Vanceianska (som i Jack Vance) kulturyttringar - hjälp med att lista och skapa

[Gamiel]

Författaren Jack Vance är bl.a. känd för att i sina historier skapa kulturer/samhällen som inte är lika de våra och många gånger har avancerade och/eller rent utsagt konstiga med de flesta kulturers mot och mätt kulturyttringar, många gånger i vardagslivet.

Några exempel:
- all konversation sjungs fram, ackompanjerade av instrument. Olika instrument baserat på vad som talas om och den tilltalades sociala kontra den talade. Talar man bara utan instrument, ignoreras man. Använder man fel instrument eller spelar dålig så kan man bli ignorerad, få en tillrättavisning och/eller förolämpa den tilltalade (speciellt om man fortsätter efter en tillrättavisning), med efterföljande konsekvenser.
- alla går omkring maskerade, och visa sitt ansikte är som att visa underlivet offentligt, folk finner det värre att vara demaskerade än att vara i övrigt näck. Vad för mask man har/får ha bestäms av ens sociala status och vad för stämning män är i eller vill presentera.
- status är väldigt viktigt och man använder det som betalningsmedel i praktiken, med att de av högre status kan ta vad de vill med betalningen i form av att deras tagande av föremålet/maten/älskarinnan/m.m. ger försäljaren status genom att en högre status person använder sig av deras varor. Man kan få högre status genom att utföra rätt typ av handlingar och genom att ta emot gåvor från folk av högre status (det första leder oftast till det senare). Sedan måste en person hel tiden föra sig som en person av den statusen ska göra för att behålla sin status, med brott mot etiketten ledande till förlust av status och i värsta fall att man förolämpar någon man interagerar med till den grad att de har rätt att attackera en.

Alla tre av dessa är från samma kultur som dyker upp i The Moon Moth.

Jag gillar kulturer som är konstiga och/eller noterbart främmande med våra mått och mätt och tänkte ha den här tråden för folk att dela med sig av kulturyttringar de har hittat eller kommit på, eller kan presentera saker från riktiga kulturer som känns skruvade eller man kan skruva till. För allas viran inspiration och referenser.

Om det ni delar med er är från någon annans värld så ha med var ni fick det ifrån tack.

 

[Quadrante]

Har en folkgrupp (gammal kampanjvärld) där man pratar både verbalt och med handgester. Det går att bara göra det ena eller det andra, men dualiteten ger språket en större variation och djup.

Att tala dubbelt, med motsatser ses som fint och sofistikerat. Det är mer rakt på i folkets vardag, där tecken oftare är förstärkning. Övre klass, hov och tecken för utbilding är att ha hela konversationer där det två sätten att tala ofta motsäger varandra.

Spoiler

–”Välkommen in! (Jag litar inte på dig), vad för er hit till trakten (svara inte), seså slå er ner och gör er bekväm (har inte tid med dig).

–”Tackar!(jag ser dig), inget särskilt (letar), besvära er inte för min skull (ge mig vad jag vill ha!).

 

[anth]

Det här är en SPOILER för de som tänker läsa Charles Stross Laundry Files bokserie. Det finns även som rollspel.

*

*

*

Det här är en Cthulhuid nutidsvärld där världens regeringar är medvetna om det Cthulhuida hotet och världens "hemliga" organisationer (tänk CIA/KGB/MI5/Mossad) arbetar för att dölja detta för allmänheten.
Det är lite som Delta Green, men man arbetar för regeringen.

Man får kontakt med ett parallelluniversum där jorden började utvecklas annorlunda för c:a 100000 år sedan.
Det som utvecklades till homo sapiens (människor) i vår värld utvecklades till "alver" i den andra världen.
Nu talar vi om alver utseendemässigt, inte mentalt.

I vår värld utvecklade vi språker för tiotusentals år sedan och vi upptäckte magi för ett par tusen år sedan när civilisationer redan börjat uppstå.
I alvvärlden upptäckte de magi innan de började tala. Det betyder att "alla" kan använda magi (eller så ses man som mentalt handikappad).
Den vanligaste spellen i alvvärlden är "bind". i CoC har varje monster 2 spells: summon monster och control monster - och alla som spelat CoC vet att det är en katastrof om man använder den första och inte har den andra.
Man kastar "bind" för att kontrollera andra alver/människor.
Det betyder att alvkungen har kastat bind på sina närmaste undersåtar, som i sin tur kastat bind på dem under, o.s.v..
På så sätt kontrollerar alvkungen hela världen..
Men för att kasta bind på alla omkring sig måste man vara psykopat, vilket betyder att ALLA alver är psykopater - och de som inte är psykopater ses som mentalt handikappade.

Det är inte mycket som skiljer alverna från människorna, men det lilla har skapat hen helt annorlunda och främmande civilisation.

