"Långt härifrån finns det ett märkligt sagorike, och kan du tänka dig, där finns det alver, troll, jättar och dvärgar och allsköns besynnerliga varelser och väsen. Och drakar? Visst finns det drakar där!
I det här sagoriket ligger en märklig dal, ja den kallas Dimmornas Dal, kan jag berätta. Det är en mycket speciell plats, som gömmer både magi, sällsamheter och äventyr."
Funderar på att berättartekniskt få till lite mer sagostämning i nya DoD för att matcha bildkonsten. Någon som har lite bra tips? Lyckade exempel på hur man använder ett språk liknande folksagans?
Sett en del uppslag i gamla Trudvangäventyr skrivna av bl a @Magnus Seter - men vilka är era bästa uppslag och lyckade exempel på hur man använder språket för att skapa en önskad stämning? Fraser som "skriker" saga, t ex Astrid Lindgrenska karaktäristiska ordval som "brödet som mättar hunger", upprepningarnas och siffrors betydelse (i tusen och tusen år), och det återkommande utgångsläget i form av brist eller nöd (vilket iofs redan finns i DoD med tanke på hur ont om guldmynt och utrustning en RAW-karaktär har från start
I det här sagoriket ligger en märklig dal, ja den kallas Dimmornas Dal, kan jag berätta. Det är en mycket speciell plats, som gömmer både magi, sällsamheter och äventyr."
Funderar på att berättartekniskt få till lite mer sagostämning i nya DoD för att matcha bildkonsten. Någon som har lite bra tips? Lyckade exempel på hur man använder ett språk liknande folksagans?
Sett en del uppslag i gamla Trudvangäventyr skrivna av bl a @Magnus Seter - men vilka är era bästa uppslag och lyckade exempel på hur man använder språket för att skapa en önskad stämning? Fraser som "skriker" saga, t ex Astrid Lindgrenska karaktäristiska ordval som "brödet som mättar hunger", upprepningarnas och siffrors betydelse (i tusen och tusen år), och det återkommande utgångsläget i form av brist eller nöd (vilket iofs redan finns i DoD med tanke på hur ont om guldmynt och utrustning en RAW-karaktär har från start
Last edited: