Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Jag tänker framför allt på dess status som "vikingadryck".Viste inte äns om att mjöd hade status som en särskilt karlaktig och mustig dryck.
Jag tänker framför allt på dess status som "vikingadryck".Viste inte äns om att mjöd hade status som en särskilt karlaktig och mustig dryck.
Det här framförs ofta som du säger, men jag tycker det ofta svävas på målet om varför vattnet var otjänligt. Kan någon som vet reda ut? Bryggde man öl och tog tevatten ifrån samma brunn som man redan insett var dåligt och det blev tjänligt genom att man kokade det, dvs. det var en fråga om bakterier och andra kryp? Förstod man att att det var kokningen som gjorde det tjänligt – och varför kokade man då inte allt vatten? – eller bara avfärdade man det med övernaturliga orsaker till att de blev sjuka av att dricka av den ena källan men inte den andra och kopplade det inte till kokningen? Eller drack man öl för det bryggdes någon annanstans där vattenkällan var tjänlig, dvs. det var en fråga om smuts och kemiska föroreningar i den lokala källan?Jag vet inte om det nämnts i tråden tidigare, men anledningen till att man drack sådana enorma mängder alkohol (och i viss mån thé) förr i världen var att man inte hade tillgång till rent dricksvatten.
Man blev sjuk av att dricka vatten från brunnen, det blev man inte av att dricka svagdricka eller kokt thé.
Dessutom innehåller öl IIRC nyttiga vitaminer.Det är långt mindre vatten som är dåligt i omlopp. Det handlar mer om andra faktorer. Sånt som lagring (av vatten), omsättning av grödor till lagervara och att alkohol likt socker är energi.
Mycket vitamin B om man inte filtrerar bort den grumliga jästfällningen, framför allt. Det förmoderna ölet kan förstås som en sorts ”sportdryck” när man jobbar hårt – rätt alkoholsvagt, men gör det lätt att under arbetsdagen kontinuerligt få i sig kalorier och vissa andra näringsämnen samtidigt som man svalkar sig. Detta lever också kvar på vissa håll i världen; jag har för mig att Ryszard Kapucinski i någon av sina essäer fokuserar just på afrikanskt bananöl.Dessutom innehåller öl IIRC nyttiga vitaminer.
Dåligt mjöd på lajv har man ju druckit.Jag blev så sjukt besviken och lite äcklad första gången jag drack mjöd.
Säkert, men det är också ett bra sätt att få i sig näring, och på riktigt mycket mer hälsosamt än tveksamt vatten. Flodvatten är ingen höjdare nedströms från andra.Drack man inte öl för att det var gott och lite berusande, främst?
När jag bodde i södra Kina 2011 var det fortfarande så att bad du om ett glas vatten på restaurang så behövde du specifikt säga till om du ville ha det kallt, för antagandet var att vill du dricka vatten så vill du ha det varmt. Att dricka kallt vatten var inte en grej, och det sades att man får diarré av att dricka kallt vatten (eventuellt inte helt osant). Man kan smaksätta sitt varma vatten med teblad, men de flesta drack varmt vatten varje dag. Och det var i Fatsaan, där det kunde bli 40 grader varmt på sommaren!En av grejerna med te är dessutom att uppkokt vatten inte är särskilt gott (det driver ut gaser, till exempel).
På den tiden jag lajvade var det en kille i gruppen som gjorde "mjöd" vi tog med oss. Men om jag fattat rätt var det egentligen bara jäst sockervatten med lite fruktessens i. Snarast alkoläsk, alltså?Dåligt mjöd på lajv har man ju druckit.
men också bra hemgjort, särskilt när det har en smaksättning.
Vi är så bortskämda i Sverige: vi har inte varit med om krig, svält, eller en riktig jävla lågkonjunktur på över 100 år.Det här framförs ofta som du säger, men jag tycker det ofta svävas på målet om varför vattnet var otjänligt. Kan någon som vet reda ut? Bryggde man öl och tog tevatten ifrån samma brunn som man redan insett var dåligt och det blev tjänligt genom att man kokade det, dvs. det var en fråga om bakterier och andra kryp? Förstod man att att det var kokningen som gjorde det tjänligt – och varför kokade man då inte allt vatten? – eller bara avfärdade man det med övernaturliga orsaker till att de blev sjuka av att dricka av den ena källan men inte den andra och kopplade det inte till kokningen? Eller drack man öl för det bryggdes någon annanstans där vattenkällan var tjänlig, dvs. det var en fråga om smuts och kemiska föroreningar i den lokala källan?
