Rent estetiskt skulle jag digga om man fortsatte stenhårt på dieselpunk-dystopi. Första världskriget från ögonen av Erich Maria Remarque och Paul Nash.
Några sporadiska tankar
- Disketter för att förvara information är inte små snygga USB-stickor, de liknar snarast kasetterna som man använde för att spela sitt N64 och används nästan exklusivt av militären eller högt rankade personer inom korporationerna. Rymdresor som idag kräver miljontalsdatorer och snyggt städade, enorma komplex där rader av glasögonprydda experter som stirrar på skärmar löser man med en trög spak och en brölande motor (som ibland kräver ett par sparkar för att komma igång).
- För megakorparna handlar anting om fasaderna. Diplomatkvarter är städade, nymålade och bilarna är av senaste modellen. Men så fort man traskar bort från var journalister och besökare ska få se ruttnar allting snabbt. I teorin iallafall är det en stats intresse att se efter alla sina invånare, men inte så för ett megaföretag. För ett megaföretag är vinst och image viktigare än allt. Polerad utsida, smutsig baksida.
- Världen ska bolma av rök. Luft är smutsig och förpestad. Elfordon intresserar knappt ens Cybertronic.
- Meningslösheten i kriget mellan megakorporationerna. Hundratusentals unga män och kvinnor dör för att ta över en totalt sönderbombad krater vars mark har blivit så förgiftad av stridsgas att till och med apostlarnas lärljungar skyr sig för att bosätta sig där.
- Korporationerna är distinkta i sin estetik, flair och organisation. Imperial har sina klaner och den högt värdade drottningen, Bauhaus har ättefamiljer som drar i trådarna och i Mishima underkastar man sig de mäktiga arvfurstarna. Även om allting inte åldrats särskilt väl tycker jag att styrkan i de olika människogrupperna är just hur distinkta de är från varandra och hur komplexa relationerna är. Coolast är nog Mishima, som har en historia av teknologi och "chi", som såklart sätter dom på kollisionskurs med brödraskapet. Samtidigt har de olika ärkefurstarna olika relationer till de olika megakorparna. Det är sådär vackert klyddigt som man kan tänka sig att det blir IRL.
- Jag skulle gilla att fler "jordgrupper" fick representation i formen av mindre entiteter på Luna. Säg någon minikorp som är baserad på subsahara-Afrika, någon med mellanöstern-vibe, nått med Kina och någon med sydamerika vibe? Det finns nog gott om koncept man kan jobba med, så länge man kan hitta något som står ut som sin egen grej. En ball idé för en Sydamerika-baserad grupp skulle kunna vara någon form av faktiskt någorlunda fungerande demokrati, om man vill luta sig mot deras tradition som frihetskämpar, Bolivar, etc.
Några sporadiska tankar
- Disketter för att förvara information är inte små snygga USB-stickor, de liknar snarast kasetterna som man använde för att spela sitt N64 och används nästan exklusivt av militären eller högt rankade personer inom korporationerna. Rymdresor som idag kräver miljontalsdatorer och snyggt städade, enorma komplex där rader av glasögonprydda experter som stirrar på skärmar löser man med en trög spak och en brölande motor (som ibland kräver ett par sparkar för att komma igång).
- För megakorparna handlar anting om fasaderna. Diplomatkvarter är städade, nymålade och bilarna är av senaste modellen. Men så fort man traskar bort från var journalister och besökare ska få se ruttnar allting snabbt. I teorin iallafall är det en stats intresse att se efter alla sina invånare, men inte så för ett megaföretag. För ett megaföretag är vinst och image viktigare än allt. Polerad utsida, smutsig baksida.
- Världen ska bolma av rök. Luft är smutsig och förpestad. Elfordon intresserar knappt ens Cybertronic.
- Meningslösheten i kriget mellan megakorporationerna. Hundratusentals unga män och kvinnor dör för att ta över en totalt sönderbombad krater vars mark har blivit så förgiftad av stridsgas att till och med apostlarnas lärljungar skyr sig för att bosätta sig där.
- Korporationerna är distinkta i sin estetik, flair och organisation. Imperial har sina klaner och den högt värdade drottningen, Bauhaus har ättefamiljer som drar i trådarna och i Mishima underkastar man sig de mäktiga arvfurstarna. Även om allting inte åldrats särskilt väl tycker jag att styrkan i de olika människogrupperna är just hur distinkta de är från varandra och hur komplexa relationerna är. Coolast är nog Mishima, som har en historia av teknologi och "chi", som såklart sätter dom på kollisionskurs med brödraskapet. Samtidigt har de olika ärkefurstarna olika relationer till de olika megakorparna. Det är sådär vackert klyddigt som man kan tänka sig att det blir IRL.
- Jag skulle gilla att fler "jordgrupper" fick representation i formen av mindre entiteter på Luna. Säg någon minikorp som är baserad på subsahara-Afrika, någon med mellanöstern-vibe, nått med Kina och någon med sydamerika vibe? Det finns nog gott om koncept man kan jobba med, så länge man kan hitta något som står ut som sin egen grej. En ball idé för en Sydamerika-baserad grupp skulle kunna vara någon form av faktiskt någorlunda fungerande demokrati, om man vill luta sig mot deras tradition som frihetskämpar, Bolivar, etc.