Jag har goda minnen av att ha spelat de tre delarna i Desert of Desolation-serien (I3: Pharaoh, I4: Oasis of the White Palm, I5: Lost Tomb of Martek) till gamla Advanced Dungeons & Dragons. Så jag tänkte utsätta min varannan onsdag-spelgrupp för åtminstone det inledande äventyret.
När jag satte mig för att friska upp minnet av AD&D blev jag dock mest arg på hur ordrikt och krångligt Gygax skriver regler och hur många jäkla subsystem det finns för olika saker. Så jag bestämde mig för att köra med Old-School Essentials som regelsystem i stället. Det är tillräckligt nära för att jag ska kunna använda statblocks från äventyret utan större bekymmer.
Första spelmötet gick mest åt till att göra rollpersoner. Eftersom Pharaoh är ett AD&D-äventyr och OSE i grunden är Moldvay B/X lät jag spelarna använda race + class och multiclassing från OSE Advanced Fantasy. Äventyret är från level 5, så vi använde oss av Appendix P: Creating a Party on the Spur of the Moment från DMG (1979) för att generera magiska pryttlar som anstår ett gäng erfarna äventyrare. Alla började med 20.000 XP modifierat av rollpersonernas prime requisites (+5 % eller +10 % beroende på ability score).
Detta gav oss följande äventyrargäng (bilder genererade av DALL-E genom Microsoft Bing):
Madde (oforumit): Seri Pyla, Elf Druid 6
@Basenanji: Voles Cir, Elf Magic-user 5
@Organ: Torgorm, Dwarf Cleric 5
@Magnus Seter: Manok, Human Barbarian 5
@chrull: Malko Stom, Half-orc Fighter 4/Thief 5
Sedan vidtog själva äventyrandet
Efter att sällskapet, i egenskap av utbölingar, nesligen arresterats och falskeligen(?) anklagats för att ha spelat den kungliga hovtrollkarlen Wan-Doo lömska spratt ställs de inför ”valet” att spåra ett rövarband in i Ödeläggelsens öken eller att döden dö på diverse uppfinningsrika sätt.
Innan fängslandet hade var och en snappat upp lite rykten om öknen, som en del valde att dela med sina äventyrarkamrater:
På förmiddagen under resans andra dag kommer de till två stora stenpelare på varsin sida om spåret. Malko lyckas uttyda några märkliga skrifttecken trots att de är nästan helt bortslipade av väder och vind: ”Sules portar förbannar dig som objuden inträder”.
Torgorm deklamerar för säkerhets skull högt det lejdebrev som ger dem rätt att vistas i Ödeläggelsens öken innan de fortsätter färden mellan pelarna.
Resan fortsätter händelselöst tills de slagit läger den andra kvällen. När våra hjältar pustar ut runt sin eldgrop virvlar plötsligt en humanoid sandskepnad upp ur marken och kastar sand mot deras ansikten. De grips av en plötslig trötthet och längtan efter slummer, men skakar den raskt av sig, varpå skepnaden åter sjunker ner i marken och försvinner.
Resten av natten förflyter utan störningar och spelmötet avslutas när sällskapet bryter sitt läger på morgonen den tredje dagen.
När jag satte mig för att friska upp minnet av AD&D blev jag dock mest arg på hur ordrikt och krångligt Gygax skriver regler och hur många jäkla subsystem det finns för olika saker. Så jag bestämde mig för att köra med Old-School Essentials som regelsystem i stället. Det är tillräckligt nära för att jag ska kunna använda statblocks från äventyret utan större bekymmer.
Första spelmötet gick mest åt till att göra rollpersoner. Eftersom Pharaoh är ett AD&D-äventyr och OSE i grunden är Moldvay B/X lät jag spelarna använda race + class och multiclassing från OSE Advanced Fantasy. Äventyret är från level 5, så vi använde oss av Appendix P: Creating a Party on the Spur of the Moment från DMG (1979) för att generera magiska pryttlar som anstår ett gäng erfarna äventyrare. Alla började med 20.000 XP modifierat av rollpersonernas prime requisites (+5 % eller +10 % beroende på ability score).
Detta gav oss följande äventyrargäng (bilder genererade av DALL-E genom Microsoft Bing):
Madde (oforumit): Seri Pyla, Elf Druid 6
@Basenanji: Voles Cir, Elf Magic-user 5
@Organ: Torgorm, Dwarf Cleric 5
@Magnus Seter: Manok, Human Barbarian 5
@chrull: Malko Stom, Half-orc Fighter 4/Thief 5
Sedan vidtog själva äventyrandet
Efter att sällskapet, i egenskap av utbölingar, nesligen arresterats och falskeligen(?) anklagats för att ha spelat den kungliga hovtrollkarlen Wan-Doo lömska spratt ställs de inför ”valet” att spåra ett rövarband in i Ödeläggelsens öken eller att döden dö på diverse uppfinningsrika sätt.
Innan fängslandet hade var och en snappat upp lite rykten om öknen, som en del valde att dela med sina äventyrarkamrater:
- att fantastiska skatter ska finnas i bortglömda faraoners gravar;
- att en hel stad av rikedomar ligger begravd någonstans under ökensanden;
- att det bortom öknen och bergen finns en bottenlös himmel där flygande skepp fångar själar och för dem till ”den uråldriga Fördömelsens stad”.
På förmiddagen under resans andra dag kommer de till två stora stenpelare på varsin sida om spåret. Malko lyckas uttyda några märkliga skrifttecken trots att de är nästan helt bortslipade av väder och vind: ”Sules portar förbannar dig som objuden inträder”.
Torgorm deklamerar för säkerhets skull högt det lejdebrev som ger dem rätt att vistas i Ödeläggelsens öken innan de fortsätter färden mellan pelarna.
Resan fortsätter händelselöst tills de slagit läger den andra kvällen. När våra hjältar pustar ut runt sin eldgrop virvlar plötsligt en humanoid sandskepnad upp ur marken och kastar sand mot deras ansikten. De grips av en plötslig trötthet och längtan efter slummer, men skakar den raskt av sig, varpå skepnaden åter sjunker ner i marken och försvinner.
Resten av natten förflyter utan störningar och spelmötet avslutas när sällskapet bryter sitt läger på morgonen den tredje dagen.
Last edited: