Såhär ser det ut hittills. Det känns verkligen som att det sömniga, skimrande och hemlighetsfulla Krickdala träder fram i de här båda tabellerna. Jag, som annars alltid dras mot det främmande, mot månen och nattfolket, eller älvorna, eller de djupa skogstjärnarna där man kan åka ubåt under näckrosbladen, blir plötsligt sugen på att skriva en hel cykel äventyr som bara utspelar sig i Krickdala.
*
Mysigheter i trädgårdar
- Två glasburkar med insamlade eldflugor lyser hemtrevligt på grindstolparna.
- Man måste ta sig igenom en labyrint av rosenbuskar innan man når ytterdörren. Det är ett försök att härma Blå Herrgårdens trädgård: ägaren vattnar buskarna med blå färg, så att rosorna, som egentligen är vita, faktiskt antar en nyans av himmelsblått.
- Övervuxen av ogräs och mossa, i ett hörn i trädgården, står en liten karusell där tre barn kan rida runt, runt på vackert målade trähästar. Karusellen drivs för hand, eller på magisk väg, men farmor, som en gång kunde lösenordet som fick den att snurra av sig själv, har blivit grå och glömsk.
- En trädgårdsdamm där små fiskar som skimrar som månljus och silver simmar under näckrosbladen.
- Någon har samlat glansiga karamellpapper och hängt upp i ett litet träd, som glittrande små karamellblommor. Doften av karamell är påtaglig.
- En slingerväxt med vackra blommor klättrar i ett stort vagnshjul som lutar mot husets södervägg.
- En vackert skulpterad skål av granit eller marmor, ur vilken fjärilar och malar dricker honungsvatten.
- Färgade lyktor av papper i träden, kvarlämnade efter någon fest. De är formade som månar, rävar och korpar.
- Murgröna täcker husets gavel. Några av löven har blivit röda och orangea som brinnande hjärtan; om det är höst är detta de sista löven som hänger kvar, och hela trädgården är full av likadana löv.
- En kråkdam bor i ett hål i ett träd. Hon tycker om att spela ett schackliknande spel från östern, där man flyttar små vita och svarta stenar i allt vidare koncentriska cirklar. Ett parti som kråkan spelat med husets ägare ligger halvspelat på trädgårdbordet. Kråkan kan förstås tala, och vill gärna slå vad och tävla för att vinna blanka föremål som Rollpersonerna bär synliga: själv har hon tyvärr inte mycket att satsa.
- I syrenbersån står ett vitmålat trädgårdsbord i gjutjärn och tre stolar. En kvarglömd maskeradmask hänger i ett snöre från en av stolarna.
- En sinnrik fontän föreställande ett tjog abborrar som skickar vattenstrålar till varandra. I mitten snurrar en väldig krabba av sten som tycks regissera vattenspelet, likt en dirigent från operan.
- Ett ljudligt snarkande hörs i trädgården under en hägg ligger dr Volrat Niebbensköld och tar igen sig på en ullig filt.
- I ett växthus har husets ägare eller trädgårdsmästare, med stor möda, lyckats odla ett citronträd. Personen är extremt stolt över citronträdet, och oroar sig ständigt för att det inte får tillräckligt med sol, och pratar ofta och mycket om hur grannens häck skuggar växthuset under kvällarna.
- Barnen som vistas i huset har dukat upp till kafferep i trädgården. Men fars absint har av misstag plockats fram och nallen ser väl påstruken ut.
- Två humlor balanserar nära varandra i en praktfullt utslagen pion, på humlors rultande och ändå omöjligt graciösa vis.
- Klingande vindspel av silver hänger i ett träd, formade som älvor, riddare och enhörningar.
- På en sockel av granit står en sirlig, spiralformad monolit, som verkar vara ett gigantiskt snäckskal från ett fjärran hav.
- Den enorma hallonbusken fyller halva trädgården och sträcker sina grenar långt ut på vägen. På en av de utstickande grenarna hänger en liten handmålad träskylt med ordet Varsågoda!
- En mossbelagd gammal brunn går att finns i en lummig trädgård. Brunnen används inte längre, men samhällets invånare menar att det är en önskebrunn och slänger ofta ner en slant. Plumset när man hör när myntet hamnar i vattnet påminner vagt om ett kluckande skratt.
- En myrstack växer mot husets vägg; vid tedags kan de som vill doppa kanelrostade grässtrån i honung i denna, och förtära dem tillsammans med te och bröd.
- En rufsig mus sover och drömmer om att leka med sina vänner. Musen sparkar och piper i sömnen.
- Stockrosor i rosa och gult reser sig högre än huset, och slingrar sina törneklädda grenar kring tak och skorsten. Blommornas kronblad snöar sakta över trädgården.
- Doften av en utsökt plommon- och skalbaggspaj i vinden. Pajen står på kylning på ett fönsterbräde.
- Ett skratt hörs inifrån ett pilträds lövgrotta. Om man tittar in är det tomt.
- På toppen på pinnarna i staketet sitter borttappade vintermössor, udda vantar och en ensam känga, och väntar på sina ägare.
