Speltimmen v47–48 2022

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka.
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[Rickard]

Void Tyrant
Mobilspel - rouge-like med build your own deck-mekanik. Enkelt och inte direkt komplext. Det som fick mig att sluta spela efter några timmar var att det kom upp reklam stup i kvarten varje gång man skulle gå någonstans. Reklam som ibland kunde ta upp till 30 sekunder innan jag kunde trycka bort det. Hade säkert spelat vidare spelet men det fanns liksom ingen vits med det och jag tänker inte betala för mekanik som är såpass enkel och oengagerande.

BETYG: 75

 

[Tant Ragnar]

Marvel Snap

Jag har spelat ohemula mängder Marvel Snap. Det är ett digitalt kortspel, i samma stuk som Heartstone, men med Marvel-karaktärer i stället för karaktärer från Warcraft. Du spelar ut korten på en av tre "lanes", där varje "lane" har en slumpmässigt vald modifierare ("alla kort får +5 i styrka!", "bara ett kort får spelas här!", "alla kort som spelas här dör"!). Vissa modifierare har liten påverkan på spelet, andra är mer drastiska ("alla lanes utom den här tas ur bruk resten av matchen, och alla kort där dör" eller "du byter lek med motståndaren resten av matchen").

Det finns också en (valfri) modifierare som du kan aktivera när du vill - och om du gör det så ökar det antalet poäng som man kan vinna/förlora på matchen. Om korten inte går din väg kan du välja att "fly" från en match, och tappar då bara ett poäng (istället för upp till 8, beroende på om någon har valt att fippla på modifieraren). I princip blir det ytterligare ett strategiskt lager där du kan välja att öka vinsten för dig om det går bra, eller kanske att bluffa och försöka lura motspelaren att lämna matchen tidigt!

Det finns också "uppdrag" som läggs upp med jämna mellanrum, "vinn en lane med bara ett kort", "spela ut kort som kostar X" och så vidare. Dessa sätter ytterligare en twist på spelet - du vill såklart vinna matchen, men du vill också klara uppdragen så att du får extra av vad nu metavalutan heter så att du kan uppgradera dina kort (och därmed få fler kort).

Kul, enkelt och med rätt smakful betalningsmodell - än så länge har jag inte lagt en spänn på det, men tycker ändå att det är kul att spela ett par matcher om dagen. Precis som med alla andra spel av den här typen så tar det ett bra tag att bygga upp en större kortsamling om man inte betalar, men det har inte begränsat mitt nöje än så länge.

 

[Rickard]

Marvel Snap

Har spelat Marvel Snap i tre dagar nu.

Spelet är snyggt och det har också väldigt bra menysystem. Mekaniken är OK och jag antar att man mest spelar mot botar i början (eller åtta-åringar). Det är inte såå kul att bygga lekar heller. Det finns ett par kort som man bygger lekarna har och det är väl allt. Har collection level 78 (hunnit till 26 i bronze från scratch) och någonstans runt 70 börjar det bedrägliga.

Spelet är nämligen ett mästerligt exempel på endowment effect, där tre olika belöningsmekaniker hakar i varandra. Man får poäng så att det bara är 5% kvar och man vill spela "bara en gång till". Man får massor av uppgraderingar i början. Man får mängder med valuta (blåa credits) för att kunna uppgradera och en del av detta är i uppgraderingarna. Så man betalar credits för att få tillbaka en liten del av kredits. Rätt bisarrt.

Sedan stryps detta och man måste betala pengar (129 kr) för att få samma sorts poäng i samma mängd, vilket gör att det infinner sig en känsla av att någonting saknas och sinnet vill göra någonting åt det (betala). Jag verkligen hatar den typen av spel som gör det helt oursäktande, för det är så himla lätt att falla in i ett beroendebeteende ... till och med för mig som ändå är uppmärksam på detta.

Lägg sedan till att de har återkommande dagliga belöningar efter åtta timmar, vilket ökar den kognativa belastningen hos spelaren då detta kommer att ligga i långtidsminnet för när de ska få spela nästa gång. Spelet ser alltså till att du inte kan spela på ett "optimalt sätt", vilket gör att du kommer att känna att du har spelat klart. Nu är detta inte på alls lika vidrigt som energisystem som helt tar bort förmågan att spela.

Slutligen är det intressant också hur extremt korta rundorna är. Skapar också beroendekänslor, särskilt när man kanske ibland förlorar med 1-2 och "det var så nära. Bara en gång till". Jag läste om detta i Achievment Unlocked (länkad ovan), men jag citerade aldrig den biten.

Marvel Snap är ett bra exempel på att bygga ett spel kring beroende. Hade man tagit beroende-belöningssystemet så hade spelet varit rätt trist. Visst, det är kul att se siffror stiga (cookie clicker), men jag tycker det är roligare om mekaniken i sig är rolig.

