Skymning över okänd stig, part deux

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,684
Location
Göteborg
Så jag har återigen börjat fundera på ett koncept jag hade tidigare, och det har utvecklats lite i mina tankar. Del ett finns här:
https://www.rollspel.nu/threads/skymning-över-okänd-stig.78961/

Även tangentiellt relevant är tråden om gamla svenska tilltal:

Min process med rollspelsmakande funkar lite såhär: Jag kommer på en idé, låter den gro lite, kanske skriver litegrann, sedan ger jag upp den och går vidare. Men om det är något intressant kommer den ofta tillbaka, kanske muterad. Och över tid växer den till något som kan speltestas. Då speltestar jag det, och antingen funkar det eller så funkar det inte. Ett spel som inte känns riktigt rätt vid första speltestet blir oftast övergivet för alltid. Vi får se hur det blir med det här konceptet.

---

Så, mitt nytag på det här spelet sätter det i ett lite odefinierat 1800- eller tidigt 1900-tal. Vi är i en by ute i skogen, i bergen eller liknande. Nära vildmark, långt från stad. Här finns en präst och en kyrka, och i skogen runtomkring finns oknytt. Oknyttens drottning är huldran, även känd som Freja. Förr dyrkad och hyllad, men numera demoniserad av kyrkan.

Spelet har två spelledare: en som spelar prästen och en som spelar huldran. Prästen står för samhörighet, trygghet och mänskliga relationer, men också för hierarki, status quo och förtryck. Huldran står för frihet, vildmark, individualitet och kreativitet, men också för egoism, våldsamhet och galenskap. Resten av spelarna är rollpersoner i byn. Eventuellt är "resten av spelarna" en enda, och spelet är specifikt för tre. Vet inte ännu hur väl det funkar med flera rollpersoner.

Tankar hittills är att prästen och huldran delar upp spelledaransvaret mellan sig och är lite i konflikt. I alla sociala konflikter avgör prästen vem som vinner, men i fysiska konflikter avgör huldran, när det är jämnt läge, där en beväpnad person räknas som två. Så en beväpnad mot två obeväpnade är jämnt, och huldran avgör. En obeväpnad mot en beväpnad så vinner den beväpnade, och så vidare.

Dessutom: Den som vill undvika prästens sociala makt kan göra det genom att dricka brännvin. Då får man agera som man vill. Och om det är trolltyg inblandat så är det alltid huldran som avgör. Om hon blåst i din gevärspipa för att du aldrig ska missa, om du har fått en kniv i dvärgastål, eller om älvorna är i närheten och blandar sig i, då spelar antalet ingen roll längre, och till och med sociala konflikter avgörs av huldran. (Känns som att ett flödesschema behövs här!)

För övrigt spellederi vacklar jag lite, men just nu lutar jag mot att prästen är SL när det är flera människor i scenen, och huldran är SL när du är ensam eller tillsammans med oknytt. Huldran är inte SL bara för att du har en kniv i dvärgastål, men väl om gårdstomten är närvarande.

Jag föreställer mig också ett relationsschema där prästen ritar upp relationer med raka pilar, hierarkiskt ordnat efter social status, och huldran ritar ut rollpersonernas begär, som går tvärs över detta och med böjda pilar. Men jag vet inte om detta ska göras som prepp innan spel, eller om det ska ritas upp under spelets gång. Jag gillar ju när det går snabbt att komma igång och spela, så jag lutar mer åt det senare, men vet inte riktigt detaljerna ännu.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,684
Location
Göteborg
Tanken är att huldran ska ha tillgång till en liten lista på oknytt som kan dyka upp i berättelsen. Här vet jag ännu inte hur mycket jag vill hålla mig trogen folktron och hur mycket jag vill anpassa den till tematiken. Förhoppningsvis kan jag minimera anpassningen, men jag tror att jag kommer att luta mig mer åt det senare hållet. Jag tänker att beroende på vad som händer i samhället och beroende på vem/vilka rollpersonerna är så kan olika oknytt vara lämpliga att föra in i berättelsen. Det är också här jag tvekar lite inför flera rollpersoner, för jag vill inte att det ska gå inflation i det hela. En typ av oknytt i en berättelse eller ett speltillfälle, tänker jag.

