Speltimmen v25–26 2023

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka.
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[JohanL]

Sist på bollen som vanligt har jag spelat Disco Elysium (the Final Cut). Det var verkligen otroligt bra.

Världsbygget är strålande (det är skaparens gamla rollspelskampanj) och karaktärerna är annu bättre. Grafiken i oljemålningsstil passar perfekt till den deppiga och melankoliska settingen (en sorts fransk/östeuropeisk mixup (skaparen är estländare) med retroteknologi). Mysteriet håller hela vägen. Man nästan överväldigas med information om världen, men det är helt OK om man inte tar till sig det mesta av det. Djupet i dialoger och beskrivningar är imponerande. Lösningen att dina färdigheter talar till dig, ibland med motstridiga idéer, är perfekt. Och det hör inte till det vanligaste att man ser något spel med så uttalad hegelianism och komplex (i första hand centristisk-vänster) politik.

Det här är en upplevelse som ingen rollspelare borde hoppa över. Bästa spelet det här årtiondet för mig, och ett av topp-10 någonsin. Det är helt rättvist att det har "Overwhelmingly Positive" som Steam-rating.

 

[krank]

Jag har spelat 68 minuter av Aliens: Dark Descent. Jag brukar normalt sett avhålla mig från att förköpa spel, men jag unnade mig detta – jag menar, Alien Breed plus X-com? Låter helt och hållet som min kopp té.

Nu är en timme inte nog för att riktigt få grepp om spelet, men basically är det… OK, man har sin squad av marines, men de hanteras som om de vore en enda karaktär. Man klickar vart man vill att de ska gå, så går hela squadden dit. Man klickar på en grej som behöver göras, så gör nån i squadden det. Det är himla skönt faktiskt. Sen finns mekanik för det viktigaste såklart; skjuta, gömma sig, svetsa igen dörrar.

Jag ska inte säga att det här är något fulländat spel, det är det inte. Det är inte AAA, utan definitivt mer AA. Snyggt men inte gudabenådat. Och absolut inte optimerat – det spelar ingen roll vilka inställningar jag gör, ibland dippar fps:en ner till 20 en stund. Det finns inget stöd för Nvidias upplösnings-skalningstech, bara AMDs. Men genom att dra ner upplösningen till 1080p och detaljnivån till "High" så lyckas jag iaf ha stabila 60 typ 90% av tiden. Får se om de patchar det.

Voice actingen är kompetent. Läppsynkningen not so much, tyvärr.

Jag vet inte vad mer man behöver säga, faktiskt. Squadbaserad taktik, alien-universat, behöver jag verkligen beskriva vilken sorts miljöer det är? Vi är på en rymdstation, så mycket kan jag väl säga.

Jag kommer definitivt att vilja spela vidare på det här.

BETYG: 90

 

[Max Raven]

Spelade klart Lost Ruins - det finns lite mer bjäfs men körde huvudspelet och sidostoryn som låstes upp och känner mig rätt nöjd. Definitivt mer fighting än utforskning och lite surt att de låser in slut (bästa bakom veteran och "bad" om man låser upp "good") så man måste spela igenom spelet tre gånger för alla sluten. Det går så klart fortare när man vet vad man gör men det finns inget new game+ - lite trist.

Spelade lite av nya säsongen av Deep Rock Galactic. Som med andra robotsäsongen så känns det bättre - de har lagt till mer grejer och förfinat det de introducerade i säsong 3. Det är Deep Rock Galactic, möjligen det bästa coop-FPS som existerar. Den enda smolken är att jag låst upp det mesta så lite driv försvinner när man gjort klart säsongen, vilket förvisso tar lite tid.

Började på Haiku, the Robot
Du spelar en robot som heter Haiku, Efter Katastrofen. Robotriket har infekterats av ett virus och du måste utforska för att... rädda robotarna? Hitta en brödrostrobot flera gånger?