 

[lupmet]

Jag delar din fascination för (fungerande) kreativt annorlunda kulturer!

Vår kultur bygger på sakrätten – jag äger den här fåtöljen och den erkänns som tillhörande mig. Jag kan bevisa att den ägs av mig genom att jag uppvisar ett köpekvitto och att jag har kontroll över den. Sakrätten handlar mycket om om transaktion har skett, om varan har övergått i köparens ägo. (En mycket viktig sak att utreda i händelse av att en butik går i konkurs – du vill inte råka ut för att du har betalt för en vara men får inte ut den för den anses ägas av konkursboet.)

Jag funderar på att djupdyka någon dag i en kultur som bygger allting på avtalsrätt. Jag äger den här fåtöljen för att jag har avtalat med den som tillverkade den att jag numera skall ha kontroll över den och att tillverkaren avsäger sig varje försök till att kontrollera den.

En civilisation eller ett land blir då "alla vi som går med på att följa följande avtal" – det rör sig mer om att du blir medlem i en stam snarare än att du köper dig en tomt. Jag tänker mig här en landsände där det finns flera stammar som alla bor i samma stad. Om någon tar sig in i vad du anser vara ditt hem och plockar med sig din tekopp, då får du gå till någon som du har avtal med om att fungera som rättskipande instan och framföra klagan. Du kan inte hävda sakrättslig rätt till tekoppen men du kan – när du hittat tjuven – att du inte anser dig gett den personen tillstånd att gå in i ditt hem och "låna" din tekopp. Det som gör att tjuven lämnar åter tekoppen är att stammen du tillhör (ingått medlemsavtal med) har avtal med en annan mycket krigisk stam och han kommer får kopiöst med spö om han inte lämnar ifrån sig den. Eller så har min stam ett avtal med hans stam att dess medlemmar inte får gå in i det hus som någon annan bor i (stammedlem eller inte) och om de gör det det skall de straffas enligt någon skala (och eftersom tjuven har ingått medlemsavtal har han också förbundit sig att ta sitt straff – eller anklags för avtalsbrott).

Självklart blir det en intressant situation om tjuven tillhör en stam som den egna stammen inte alls har några avtal med.

Andra idéer är att äktenskap så rättsinstitution inte finns eftersom börd inte anses viktigt – det är vilka avtal du ingått som anger hur viktigt och inflytelserik du är, inte vem din morfar var. Arvsrätt blir en fråga om avtal – avtalen kan ha en klausul om att vid ditt frånfälle kliver din förstfödde in i ditt ställe i avtalet eller en person som du har utsett och ingått avtal med – och därmed är det inte lika självklart att det är viktigt att säkerställa att den man som en kvinna bor och lever med är den biologiske fadern till de barn som den kvinnan föder.

Det finns mycket att utarbeta men tekoppen är inte "din", den "tillhör" ingen alls men kan användas av vemhelst som kan hävda kontroll över den, med massivt övervåld om nödvändigt.

 

[zonk]

Gåvo-ekonomier har ju funnits historiskt och blir rätt annorlunda. Status är att kunna ge stora gåvor, för att få saker att ge bort kan man antingen röva eller byta sig till, eller bara äga en massa jordbruk.

Har för mig det var en eller annan nordamerikansk ursprungsbefolkning där det ultimata uttrycket för att se ner på någon, och visa att man stod över denne, var att förstöra en av sina mest värdefulla ägodelar framför vederbörande.

 

[Sinisa_]

I The City & The City av Chine Mieville existerar två folk och kulturer liksom sida vid sida, men utan att interagera med eller ens se varandra, därför att de har "bestämt" sig för att helt ignorera vissa färger, kulturyttringar och så vidare. Så på en gata kan ett café höra till kultur A, och nästa hus vara en busstation som hör till kultur B, och folk från kultur A går helt enkelt förbi bussstationen från kultur B, och undviker liksom undermedvetet att bli påkörda av bussarna, eller stöta in i folk från den andra kulturen, men samtidigt så ser de verkligen inte de andra, för de är liksom hjärntvättade av sig själva, eller vad man ska säga.

Jag undrar om inte det är lånat av Jack Vance, förresten. Finns det inte en sån stad i Den Döende Jorden?

*

En annan sån där grej, också från Vance, som ju är underbar, är en kultur just i den döende solens tid. Det enda måttet på status och rikedom som räknas, är att sitta och sola sig på en så hög pelare som möjligt, så att man kommer så nära den allt svagare solen som möjligt. De som sitter på pelarna är männen i familjerna, och deras hustrur jobbar och sliter för att kunna köpa nya "segment" till sina makars pelare, vilket ökar deras status.

