Vad tycker ni om Warhammer 40k?

[Conan]

Vad är er relation till eller era åsikter eller tankar kring konceptet? Brädspelet, rollspel, novellerna, loren etc.?

För egen del har jag känt till det en evighet utan att någonsin försökt sätta mig in i vad det egentligen handlar om.

Men sen nyheterna att man planerar en serie i det universumet har jag börjat läsa på lite grann, och känner att jag älskar art-worken, fascineras av världsbygget men känner mig helt oförstående för hur det fungerar som annat än figurspel.

 

[entomophobiac]

Men sen nyheterna att man planerar en serie i det universumet har jag börjat läsa på lite grann, och känner att jag älskar art-worken, fascineras av världsbygget men känner mig helt oförstående för hur det fungerar som annat än figurspel.

Det här är min åsikt också, trots att jag läst lite romaner och även spelat lite rollspel i världen. Men för mig är den helt enkelt lite för fånig för att fungera som världsbygge bortom plastfigurerna. (Sen har jag starka åsikter om regeldesignen i 40K-spelet, men det är en helt annan diskussion.)

För den som köper det överdrivna, superepiska, och tramsigt mörka, så är det nog skitbra.

 

[entomophobiac]

Dock! Tyckte Rogue Trader funkade riktigt bra, som en sorts Star Trek i 40K-världen: res runt på rymdskepp med undantag från det löjligt fascistoida samhället, och upplev världen en bubbla i taget. Det känns som det enda riktigt konstruktiva sättet att spela det, som inte bara blir rekordmisär och kätteri.

Skrev lite här om minikampanjen vi spelade. (Den slutade med att rollpersonernas skepp försvann i Warp i sex månader...)

 

[Anchorman]

Allting känns bara så överdrivet så in åt helvete så det är omöjligt att ta loren på något form av allvar.

Det känns som ett gäng 12 åringar satt sig ner och bara listat allt det tycker är coolt och sen slagit ihop det till en enda röra.

Men orcs och deras knasiga fordon är awesome.

 

[terje]

Det finns delar som jag skulle kunna gilla, men som helhet är det inget för mig.

 

[Gamiel]

Jag gillar det. Det är en galen värld där allt går (men inte överallt) som bäst kan beskrivas som ett ihopkok av 2000AD, Lynchs DUNE film, gotiska idén om Europa, o 80-tals Storbritannien, allt sprit över hela Vintergatan, o utomjordingarna är baserade på standard fantasy raserna. Sedan är det ju mer avancerat än så men det är en bra första summering.

 

[Dr_Dängrot]

Jag har spelat figurspelet när jag var yngre , jag har spelat rollspelen och jag har spelat några av dataspelen.

Wh40k är vad du får när när du låter 12-13 åringars fantasi härja fritt eller när du tar dig en redig syratripp och när du peakar i din tripp så känner du dig kreativ och skriver ett rollspel .

 

[TobiasEkwall]

Jag har ju ett par matcher Warhammer på min lista över ungdomssynder och generellt tycker jag ju om 40k världen. Eller jag tycker den är charmig på ett dumt over-the-top-vis.

Jag har lite av en sweet-spot för imperial guards. Vanliga stackars satar till värnpliktiga första-/andra-/napolen-/ryska inbördes-kriget ungdommar (inte dom som ser ut som Rambo, dom pallar jag inte) med undermåliga bössor och kanske en medalj. Sen ska de fightas mot utomjordiska, plasma-sprutande, etiskt överlägsna dödsmonster av alla möjliga slag.
Mad-max-full-auto-i-luften-epa-raggar-orcherna är också härliga.

Men sen vet jag inte vad man har världen till. Jag har gjort något halvdant försök att spela rollspel typ rouge trader. Dels så är världen så mörk så allt känns bara jobbigt, och inte dramatiskt jobbigt utan menlöst jobbigt, så att man inte bryr sig.
Sen i just Rouge Trader så kompenserar man typ 18 000 besättningsmedlemmar! Men äventyren är skrivna som vanlig äventyrar scifi. "På skeposvraket finns ett halvdussin arga smådemoner, perfekt motstånd för en kapten och dennes tre närmsta medarbetare"
"Hmm ett haldusdin smådemoner, låt mig skicka 500 besättningsmedlemmar för att göra dom till smulor"

Det skulle säkert gå göra något kul men det skulle nog behöva vara mer politiskt, mer handel och mer fulspel och mindre klassiskt äventyrande.

