Folk gnäller alltid så jävla mycket om att inte spelledarkapitlet håller dem i handen, berättar exakt vad de ska göra och inte låter dem misslyckas. Vilket är skräp. Det är en skräp åsikt. En rollspelsbok kan inte lära dig livsfärdigheten kreativitet, jag är ledsen men det finns mer böcker om att skapa narrativ, resurser om hur du skriver ett rollspelsscenario och annan kreativitet än du kan läsa på en livstid. Men ärligt talat? Du borde inte behöva det. Titta på publicerade äventyr, lär dig från dem, de bästa och de värsta. Spela med spelledare, lär dig från dem. Titta/lyssna på podcast när andra gör det.
Och sedan gör du det själv.
Att vilja ha ett spelledarkapitel som gör det åt en eller att tycka att det inte hjälper en nog är som att köpa Stephen Kings On Writing och sedan när man skriver en kass bok tycka det är Kings fel.
Här är grejen. Du kommer suga i början. Grejerna du skriver kommer vara värre än din smak är. Den första miljonen skriva ord kommer vara värst. SÅ FORTSÄTT! Lär dig, bli bättre! Men det är DU som måste bli bättre. Folk som redan har rollspelat en massa och sedan klagar över att det inte finns ett spelledarekapitel i nästa fantasy spel de köper får mig att undra vad det är de vill ha där.
Med det sagt. Gå och läs Sersa Victorys råd om att designa dungeons. Det finns ingen finare resurs för fantasy ävenryr.
Gå och läs Damnation City till Vampire The Requiem som har allting du någonsin behöver för att designa en utban fantasy stad.
Men mer än alla råd du kan få är det viktigaste att grunderna räcker! Använd de mest grundläggande bitarna och konstruera något bra! Börja där! Du kan lägga till mer senare. Men börja med att bygga en dungeon, en stad och lite monster. Eller ett enkelt mordmysterium. Eller 11 vampyrer som bråkar om Göteborg!