Cugel -- huvudpersonen i Den döende Jorden -- hittar på att istället för att gå till stenhuggaren och betala denne för att mejsla fram ett nytt segment ur bergen, vilket är mycket krävande och dyrt, så kan man helt enkelt använda en tyngdlöshetsbesvärjelse och om natten plocka bort det lägsta segmentet från alla pelare; eftersom pelarna är så höga, är det enda måttet folk egentligen har relativt; man märker att man är högre eller lägre än sina konkurrenter, inte hur högt över marken man är. Sen förvarar han de stulna segmenten någonstans, och säljer tillbaka dem till folk. Hilarity ensues.

 

[Mekanurg]

Språket styr hur folk ser på världen (Languages of Pao). Köpmännens språk är full av homonymer, artighetsfraser och annat som gör det lätt att uttrycka sig vagt och ge antydningar. I krigarnas språk spelar begrepp kring mod, heder och ära stor roll; det är också ett direkt och tydligt språk där det är svårt att missförstå vad som sägs.

 

[Mekanurg]

Här är ett gammalt reportage från Nya Guinea om seden att vinna status genom att skänka bort stora gåvor.

 

[Sinisa_]

Språket styr hur folk ser på världen (Languages of Pao). Köpmännens språk är full av homonymer, artighetsfraser och annat som gör det lätt att uttrycka sig vagt och ge antydningar. I krigarnas språk spelar begrepp kring mod, heder och ära stor roll; det är också ett direkt och tydligt språk där det är svårt att missförstå vad som sägs.

Och är det inte på nåt sätt så att detta gör att samhällets olika delar bråkar och inte kan enas gentemot en fiende, därför att de ser helt olika saker när de tittar på samma situation? Något sånt. Så länge sen jag läste boken.

 

[anth]

I The City & The City av Chine Mieville existerar två folk och kulturer liksom sida vid sida, men utan att interagera med eller ens se varandra, därför att de har "bestämt" sig för att helt ignorera vissa färger, kulturyttringar och så vidare. Så på en gata kan ett café höra till kultur A, och nästa hus vara en busstation som hör till kultur B, och folk från kultur A går helt enkelt förbi bussstationen från kultur B, och undviker liksom undermedvetet att bli påkörda av bussarna, eller stöta in i folk från den andra kulturen, men samtidigt så ser de verkligen inte de andra, för de är liksom hjärntvättade av sig själva, eller vad man ska säga.

Jag undrar om inte det är lånat av Jack Vance, förresten. Finns det inte en sån stad i Den Döende Jorden?

Inte Dying Earth, men väl i Tschai planet of adventure av Vance.
I den andra delen, servants of the Wankhs finns staden Ao Hidis, där finns två folkslag: purpur och svarta som fullständigt ignorerar varandra.
De är vanliga människor, men det är bara i den här staden det finns purpur och svarta.
Ett par kan få både purpurbarn och svarta barn så det är inte genetiskt betingat.

 

[Sinisa_]

Inte Dying Earth, men väl i Tschai planet of adventure av Vance.
I den andra delen, servants of the Wankhs finns staden Ao Hidis, där finns två folkslag: purpur och svarta som fullständigt ignorerar varandra.
De är vanliga människor, men det är bara i den här staden det finns purpur och svarta.
Ett par kan få både purpurbarn och svarta barn så det är inte genetiskt betingat.

Nu blev jag tvungen att googla var minnet kom ifrån. Jag tänkte på det här, som finns i Dying Earth:

”The people of Ampridatvir now live under a curse. The worshippers of Pansiu wear green, and cannot see any person wearing grey, while the worshippers of Cazdal wear grey, and cannot see anyone wearing green. As a result, the two sides are completely unaware of one another's existence. In accordance with tradition, glory-seekers dress themselves in red and attempt to retrieve the tablet of the opposing side. Little do they realize that this will make them visible to everyone, and doom them to being killed by invisible attackers. The people rationalize this by assuming that the red-wearers are killed by ghosts.”

Tschai var en mina stora läsupplevelser första gången jag läste dem.

 

[Gamiel]

En verklig grej som känns vanceiansk är vaktbytet vid Attari/Wagah gränsövergången mellan Indien och Pakistan - https://en.m.wikipedia.org/wiki/Attari–Wagah_border_ceremony - med sin ceremoni och överdrivna rörelser. Även om det känns för mig att i en vanceiansk värld så skulle alla gränsövergångs vaktbyten (om inte de flesta/alla vaktbyten) ha en sådan ceremonin.

 

[Mekanurg]

En verklig grej som känns vanceiansk är vaktbytet vid Attari/Wagah gränsövergången mellan Indien och Pakistan - https://en.m.wikipedia.org/wiki/Attari–Wagah_border_ceremony - med sin ceremoni och överdrivna rörelser. Även om det känns för mig att i en vanceiansk värld så skulle alla gränsövergångs vaktbyten (om inte de flesta/alla vaktbyten) ha en sådan ceremonin.

