Mitt exempel är inte hur jag hanterar något utan har jag ett regelsystem som har empati, övertala, instruktion och slagsmål som färdigheter eller egenskaper så ska de väl användas när sådant görs? Om jag INTE gör det så spelar vi ju inte spelet? Ex. spelar vi Runequest 2 och du har en chans att höra en sak jag vet pågår off screen just nu så bör jag be dig slå för lyssna. Jag bör INTE undvika det för att låta det som sker off screen hända för att jag VILL att det ska ske,
Det här känns återigen som ett exempel på hur i
du tänker när
du använder ett system. Du tycker, enligt min tolkning, att systemet signalerar en sak medan det faktiskt inte står uttalat i reglerna. Så hur man hanterar systemet beror på läsaren. Tror vi ser det ur så olika perspektiv att vi har svårt att förstå varandra.
Tycker
@Man Mountainman är klockren när han skriver "...men av de saker som jag tycker är njutningsfulla med rollspel är vad man skulle kunna kalla det pågående arbetet med att översätta fiktion till regler och tillbaka igen."
Det är mycket det här jag menar med att rollspel borde bli beskrivna som processer och så blir det helt annorlunda upplevelser/konsekvenser/utfall när folk dels tolkar processen och dels stoppar in inputs i den (ex. varje spelares påhitt, karaktären i sig, gruppens sociala kontrakt, saker som händer i fiktion). Slå exempelvis ett slag för Heder eller slå ett slag för Bluffa får helt olika utgångar, även om situationen, spelaren och karaktären och karaktärens intention är likadan. Jag håller helt med dig om detta, men är det så stor skillnad när Eon eller Drakar och demoner gör detta? Det är vad jag känner
@Genesis försöker framhäva med sin poäng.
Alla system genererar utfall, men sättet de gör det på i trad är oftast på samma sätt ... om man ser det på ur en viss form av abstraktionsnivå. Det är i regel här jag känner att folk pratar förbi varandra - när de diskuterar utifrån olika abstraktionsnivåer utan att inse det.
Notera, jag
argumenterar inte. Jag försöker diskutera.
Jag talar inte
för någonting.