 

[God45]

Det är fucking bäst! Spelat en massa rollspel i 40k. Det är kul att vara normala människor kastade in i de värsta tänkbara krigen mot omöjliga fiender för den värsta regimen. Det är kul att vara rymd munkar som också är genetiska halvgudar av krig som krossar alla sina fiender. Det är kul att vara utredare för rymdinkvisitionen i det galnaste universumet. Det är kul med gängkrig. Det är kul att vara den enda goda gruppen, Chaos! För det är metal as fuck att försöka riva likkejsarens förtryckande kejsardöme. Det är så stort, så over the top och så coolt att det alltid finns mer att göra. Coola aliens, magi, sci-fi, intriger och komiskt mörker.

 

[entomophobiac]

Sen i just Rouge Trader så kompenserar man typ 18 000 besättningsmedlemmar! Men äventyren är skrivna som vanlig äventyrar scifi.

Återigen varför en inte spelar köpäventyr.

Gillade Andy Hoares omnibus, som också heter Rogue Trader, och den grova inblicken i hur skrået fungerar. När vi spelade så var det mycket mer den grejen som utgjorde grunden, och utmaningar handlade inte om personlig strid egentligen alls utan om "pussel" på olika planeter och intriger ombord på skeppet. Se skeppet mer som en stad så blir känslan rätt intressant, typ.

Också något bisarrt över att 1 000 personer dör när du kör på en mina med ditt rymdskepp...

 

[Dr_Dängrot]

Jag vet inte men något med ferus manus , Lion el'johnson , Canis wolfborn , corvus corax ,Kruellagh the Vile mer eller mindre Cruella de vile får mig att bara skaka på huvudet och inte kunna ta det seriöst .

Men värst av alla det finns No Redemption för detta inkvisitorn Obiwan Sherlock Clousseau

Som sagt straight from the imagination of 13 year old boys .

 

[entomophobiac]

Det är så stort, så over the top och så coolt att det alltid finns mer att göra. Coola aliens, magi, sci-fi, intriger och komiskt mörker.

Jag blir så jefla avundsjuk på din syn på detta, och undrar om jag inte borde göra det till en utmaning för mig själv till 2023 att släppa på prestigen i det här fallet.

Har ju redan tänkt läsa Eisenhorn, på förekommen anledning. Så kanske får spelleda lite Dark Heresy efter det!

 

[Vitulv]

Jag älskar det. Bombastiken, svärtan, satiren, allt. Spelet är sisådär, inte min kopp te. Men jag gillar världsbygget, miniatyrerna etc. Jag har målat en jäkla massa, men inte spelat så mycket.

Många av böckerna, särskilt i Horus Heresy (vilket iofs är 30K men skitsamma) är mycket bättre än vad de borde vara; vissa är liksom bra på riktigt. Alltså inte bra för att vara böcker baserare på spel, utan brabra.

Om man vill få en förståelse för 40K är Arbitor Ian på Youtube toppen. Riktigt pedagogisk och allmänt behaglig att lyssna på. Så han är mitt tips.

Och så den sammanfattade texten som egentligen fångar allt man behöver veta:

”It is the 41st Millennium. For more than a hundred centuries the Emperor of Mankind has sat immobile on the Golden Throne of Earth. He is the master of mankind by the will of the gods and master of a million worlds by the might of his inexhaustible armies. He is a rotting carcass writhing invisibly with power from the Dark Age of Technology. He is the Carrion Lord of the vast Imperium of Man for whom a thousand souls are sacrificed every day so that he may never truly die.Yet even in his deathless state, the Emperor continues his eternal vigilance.

Mighty battlefleets cross the daemon-infested miasma of the Warp, the only route between distant stars, their way lit by the Astronomican, the psychic manifestation of the Emperor's will. Vast armies give battle in His name on uncounted worlds. Greatest amongst his soldiers are the Adeptus Astartes, the Space Marines, bio-engineered super-warriors. Their comrades in arms are legion: the Imperial Guard and countless planetary defence forces, the ever-vigilant Inquisition and the tech-priests of the Adeptus Mechanicus to name only a few. But for all their multitudes, they are barely enough to hold off the ever-present threat to humanity from aliens, heretics, mutants -- and far, far worse.

To be a man in such times is to be one amongst untold billions. It is to live in the cruelest and most bloody regime imaginable. These are the tales of those times.

Forget the power of technology and science, for so much has been forgotten, never to be relearned. Forget the promise of progress and understanding, for in the grim dark future there is only war. There is no peace amongst the stars, only an eternity of carnage and slaughter, and the laughter of thirsting gods."

 

[Mekanurg]

WH40K har aldrig lockat mig. Alltför överdrivet, alltför klichéspäckat, alltför löjligt. Not my cup of tea.

 

[TobiasEkwall]

Återigen varför en inte spelar köpäventyr.