Mest metroidvania:aktiga jag spelat på senare tid. Påminner mycket om Hollow Knight - Du får uppgraderingar som låter dig utforska nya och gamla ställen, besegrade fiender tappar reservdelar du kan använda för att reparera dig själv och köpa uppgraderingar och diverse prylar om du hittar ställena där såna finns. Vapen är ett svärd. Trevligt soundtrack, enkel färgpalett som påminner om gameboy lite - det går att se skillnad på saker och det skiljer sig i färger, men det är få färger. Och det är inte fult, men det jag är inte superförtjust i det heller. Det är dock ett av få klagomål jag har. Finns det bättre metroidvanias? Absolut. Tycker jag storyn så här långt är lite banal? Ja. Är det en charmig metroidvania? Absolut.

Betyg: 90

 

[krank]

Vad har jag spelat i 86 minuter på min Ryzen 9 9 5980HS-processor, mitt GeForce RTX 3080-kort, mina 32gb RAM?

Jag har spelat Terminal Velocity, ett gammalt VGA-spel som 3D Realms släppte 1995. Mer exakt "Boosted Edition", som klarar av att rendera sin 3D i någorlunda moderna upplösningar. Även om det fortfarande är janky as hell med texturer som dallrar och polygoner som inte riktigt vill vara med alla gånger.

Terminal Velocity är ett himla roligt spel. Jag körde det ursprungligen, tror jag, på min mors gamla 486:a. 3D och VGA kanske inte gifter sig så väl egentlogen men damnit, det var det vi hade! Och musiken i det här spelet, framför allt startmenyn, ger mig starka nostalgikänslor.

I princip är det en semi-freeroaming arkadshooter. Man kan snurra fulla 360 grader men kontrollerna är snälla och försöker alltid plana ut en antingen rättvänd eller uppochner. Man kan inte strejfa eller så; man kan välja om man ska åka snabbt framåt eller mindre snabbt framåt, man kan afterburn:a, man kan skjuta och man kan byta vapen. Och inte så mycket mer. Mab åker runt på ganska stora banor där det finns flygande fiender och markbundna fiender och bunkrar man kan skjuta för att få fram powerups. Det finns också tunnlar man kan åka ner i, och de är lite roliga för att man då måste undvika olika hinder och så.

Det finns en… story. Den kan man gott ignorera. Man spelar inte Terminal Velocity för storyn, utan för att man är sugen på en lätt repetativ arkadshooter med tillfredsställande kontroller.

Av någon anledning vänder spelet på mitt surroundljud, så ljud som ska vara bakom mig kommer från framhögtalarna och tvärtom.

Men ja, trots spelets jank så gillar jag det. Synd att inte Fury³ eller Hellbender (båda byggda på samma spelmotor vad jag förstår) lär få samma kärleksfulla uppgradering för moderna maskiner som Terminal Velocity – de ägs ju av Microsoft, som använde dem för att visa hur ballt det var med tidig DirectX-teknologi. Men de verkar inte vilja kännas vid dem längre.

BETYG: 90−

 

[Feuflux]

Jag startade monkey Island 4 och spelade ett gäng minuter. Sen fick jag nog av kontrollerna och stängde av. Det känns som att styra en billig radiostyrd bil från 90-talet och all peka-klicka-charm lyser med sin frånvaro. Det är är 100% tangentbord.

Jag spelade spelet för 15? år sedan och var inte alls så avig då så jag ska ge det ett ärligt försök igen. Kanske kolla mycket i en guide för att fort spela igenom och få storyn.

 

[Hellzon]

Jag har spelat Hardspace: Shipbreaker.

Man är i den hårda rymden och ska breaka rymdskeppsvrak. Delarna ska sorteras så man får gå loss på vraket med en skärbrännare. Sen kommer det lite andra komplikationer med reaktorer som inte är avstängda och rum som fortfarande är trycksatta och sånt bös.

Rollen har en skuld på flera miljarder och hyr sina verktyg och en liten bostad för en halv miljon per "dag" (15 minuters aktivt rymdskeppsskärande), men som spelare bör man ganska snart inse att man går plus för det mesta. Det är en hel del övertydlig kritik mot storföretag, i introt får man intyga att man inte ska gå med i facket och att man ska rösta på en specifik presidentkandidat.

Ja, och så har företaget läst av ens DNA för att kunna klona en ifall man dör - genom att förinta orginalkroppen. Man börjar som redan klonad. Rimligt.

