den här diskussionen påminde mig om att när det gäller att spela typ Sherlock Holmes (som då skulle vara vettlöst mycket smartare och uppmärksammare än jag själv är), så finns det inte jättemånga rollspel som har intrikata regelsystem om hur precis DET funkar.
Ett klassiskt sätt att göra det är ju med olika metapoäng som tillåter en att etablera saker retroaktivt och/eller saker som gäller andra personer eller spelvärlden i stort. Eller att bara etablera detta helt utan metapoäng, för den delen. I
Nerver av stål, till exempel, har huvudpersonen tre poäng som kan användas till att etablera ett faktum som är objektivt och oåterkalleligt sant. Så till exempel kan du etablera att personen du talar med ljuger, och då är det helt sant (oavsett vad spelaren som spelade personen trodde) och kan inte ändras på. Eller spendera ett poäng för att etablera att cigaretten som du hittade på hotellrummet är av ett utländskt märke som endast säljs i en enda butik i staden. I NAS behöver man inte spendera poäng för att etablera det senare, men i andra spel kan man ju göra det.
Eller som sagt retroaktiva saker. Etablera att du var i det här rummet igår och buggade det med en inspelningsapparat, så att allt som just sagts har blivit inspelat. Etablera att du har gjort efterforskningar på personen du talar med och luskat ut att hon jobbar för ryska staten, och använd det sedan för att utpressa henne. Det har jag sett användas i
Den yttersta domen, till exempel, som också har sådana mekanismer. Och jag gör det ofta i andra samberättarspel, även om det inte finns mekanik för det, genom att helt enkelt hitta på dessa saker utan att behöva betala poäng för dem.
Det är verktyg jag brukar använda när jag spelar rollpersoner som är mycket intelligentare än vad jag är. Tycker att det är ganska kul och givande, och det är en klassisk arketyp som ju dyker upp ganska ofta ändå.