BETYG: 85

 

[Vimes]

Void Tyrant
Mobilspel - rouge-like med build your own deck-mekanik. Enkelt och inte direkt komplext. Det som fick mig att sluta spela efter några timmar var att det kom upp reklam stup i kvarten varje gång man skulle gå någonstans. Reklam som ibland kunde ta upp till 30 sekunder innan jag kunde trycka bort det. Hade säkert spelat vidare spelet men det fanns liksom ingen vits med det och jag tänker inte betala för mekanik som är såpass enkel och oengagerande.

BETYG: 75

Jag tycker det är mysigt. Men då behöver man köpa premium så man slipper reklamen och låser upp allt innehåll (det är rätt ointressant att spela första klassen - warrior eller vad den heter).

 

[Vimes]

Det är väl ingen som sitter och spelar spel som tvingar en titta på reklam? Då blir ju allt dåligt.

 

[Rickard]

Only One
Ett hjärndött mobilspel där man styr en pixelgubbe springer runt på en rund plattform och slår på fiender. Riktigt skönt att sitta och spela för att vara såpass enkelt. Finns lite uppgraderingar, vilket är rätt höga i kostnader så att man vill spendera riktiga pengar för att öka, vilket är helt OK i min bok om man vill stödja spelskaparen. Däremot har reklam börjat dyka upp efter några timmars spelande.

BETYG: 90

 

[Rickard]

Slice and Dice
Många mobilspel nu... Normalt brukar jag ogilla spel med strider likt Final Fantasy, där man bara väljer en rad saker som varje person ska göra och så gör fienden densamma. Här slår man dock tärningar som gör olika saker, beroende på vilka fem karaktärer man kör. Dessa karaktärer byts ut med vägen, liksom utrustning och besvärjelser man har vid sidan av.

Körde först gratisvarianten, vilket går till level 10 (av 20). Insåg att det här spelet var något för mig och köpte det direkt (~50 kr) och nu har jag spelat ett gäng timmar och faktiskt klarat hela vägen till level 20. Finns massor av valmöjligheter varje runda och är man smart går det att klara sig ur en strid nästintill oskadd. Efter ett tag går det även att byta ut startkaraktärerna.

Det här är ett spel jag kommer att återvända till gång efter annan när jag har tråkigt. Ett rouge-like där man kan sluta spela när som helst och ta upp det igen senare. Snygga tärningar också...

BETYG: 93

 

[Feuflux]

Sååå. Sitter med Monkey Island 3 nu (eller The Curse of Monkey Island som det heter om man har lätt för att komma ihåg turordningen på spelseriens namngivning). Efter den korta/lätta akt1 var jag pepp men har kört fast helt nu och minns olika pussel klart sämre än de båda tidigare spelen. Har slut på uppenbara "testa det här" vilket sänker peppen förstås. Rimligtvis har jag missat något uppenbart, och med uppenbart menar jag förstås långsökt.

Vi får väl se hur länge till jag härdar ut innan jag kikar i någon hint/walkthrough för att komma loss.

 

[krank]

Jag har mest spelat Spider-Man och Slipways den här veckan – ruskigt bra spel, båda två! – men nu har jag också kört typ en timme av Sword of the Stars Complete Edition.

Det är… jag jag förstå att det säkert är någons favoritspel, men jag kommer aldrig att starta det igen. Även om vi nu bortser från gränssnittet, som består av oläslig text (röd text på mörkgrå bakgrund wtf) och neonfärger så är själva spelet… Tja. Jag upplever det som direkt fientligt. Dess "tutorial" börjar med ett antal videos som går in i ganska onödig detalj i en massa delar av gränssnittet men inte egentligen berättar hur man spelar spelet. De verkar gjorda av någon på deras forum och är dels amatörmässiga och dels så sönderkomprimerade att det ibland inte går att se vad de föreställer. Fortsättningen på tutorialen är inte mycket bättre – den börjar t.ex. med att ganska tidigt förklara hur spelets realtidsstrider funkar, långt innan man ens är i närheten av en sådan. Centrala grejer beskrivs inte alls.

Sedan har vi själva spelet… Jag är nog kanske för dum, men jag fattar inte. Jag börjar i ett system, och det enda jag i princip kan göra är att forska, designa skepp och bygga skepp. Spelet har nämligen ingen koloni-management alls. Så jag testar att forska på bättre motorer, och under tiden skickar jag ut mina skepp med bäst "range" till de närliggande stjärnorna. Alla är helt okoloniserbara – de ligger ute i kanterna av skalan som får från typ −1300 till +1300. 986 och 1016 är vad jag hittar. Mitt scout-skepp är det enda som har range nog att åka längre bort än de här två; bygger jag ett koloniskepp så tar det sig nätt och jämnt så långt innan det måste hem och tanka. Det skulle ta koloniskeppet 50 rundor+ att ta sig till någon av planeterna ett steg bort, även OM scoutskeppet nu skulle hitta en planet som gick att kolonisera där.