- Små målade skulpturer i lera, föreställande olika personer i byn, står och sitter i trädgården. De är inte vackra, men fantasifulla och detaljrika. Någon, som kanske är mycket ensam, har lagt ner mycket tid och kärlek på att skulptera och måla dem.
- Ett lusthus står lite i skymundan, med två eller tre spruckna fönsterrutor. På ett bord inne i lusthuset står en kvarlämnad teservis och ett kakfat.
- Från verandan hänger ett vindspel av ihåliga träbitar. De rör sig i vinden och dess toner bildar en melodi. Man kan önska melodier från vindspelet genom att tänka intensivt på melodin man vill höra. Ägaren påstår sig ha skurit vindspelet ut ett älvaträd ifrån storskogen.
*
Mysigheter inomhus
- En inglasad veranda, vars glasfönster skallrar varje gång vinden styvnar ute i trädgården.
- Huset är byggt kring ett knotigt gammalt träd: trappor och terasser slingrar sig kring stammen.
- Husets ytterdörr har hämtats från ett av Amfibiekejsardömets palats. Den är stor och rund och tillverkad i sprucket trä målat i flagnande blått och turkost, och den har gångjärn och beslag av brons, och ett fönster med ett ovanligt geometriskt spröjsverk. Kanske är dörren ett krigsbyte, kanske arvegods från en släkting som bodde i palatset när det föll och fick med sig denna märkliga klenod, kanske är den bara inköpt på ett antikvariat.
- Vid en fåtölj står ett litet bord med ett märkligt askfat i jade format som ett ugglekranium. En cigarill med starkt parfymerad doft pyr och röken slingrar sig ur askfatets ögonhåla.
- På väggarna hänger akvarellmålningar av det gamla Krickdala. På en av dem tycker sig en av spelarna känna igen sig själv som barn, åkande skridsko på floden, en underbar senhöstkväll alldeles innan vinterdvalan.
- En snökula innehållande en miniatyr av ett vintrigt Krickdala.
- Flera av möblerna är av ett mörkt, myrradoftande träslag importerat från södern.
- Från golv till tak, täcks väggarna av ovala ramar med oljeporträtt föreställande släktens sjökaptener och riddare.
- Skira spetsgardiner.
- Vid varje hel timme under dagtid klingar en liten militaristisk melodi ur ett mekaniskt ur, och en padda av trä, klädd i Amfibiekejsardömets uniform, kommer ut och bugar sig lika många gånger som klockan är.
- Jordkällaren är full av kall must i omaka glasflaskor, gjord på krusbär, äpple, fläder, hagtorn, och så vidare…
- Vackra tapeter med ett invecklat näckrosmönster i grönt, silver och rosa.
- En stor, skimrande matta, vävd av de nomadiska hamstrarna och sislarna som vandrar över stäpperna i östern med sina hjordar av skalbaggar. Mattan ger en lyxig och exotisk känsla åt hela rummet.
- I hallen står ett paraplyställ med två svarta paraplyer och ett knallgult. Fäller man upp det gula paraplyet, som har ett handtag format som en korpnäbb, hörs åska mullra avlägset, och ett par regnstänk faller över trädgården och knattrar mot fönstren. Ägaren påstår sig ha ärvt det av sin morfar, en mäktig trollkarl: en gång i tiden kunde det skapa mäktiga oväder och översvämningar, men inte längre: nu är det egenligen inte mer än ett vanligt paraply.
- En tung glasskål med hårda karameller.
- En enkel figur tillverkad av en kotte och några pinnar står vid en tröskel. När man tittar närmare ser man ytterligare figurer utspridda i rummets hörn och skrymslen. Någon — antagligen ett barn — har ställt dem så att de tycks ha egna små liv: de fäktas med synålar, sitter och har tebjduning, bestiger sängar och soffor som vore de bergskedjor.
- En tung järnkamin med en lucka smidd som ett drakansikte. När man eldar i kaminen lyser dess ögon.
- Stora, underbart insuttna fåtöljer i grön plysch.
- I fönstret står flera stora, runda flaskor i grönt, brunt och genomskinligt glas, i vilken ägaren har fiskar, vattenväxter, och små djungellandskap med insekter.
- Ett av husets fönster är en mosaik i grönt, brunt, och purpur. Den centrala glasskärvan har en alldaglig brunröd färg, men är förtrollad: när kvällssolen faller genom just den projiceras en skenbild i tomma luften, inne i rummet: ett av österns uråldriga, överdådiga palats, med kupoler och höga torn. Skenbilden är tredimensionell och rör sig — tranor och påfåglar kretsar kring tinnarna, försvinner, dyker upp igen, försvinner…
- Bakom en gardin gömmer sig en liten flicka. Man ser hennes röda lackskor sticka fram under den tunga blå sammetsgardinen. Om man avslöjar hennes gömställe springer hon ut ur rummet med tårar i ögonen.
- På ett bord står en kanna med varmt te. Lukten av nypon är påtaglig och inbjudande.