Gamla Stan är inte nedklottrade ruiner – den har omsorgsfullt transplanterats ovanpå en arkologi där den numera utgör exklusiv rekreationsmiljö åt en megakorp.