Jag måste missa något oerhört uppenbart här. Är tanken att man ska sitta och trycka i 30+ rundor och bara forska, för att kunna få koloniskepp som kan ta sig någonstans? Eller är början av spelet helt enkelt att man bygger nätverk av "tankers" som fyller på ens koloniskepp? Varför säger då tutorialen ingenting om det?

Nej, det här var nästan provocerande fientligt. Jag förstår att det är ett komplext spel som simulerar en massa grejer på lite nyskapande och intressanta sätt, men för mig var tröskeln in helt enkelt för hög.

BETYG: 80

 

[krank]

Front Mission är en sådan där spelserie som alltid lockat mig. Jag minns att jag satt och stirrade på suddiga screengrabs i Super Power när jag var liten pilt – SNES-spelet hade redan då en stark lockelsekraft för mig. Militära mechas och turbaserad gameplay? Sign me up!

Genom åren har jag gjort försök att spela spelet, men varje version har lidit av något som gjort att jag inte riktigt fastnat. SNES-versionen fanns ju länge inte på engelska, och när den väl kom så hade jag vant mig vid att spela sådana här spel med mus. Nintendo DS-versionen, då? Jovars, den är nästan helt fulländad och perfekt – kan spelas med stylus eller, emulerat, med mus – men… upplösningen är lägre än på SNES så man får mindre överblick.

Så när Front Mission 1st: Remake utannonserades så blev jag såklart hoppfull. En ny, fräsch version! Visserligen i 3D snarare än vacker pixelart, men om man bara kan zooma kameran eller iaf få lite mer överblick så är det kaske en tradeoff jag kan köpa.

Och nu har jag testat den här versionen i typ en timme.

…och den är inte heller perfekt, såklart. Men vi börjar med bra grejer:

• Det är en i alla delar korrekt och bra remake. Samma gameplay, med både classic mode och ett läge med lite gameplay-fixar och sådär.
• Kameran går att styra i det lite mer moderna läget. Yay!
• Samma story, så vill man åt den spelar det mindre roll ifall man spelar denna eller nån av de tidigare.
• Bra spel, överlag.

Å andra sidan:

• Spelet behöver en 60fps-patch pronto. Jag hade glömt att konsol-plebs står ut med 30fps i sina spel och fick en rejäl reality check när jag startade det här.
• Gränssnittet och spelkänslan känns överlag lite… seg. Jag skulle dock behöva spela det på en riktig switch för att kunna avgöra hur mycket som är emuleringen här.
• Porträtten varierar mellan okej och groteska. Jag vet inte om de bara försökt skala upp dem eller vad de gjort, men framför allt munnarna ser i flera fall rent hemska ut i vissa animationer.
• Ett problem jag tror funnits i alla versioner: Det är verkligen informationsunderskott. Jag ska dubbelkolla kontrollerna, men i t.ex. butiken har jag väldigt svårt att se vilka stats mina nuvarande vapen har, så jag kan inte snabbt se om det är värt att byta. De har ett system där man kan se hur mycket plus eller minus man får jämfört med vad man har, men det blir ju skumt när vapnet man tittar på ger 2x5 i skada och det man har ger 11. Jag hade också svårt att avgöra robotarnas vapenstats i strid – jag kunde se piloternas stats, men jag såg bara vilka vapen de hade just när jag skulle till att attackera. "Jaha, hade den karaktären en raketkastare? Kul att veta…". Extra intressant i och med att man inte kan utrusta sin squad själv förrän efter andra uppdraget…
• Det är verkligen inte snyggare med 3D-grafik än med pixelart. Sorry, men det är det inte. 3D-grafiken är grötigare och otydligare, och eftersom de prioriterat något slags pseudo-"realism" så smälter ens robotar in i miljön alldeles för lätt, även ifall man väljer någon skrikig färg. Alla färger är nämligen rätt bleka.

Det bästa vore om det här spelet portades till PC. Å ena sidan har både Square Enix, som äger varumärket, och Forever Entertainment, som gjort porten, släppt spel på PC. Å andra sidan tenderar väl Switch-exklusiva spel att fortsätta vara det…

Är det här spelet som får mig att slutligen köpa en switch? Kanske, men sannolikt inte. Jag behöver verkligen testa att köra spelet på riktig hårdvara först.

Jag vill absolut spela vidare, men jag vete håken om det då blir den här versionen eller den till DS eller om jag gör ett nytt försök på SNES…

BETYG: 90

EDIT: En annan sak jag skulle vilja få bekräftat är huruvida spelet faktiskt använder Switchens touchskärm. Jag har inte fått det att funka.

EDIT 2: Jag mindes fel – i DS-versionen hade man all info man behövde. De utnyttjade den sekundära skärmen ordentligt.

EDIT 3: Dubbelkollade kontrollerna. Det går att se vapenstats i strid, dock fortfarande inte i butik.