Speltimmen v11–12 2023

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka.
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Jag köpte Beautful Desolation till Switch för ett tag sedan, mest för att det var på rea och bara kostade typ några tior. Det är såklart samma spel som till PC.

Men med sämre och jobbigare kontroller. Det här är verkligen ett spel vars gränssnitt och gameplay är gjort för mus.

Det är också, åtminstone på min Switch Lite, stundtals lite laggigt. Alltså, det laggar till lite och får fps-dippar.

Nä, om/när jag spelar vidare så blir det på PC.

BETYG: 85

(Det blir lite fördröjning mellan att jag köper Switchspel och att jag recenserar dem, för av nån för mig helt obegriplig anledning så är det först 10 dagar efter att man först startat ett spel som man kan få se hur mycket av det man spelat. Skumt!)

 

[Max Raven]

Jag köpte Sekiro - Shadows die twice på rea

Jag önskar lite att jag inte hade skaffat det.

Det här är svårt. Men det är svårt på tråkiga sätt: Parering är dassigt telegraferade, delvis på grund av att färgvalen får vapen och bakgrund att smälta ihop för mig (jag verkar förlita mig på hörsel mer), dels för att parering är på LB istället för en tumknapp, dels för att de blandar in oparerbara attacker som man antingen måste trycka på undvika- eller hoppknapp för att undvika, som båda har samma färg och liknande(samma?) tecken när de signalerar. Det positiva med de senare är att de syns när de är på väg, förvisso. Tyvärr har From ingen känsla för att lära folk spela. Du har en träningsgubbe i början som du kan öva in grundläggande strid, parering och attacker med. Att slå på targeting lärs ut - detta är en fälla (som i nästan alla soulsspel) då mot flera fiender så sabbar den för dig och du "fästs" på platformar så du kan råka ställas mot osynlig vägg - men alternativet är att inte kunna parera ibland, så alla varianter är dåliga. Sedan så utforskar du världen och enstaka fiender är lätta att lönnmörda, men i regel stöter du på 3 eller fler fiender där resten omedelbart upptäcker dig om du lönnmördar någon annan (även med den värdelösa stealth-uppgraderingen). Några timmar in så är varianterna oftast: runt 5 normala fiender ELLER en stark fiende som dödar dig i 1-2 attacker eller en stor seg fiende som dödar dig i en attack bakom några normala fiender. Jag har inte ens kommit till en boss än utan har problem med alla minibossar som tål en hel drös attacker och inte kan pareras.

Trappor får specialattacker, fiendestatusar etc att bugga ur ibland, precis som i Bloodborne - jag tror det är Froms motor, ärligt talat.

Grafiskt är det polerat men väldigt brunt. Inte okej - ha lite mer färg och kontrast i era paletter spelmakare, speciellt när det motarbetar er spelmekanik.

För en viss typ av person är Sekiro troligen bra. Jag gillade Bloodborne efter jag fick in känslan för det, men Sekiro verkar fokusera grovt på memorisering av enskilda fienders attackmönster och bestraffar löjligt mycket.

För en liten minoritet är det här det bästa spelet någonsin. Resten bör sky det som pesten och spela typ Tenchu eller något istället.

 

[Max Raven]

Paranormasight - The Seven Mysteries of Honjo

Skräckmysteriespel i Visual Novel-stil om ockulta företeelser i Tokyo någon gång runt 1960. Du spelar flera karaktärer som dras in i de sju mysterierna av olika orsaker - rön om en återuppväckningsrit från Edo-erans Honjo drar in flera på djupt vatten. Nu behöver du bara lista ut hur du ska lösa mysterierna och överleva.

Riktigt bra. 95.

 

[nano]

Immortality - ett nytt FMV spel där man ska länka sig igenom ett arkiv av opublicerade filmscener med en mystisk skådespelerska. Stor del av spelet går ut på att lära sig mekaniken, så jag beskriver den inte närmare. Trevligt mysterium där man kan sjunka ner i människoöden, mythos eller försöka pussla ihop filmerna i sig.