Det är ganska rofyllt ändå. När man inte fixar loss fler delar ur ett vrak börjar man på ett nytt, och så levlar man sina verktyg och så vidare, samtidigt som det rullar på en story. Lite störande bara att ens "arbetskamrater" ska prata med en medan man återvinner skepp med tidsgräns.

Jag vill spela klart, så 95 på krankskalan.

 

[Rickard]

The Dungeon Of Naheulbeuk: The Amulet Of Chaos

Ett taktiskt brädspel med serietidningsaktig grafik satt i en fantasyvärld där en fransos gjort en pastisch på fantasytroper. Det är utmanande, det är strategi med slump, det är mängder av fåniga (i andras ögon: roliga) konversationer, det är uppgraderingar av karaktärer och kombinationer av förmågor. Just nu gratis på Epic Store, så jag ville testa. Inte helt såld, mycket för att skaparna inte tagit MMORPG-interfacelösningar. Det är en rätt klumpig styrning, klickar man fel går det inte att ångra sig. Det är inte alltid helt uppenbart vad motståndarna kan göra (är de magiker? Hur långt kan de gå om de kommer tillbaka efter stun eller knocked down?). Det gör att slumpmomentet är väldigt framträdande för mig, vilket jag inte gillar i strategispel.

BETYG: 90

 

[Hellzon]

Ja och så har jag ju spelat klart Skyrim. Eller, jag har dödat bautadraken och hjälpt romarna att vinna inbördeskriget.

• Jag började spela för minst en dator och en flytt sedan, men tydligen finns det molnsparning så jag hade en gubbe på level umptielva med bra utrustning.
• Vad fan händer? Det finns en questlogg förstås, som visar ganska bra var jag är i huvudquestarna - draktjosan och inbördeskriget - men sen har jag ju klättrat i tjuvgillet, krigargillet, magikerskolan och en del annat, och listan på klarade questar ger inte mycket ledning för den är helt ogrupperad.
• Jag har X antal hus också. Vilka? Jo jag fick väl något ägarbevis på dem men de slängde jag ju in i en bokhylla i huset. Käft.
  • Fick kolla på Elder Scrolls Wiki var de ligger och gå dit och kolla.
• Nåväl, med en umptielvalevelgubbe så rullade huvudquestarna på löjligt fort. Framförallt inbördeskriget var nog inte balanserat efter att man skulle kunna åkalla en drake.
• Det finns ett antal questar som man ska göra i rätt ordning, för annars pajar de varann. Alla är inte så, men det var trist ändå att känna att jag behövde slå upp alla questar i Elder Scrolls Wiki för att se om de har kända buggar.
• Jag kan vara liite bortskämd med faktiska storyspel, men storyn är otroligt platt i uppdragen. Vill man läsa femtielva böcker in-game blir det tydligen bättre, men huvudstoryn har bifigurer som avslutar sina repliker med "Rrrrrraaaagh". Jag överdriver inte ett uns.
  • Och när storyn är så trist så är det bara grind kvar när man har sett alla balla miljöer. För såna finns det gott om.
• Random encounters levlar med en, vilket man kan tycka vad man vill om, men till slut undrar jag hur folk går utanför dörren när det ränner istroll på huvudvägarna.
• Pluspoäng för att man såvitt jag förstår inte måste börja om med en ny gubbe. (Förutom för att spela för båda sidor i inbördeskriget då.) I Morrowind fanns det skill-krav för att levla i gillena, i Skyrim kan man få (nästan?) allt content med samma gubbe.

Jag har väl tresiffrigt antal spelade timmar, så 90 på krankskalan.

 

[Tant Ragnar]

Tiny Thor

Kompetent 16-bitars retroplattformsspel. Spring runt, hitta hemlisar, sikta och kasta din hammare. Mysig blipp-bloppmusik!

Betyg: 95, för det här vill jag fortsätta spela ikväll!

 

[JohanL]

Sist på bollen som vanligt har jag spelat Disco Elysium (the Final Cut). Det var verkligen otroligt bra.

På bästa dataspelssajten, Rock Paper Shotgun, röstades det i år fram av läsarna som världens bästa spel någonsin. Just sayin'.

The RPS 100: Reader Edition (2023): your favourite PC games of all time

The RPS readership vote for their 100 favourite PC games of all time for 2023, and this is their list.

www.rockpapershotgun.com