Ibland dyker diskussionen upp kring erfarenhetspoäng, belöningspoäng, ökande färdighet eller andra saker som har med karaktärsutveckling av sin rollperson (som är del av reglerna eller bara belöningar för gott spel). Hur viktigt är de och hur vill ni att de utformas/förekommer ...
Jag tycker om att få erf och öka i färdighet när jag spelar. Men jag märker också att jag lätt fastnar i att jaga systemet, försöka få rätt slag och använda många färdigheter, vilket gör att jag tappar fokus på rollspelet. Vet inte om det är bra eller dåligt. Jag faller liksom in i spel mer än i immerssion.
På ett sätt vill jag ha ökningar som inte beror på specifika handlingar i spel - även om jag på ett teoretiskt plan tycker det är "rätt" sätt att utforma erf-system (belöna vad man gör/ åstadkommer). Men för mig personligen skulle det vara mer hjälpsamt att alla får 5 erf i slutet av mötet och man får lägga det på vad man vill. Då slipper jag jaga ett Challenging-slag, eller bli superglad för att det var just min RP som dödade orken och fick erf:en. Istället kan jag leva mig in i glädjen över att "vi" överlevde mötet med orkerna.
Nu spelar vi en kampanj i ett spel utan erf, Oktoberlandet (Fate), och en sak som slår mig är ett fenomen som
inte händer: att rollpersonerna över tid formas av vad de möter i kampanjen. I vanligt spel kommer man antingen lägga poäng på Speja för att man upptäcker att det är viktigt i kampanjen, eller höjs Speja för att man använder det mycket i kampanjen (beroende på system). Men i vårt spel kan Speja användas hur mycket som helst och vara hur viktigt som helst; eftersom spelarna inte valde det från början fortsätter rollpersonerna ha 0 i det. Och det gillar jag inte. Jag vill att rollpersonerna ska formas av kampanjen (och vice versa).