Äpple

 

[Hellzon]

Immortality - ett nytt FMV spel där man ska länka sig igenom ett arkiv av opublicerade filmscener med en mystisk skådespelerska. Stor del av spelet går ut på att lära sig mekaniken, så jag beskriver den inte närmare. Trevligt mysterium där man kan sjunka ner i människoöden, mythos eller försöka pussla ihop filmerna i sig.

Också ett av de där spelen som man har på mobil om man har Netflix-inlogg. Det ligger i min spelkö.

Jag spelade klart Tunic. 95:an i betyg kvarstår, men jag fick ta till en walkthrough för att fixa det "bra" slutet och undrade hur i hela friden man ska klura ut en del av det man måste göra för att komma dit. Jag ska inte spoila här, men vi kan säga att det hade krävts ett anteckningsblock.

Sen har jag tankat ner veckans gratisspel på Epic några veckor nu, och kört Gloomhaven och Terraforming Mars. I Gloomhaven ska man dungeoncrawla, man har en kortlek med kort som är både förflyttning, attacker och liv, tar de slut så är det dåligt. Jag gick på nybörjaruppdrag med två figurer och en av dem fick slut på kort innan jag pressade fram en vinst med den andra figuren. Känns som att Gloomhaven spelas bäst med medspelare som man kan prata taktik med, men jag ska väl ge det en chans till.

Terraforming Mars fattar jag ännu mindre av. Uppenbarligen finns det strategier man kan försöka använda sig av för att få mest poäng under terraformerandet av Mars, men utan att ha kikat på hela kortleken med specialkort så går de över huvudet på mig. Nybörjar-AI:n sparkar således min rumpa.

 

[Max Raven]

Också ett av de där spelen som man har på mobil om man har Netflix-inlogg. Det ligger i min spelkö.

Jag spelade klart Tunic. 95:an i betyg kvarstår, men jag fick ta till en walkthrough för att fixa det "bra" slutet och undrade hur i hela friden man ska klura ut en del av det man måste göra för att komma dit. Jag ska inte spoila här, men vi kan säga att det hade krävts ett anteckningsblock.

Många tycker det är fantastiskt men det här är varför jag ännu inte spelat klart Tunic.

 

[krank]

Precis i slutet av helgen spelade jag lite över en timme av Xenoblade Definitive Edition till Switch.

Det är ett japanskt actionrollspel där striderna är mer som uppsnabbat ATB än som t.ex. Zelda; mer action än FFXII men fortfarande inte twitchy eller så. Spelet är byggt av typ samma gäng som gjort Xenosaga och Xenogears, men åtminstone hittills är det färre mecha än i gears och mindre scifi än i saga. Det här känns mer som konventionell FF-science-fantasy med stora svärd och fantasyestetik men med inslag av robotar och så.

Huvudpersonen har blont spikigt hår och bor på en jättestor död titan som är organisk, och som innan den dog slogs mot en likaledes jättestor död titan som var mekanisk. Då och då invaderar tydligen levande robotar från den mekaniska titanen. Sådär som man gör.

Jag har dock inte kommit så långt i storyn, för jag blev direkt distraherad av ett par viktiga grejer:

• Det finns en karta man kan avtäcka, med fog of war.
• Det finns collectibles som man hittar genom att bara springa runt och utforska, och som man kan bli klar med i varje område. Och som ger små belöningar när man blir klar med.

Som konsekvens av detta har jag knappt gått in i staden man visades in till, och inte tagit några sidoquests och definitivt inte fortsatt på nån main story. Jag har bara sprungit runt och samlat collectibles. Jag har nu alla som finns i första området, och har precis börjat titta på butikerna. Sedan ska jag, har jag tänkt, börja avverka alla sidoquests (hjälpsamt utmärkta på kartan) innan jag går vidare i main quest.

Jag tyckte om det här, även om det är en sorts spel där en timme verkligen inte räcker för att fälla ett ordentligt omdöme. Jag kommer att vilja spela vidare, även om temat i Shin Megami Tensei-spelen egentligen tilltalar mig mer. Vilket jag prioriterar får tiden utvisa, för jag kommer nog oavsett att vilja klara av hela Front Mission först…

BETYG: 90+