Men lite löst tänkt:
  • Dvärgar känns givna. De är traditionellt ganska fientliga till människorna, och elaka. Jag tänker i alla fall att det de kan erbjuda är framförallt magiska ting, som vapen i dvärgastål eller en dvärgahatt (som gör en osynlig).
  • Troll, självklart. De är framförallt avundsjuka på människorna för deras skönhet, traditionellt sett, men samlar också på sig mycket rikedom.
  • Huldran/skogsrået/Freja själv. Att identifiera huldran med Freja är min egen uppfinning, här, för övrigt. Här är temat klart sexuellt. Hon vill framförallt ha kärlek, och erbjuder jaktlycka och framgång i hennes domän, och kan också straffa folk som inte beter sig.
  • Vittror. De är ett hemligt folk som lever som människor, men på platser och tider som vanliga människor inte ser. Vet inte riktigt vad jag kan göra med dem, men de är fräcka.
  • Gårdstomten, såklart, som hjälper den som är snäll mot gården och djuren och så.
  • Älvor
  • Vättar
  • Näcken
  • Och så vidare

Men jag vet inte riktigt hur det här knyter in i det allmänna temat med huldran och oknytten som någon sorts fri och våldsam kraft. De traditionella berättelserna är ju ofta mer sedelärande. Men det finns någon vag tanke att oknyttet kan antingen sökas upp, påträffas av en slump, eller tränga sig på, framförallt om någon beter sig illa mot dem eller deras domän. Så typ:

  • Söka upp: Pigan som pryglas av husbonden söker upp älvorna och får ett gift att lägga i hans gröt som ska driva honom galen.
  • Träffa på: Jägaren träffar huldran ute i skogen och lockas av ett liv av dans och älskog ute i vildmarken.
  • Tränga sig på: Storbonden bränner ned en bit skog för att plöja upp en ny åker. Detta förargar vättarna som bor där som börjar förbanna honom med olyckor och sjukdom.
Äh, jag vet inte. Kanske behöver man inte hålla på och skohorna in allt det här i någon sorts frihetstema. Det räcker att de är varelser som står utanför den mänskliga hierarkin och kan slå sönder den genom sitt agerande och inflytande. Och att de såklart hatar prästen och kyrkan.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,684
Location
Göteborg
Fortsätter att plita ner mina tankar.

Jag har blivit lite frestad att skippa den övernaturliga delen helt och göra rakt av bondedrama av det. Jag är ju inte så förtjust i fantastik i rollspel, egentligen. Men jag gillar lite estetiken och konflikten mellan prästen och huldran. Jag tror att så länge ska jag behålla det övernaturliga, men lägga till två regler:
  1. Oknytt kan bara uppenbara sig för en ensam människa. Man kan aldrig ha oknytt i en scen med flera människor samtidigt.
  2. Oknyttens gåvor är aldrig uppenbart övernaturliga. Huldran som blåser i gevärspipan, älvornas välsignelse och kniven av dvärgastål fungerar utmärkt, men en dvärgahatt som gör dig osynlig funkar inte.
På det här sättet får man en trevlig oklarhet i berättelsen, där det övernaturliga inte nödväntigtvis, men kanske, är verkligt. Kanske är det mest en metafor, eller vanföreställningar. Men kanske är det verkligt. Det ger en berättelse med flera tolkningar, vilket jag gillar. Tycker om när det inte finns en enskild sanning om vad som händer i spel, utan flera tolkningar som alla är lika giltiga samexisterar. Det ger ett djup och en sorts spänning och intresse. Så just nu lutar jag att försökta sikta på det.
 
Top