Jag gillade även last of us part 2 även om jag tyckte att det led av en gigantisk del uppenbar woke signalering så som att Ellie är hbtq+ och ihop med en judinna som väntar barn med en asiat . Rena rama wokeistiska regnbågsfamiljen. Jag syftar då inte på att det skulle vara fel att vara varken hbtq+ eller judisk eller asiat utan att det är så uppenbart att dom valt den Relationsdynamiken endast för woke signalering.
Du som liksom jag älskar första spelet och känner till orginal karaktärerna i spelet kommer lägga märke till en uppenbar wokeism som dom petat in i seriens första avsnitt men det var lyckligtvis inget som förstörde helhetsupplevelsen för mig
Jag tror du kommer uppskatta den här serien
Jag förstår att serien måste använda mer moderna värderingar för att lyckas bli populär hos fler folk. Att Ellie är gay var uppenbart väldigt tidigt i första spelet, även Bill är gay och det gjorde absolut inget negativt för spelet alls. Bill är awesome rakt igenom och jag bryr mig egentligen inte alls vad han tänder på men jag förstår att de ändå vill visa vem hans kärlek är/var då de hade gjort exakt detsamma med en heterosexuell karaktär. Jag är för representation då ingen människa vill vara osynlig, vi alla gillar att bli bekräftade och att de vi är faktiskt inte är något att skämmas över. Så ja, jag har inga problem alls med ”woke” i första spelet då jag inte ens märkte eller tycker att jag fick några värderingar påtvingade mig.
I andra spelet så nog för att det är annorlunda familjekonstellationer jämfört med vad vi är vana med att se i media överlag, men jag tänker också att det är efter en apokalyps och att vare sig man är hetero, homo eller något annat så är utbudet helt klart mindre. Så jag tycker inte att Ellie och hennes flickvän där är speciellt konstigt heller. Om det är något jag dock tycker är konstigt så är det att Jesse tycks vara så helt oberörd av att hans ex gjort slut och bytt partner, i vad som verkar vara en ganska snabb övergång. Han agerande gällande Dina och hennes graviditet övertygar heller inte, och därför tycker jag inte karaktärerna i part 2 alls är lika intressanta. Abigail eller Abby som hon oftast benämns är dock den mest ointressanta karaktären i något av spelen. Hon är roligast att spela rent mekaniskt men oj så tråkig hon är som en karaktär i en berättelse. Jag gillade Lev, och ja jag kan här se att det blir ”woke”. Men hade bara berättelsens tempo varit bättre så hade det inte spelat någon roll.
Part 2 kanske bara borde handlat om Abby och Lev med deras historier precis som part 1 handlade om Joel och Ellie. Då hade en Part 3 kunnat göra väldigt ont i hjärtat. Nu tycker jag att det känns som ett missat tillfälle.
vidare lyckas inte karaktärerna i part 2 alls för mig.
De lyckas inte alls få mig att gråta, sörja, skratta, ifrågasätta deras moral etc. Historien faller platt och i jämförelse med första spelet så blir det ännu tydligare då berättelsen i första spelet är ett mästerverk och ingen karaktär känns för mig opassande eller som om hen inte skulle kunna existera i verkligheten.
Men jag återkommer vad jag tycker om serien när några avsnitt är släppta så jag kan se flera på en gång