Det här är samma grej, fast i slow motion:

 

[Gamiel]

Från Lexicanum sidan om det stadsstora rymdskeppet Misericord: "Life on the Misericord is defined by the castes into which the crew are divided. There are dozens of castes, each one responsible for a particular function aboard ship. Crewmen are either born into these castes or assigned to them on the few occasions they join from outside. These castes range from the Scourhand Brotherhood (who scrub the filth from the floors of the engine decks) to the Company of Imbeciles (the ship's entertainers, consisting of various clowns, actors and storytellers). The officers of the Misericord form their own caste and wear distinctive and rather sinister masks to mark them out from the rest of the crew. Each caste has its own leadership, which reports to the officer caste, and the officers in turn receive their orders from the twin captains Anapollo and Luneros. The captains believe that the caste system is the reason the Misericord has survived for so long and are quick to bring anyone opposing it to trial. Castes are insular and proud, and sometimes they can come into bitter conflict, such as the regular skirmishes between the Lamplighters' Guild and the Followers of the Wire over who gets to change the glowbulbs. All have their own baffling traditions, from the large wood and paper animal masks of the Obeyers' Guild (the ship's lawyers and executioners) to the ritual removal of an ear from every member of the Enginists (who maintain the ship's temperamental engines). This latter ritual is said to be born of respect for a mythological Enginist of ages past, the heroic Bessimer 'One-lug' Jone, who supposedly saved the Misericord from 'dire disassemblage and ventation'.[2a]

Most crew are true void born and live their whole life on the ship. However, since the castes are not permitted to interbreed, the ship needs new crew members from outside to replenish the gene pool. Some older legends remember the terrible 'Age of Six Toes' when a mad previous captain refused to allow new blood onto the Misericord. Crew who join from outside - referred to as 'clayfeet' - are both blessed and cursed. They are valuable to the crew and are given the least dangerous duties, but on the other hand they can never be regarded as true members of the Misericord's crew, and are treated as outsiders no matter how long they serve on the ship.

The Casts
The castes into which the Misericord's crew are organised are insular, specialised and hereditary. It is impossible to change castes and most crew are born into them. Old castes can be dissolved and new ones founded by the order of the captain, but some of the Misericord's castes are as old as the ship itself. The ship's castes include the following:[2b]

• The Lords, Siblings and Officers is the full name of the officer caste. Members go everywhere masked, and assist the captains in making and enforcing decisions. [2b]
• The Merciful form the ship's security wing, armoured in archaic plate and mail, and carrying ominous shotguns. They can change from impeccable politeness to extreme aggression instantly, even during the course of a mundane conversation.[2b]
• The Suturers' Parliament is the Misericord's body of medical personnel. The Suturers practise their procedures on the ship's small complement of live animals, so cats, pygmy grox and other creatures wander around their sick bays and surgeries.[2b]
• The Immortals recover the bodies of dead crewmen, conduct void burials and investigate suspicious deaths. They enjoy reminding other crewmen of the fact that one day, they too will require the ministrations of the Immortals.[2b]
• The Communion of Ratters is dedicated to tackling the Misericord's constant vermin problem. There are only a few crewmen among the Ratters, with the rest of the Communion being made up of old, patched-up ratting servitors.[2b]
• The Renders are the Misericord's cooks and they are also responsible for raising livestock raised on the ship for food. The caste's members take great pride in their food and are extremely vocal and sometimes violent in proclaiming the superiority of their personal recipes. No one argues like a Render.[2b]
• The Bringers of Silence are the only caste not to have a generally known purpose. They answer to the twin captains and are occasionally seen walking purposefully through the ship in midnight blue uniforms, their faces painted with stars.[2b]
• Minions of Stewardship are the keepers of the passengers' quarters. Forbidden to speak, they communicate through written notes.[2b]
• Company of Imbeciles are the ship’s entertainers, consisting of various clowns, actors and storytellers.[2a] Found in the Gallery of Sin performing in small street corner theatres.[2c]
• Guardians Mercantile[2c]
• Coinwrackers[2c]
• Scourhand Brotherhood who scrub the filth from the floors of the engine decks.[2a]
• Lamplighters’ Guild[2a]
• Followers of the Wire[2a]
• Obeyers’ Guild who are the ship’s lawyers and executioners.[2a]
• Enginists that maintain the ship’s temperamental engines[2a]"

 

[JohanL]

Dying Earth: Att du har en hatt är beviset på att du är en person och inte någon sorts monster.

Earthdawn: Eftersom demoner kan förvandla sig till att se ut som folk men är oförmögna till kreativitet, hälsar man genom att spela något på ett instrument, som ett bevis på att man inte är en demon.

 

[JohanL]

Jag är alltid en anhängare av det romerska konceptet att sluta avtal med sina gudar och hålla det juridiskt bindande och grund för stämning om de inte efterföljs, hellre än att bara tillbe i största allmänhet.