Gillade Andy Hoares omnibus, som också heter Rogue Trader, och den grova inblicken i hur skrået fungerar. När vi spelade så var det mycket mer den grejen som utgjorde grunden, och utmaningar handlade inte om personlig strid egentligen alls utan om "pussel" på olika planeter och intriger ombord på skeppet. Se skeppet mer som en stad så blir känslan rätt intressant, typ.

Också något bisarrt över att 1 000 personer dör när du kör på en mina med ditt rymdskepp...

Jag spelledde introäventyret om jag minns rätt, jag tror jag la till någon mer twist and turn. Men det var ju dumt att jag tänkte att spelet, reglerna och äventyret skulle matcha settingen.

Sen kan jag nog skulle en del på våra förväntningar också. Jag tror vi alla tänkte oss typ fire fly med rymdorcher och motorspgssvärd.

Men jag tror att det skulle kunna vara fräckt att spela det mer som om man vore dogen av Venedig, men att Venedig vore flyttbart...och rymdorcher och motorspgssvärd då

 

[entomophobiac]

Men jag tror att det skulle kunna vara fräckt att spela det mer intrigit

Det är mycket sånt i böckerna. Dels den ansträngda situation som uppstår när en Rogue Trader viftar med sitt Letter of Marque i ansiktet på en inkvisitor--det där brevet är ju tänkt att ge dem helt fria händer. Rogue Traders utforskar ju de yttersta gränserna, och har rätt att kontakta xenos utan att göra det med vapen. Men inkvisitionen håller inte helt med om att de har den rätten...

Och dels också själva handeln i sig. Om vi säljer vapen till den här planeten, kommer de använda vapnen för att slåss mot imperiet? Har vi problem med det, så länge vi filar bort den tvehövdade örnen först?

Så Rogue Traders är liksom fria, i en värld där frihet och fritänkande är förbjudet. Det skapade en ganska häftig grund, tyckte jag. Och det gör också att spelare som inte är lika bekanta med världen kan spela lite "som vanligt", utan att göra sig skyldiga till kätteri så fort de öppnar käften.

 

[Gamiel]

Jag vet inte men något med ferus manus , Lion el'johnson , Canis wolfborn , corvus corax ,Kruellagh the Vile mer eller mindre Cruella de vile får mig att bara skaka på huvudet och inte kunna ta det seriöst .

Men värst av alla det finns No Redemption för detta inkvisitorn Obiwan Sherlock Clousseau

Du får det att låta som om det e menat att tas seriöst. Det e det inte

 

[Dr_Dängrot]

Du får det att låta som om det e menat att tas seriöst. Det e det inte

Så bra om det var målet så har dom lyckats med god marginal.

 

[God45]

Grejen i Rogue Trader där man själv åker ner för att äventyra fastän man har 20k folk och en arme på skeppet har jag när jag spelledit genom att vi som spelgrupp gått in i det med att det är en macho prestige grej. Det är ett komedispel på någon nivå och det är roligt när kaptenen köper en superolaglig/kätersk ultramega blaster kanon till sin polare istället för utrustning till tiotusen tränade soldater och sedan går ”Chip chip pojkar! Nu ska vi teleportera ner och visa orkerna vad mänskligheten går för!”. För det är fucking dumt! Du skickar in armen när du ska mörda oskyldiga aliens för att kunna sälja deras ben som förfalskade heliga artefakter. Men du strålar själv ombord på Necron skeppet för annars kommer de aldrig bygga nakna statyer av dig ju!

De andra spelen har inte det här problemet typ alls. Liksom, ja, du kan spränga en planet som inkvisitor (jag ger alltid spelarna den förmågan första halvan av kampanjer. Så de kan gå ”Den här jävls Agatha Christie skiten är för svår! BLOW IT UP!” och först senare i kampanjen kan man inte göra det hur som helst). Men man måste ner och utreda för annars hade du inte varit där, då hade de skickat en arme. Dessutom, hur ska du annars hitta olaglig kättarmagi att använda för du är den enda ansvarig nog att göra det?

Som Space Marine är du spettsen på spjutet och är den överdrivet mäktiga uppenbara lösningen de skickar in först.

En gång när jag spellede ett imperial guard scenario beordrade kommissarien spelarkaraktärerna att kasta sig in i hjulet på en fiende stridsvagn för att sakta ner den med sina döda kroppar som mosades upp i maskineriet. När någon vägrade blev de skjutna i bakhuvudet. Det var great. Tror det gick år 30 karaktärer på 3 timmar.

 

[Mogger]

I stort sett menlöst.

Alltså, jag tycker det är rätt kul att spelet skapat en helt egen estetik men jag är dessvärre rätt ointresserad av spelet och settingen. Däremot älskar jag dess bråkiga lillasyster Warhammer Fantasy (Roleplay).