Gällde detta både på landsbygden/byarna och i de smutsiga städerna eller bara det ena? Var det ett utbrett problem redan på – säg – 1100-talet eller främst framåt 1700-talet när städerna verkligen byggt … karaktär?
Matindustrin är inte äldre än c:a 150 år.Dåligt mjöd på lajv har man ju druckit.
men också bra hemgjort, särskilt när det har en smaksättning.
Man kan också se till att den bakteriecocktail som dominerar i maten/drycken är en man tål (syrning, fil, ost och god svampjäsning).Vetenskapen är dock enkel: värme (som att koka) dödar mikroorganismer och alkohol (som vid jäsning) dödar också mikroorganismer.
Helt rätt.Man kan också se till att den bakteriecocktail som dominerar i maten/drycken är en man tål (syrning, fil, ost och god svampjäsning).
Att rinnande vatten är bättre än stillastående (såvida det inte rör sig om en större sjö med bra utlopp och inte skall vara nära bebyggelse eller jordbruk eller …) är väl känt även av moderna svenska friluftsmänniskor (men det håller på att ändras: Tarmbakterier har hittats i Västerbottens fjällvatten | SVT Nyheter) och i övrigt säger jag inte emot dig. Men inget av detta besvarar mina frågor. När vi säger "förr drack man öl för vattnet var så dåligt" buntar vi ihop en period av 500 år och invånarna i London och Paris med nordiska fjällbönder. Jag ville få det lite mer nyanserat än så.Det har varit allmän kännedom under flera tusen år att man kan dricka rinnande vatten (från bäckar och åar)
Beror på hur du definierar "hemgjord" - under långa perioder åt folk i städer mycket på serveringar och snabbmatställen i stället.Det betyder att innan dess, c:a 1850 o tidigare, var ALL mat och dryck hemgjord - och smakade därefter.
Det här tycker jag är något som är viktigt att lyfta. Många har bilden av det självförsörjande bondehemmanet som en sorts idealbild av historien* – när det snarare var fallet att människor alltid har befunnit sig i nätverk av ömsesidigt beroende, där man visserligen har gjort mycket själv, men också arbetat väldigt mycket som kollektiv.Ryktet om att medeltida européer inte drack vatten är betydligt överdrivet: https://www.medievalists.net/2014/07/people-drink-water-middle-ages/.
Och när det gäller hemlagat vs ej hemlagat var bagaren en grej under antiken och medeltiden. I städerna då. Alla bakade inte hemma, utan man handlade bröd hos bagaren. Bagarna var många, och med tiden bildades gillen. I Stockholm 1496, men i London flera hundra år tidigare.
I Stockholm (senmedeltid tror jag) gjorde t ex brandskyddsföreskrifterna det dyrt att ha bakugn hemma, så de flesta köpte bakat bröd.
Här måste jag nämna Börje Hanssens massiva avhandling Österlen : en studie över social-antropologiska sammanhang under 1600- och 1700-talen i sydöstra Skåne. Det finns mycket där om hur det urbana och pagana (dvs rurala) hängde ihop, ekonomiskt och socialt. Har för mig det är en hel del om nätverk i boken. (Det urbana är alltså Simrishamn).Det här tycker jag är något som är viktigt att lyfta. Många har bilden av det självförsörjande bondehemmanet som en sorts idealbild av historien* – när det snarare var fallet att människor alltid har befunnit sig i nätverk av ömsesidigt beroende, där man visserligen har gjort mycket själv, men också arbetat väldigt mycket som kollektiv.
*Särskilt i Sverige med grannländer törs jag nog påstå att det till viss del varit ett medvetet, nationalromantiskt mytskapande om den självständige odalbonden som sedan kunnat överföras till såväl socialdemokratiska som liberala synsätt.