Om man kollar på väldigt tidiga D&D spelar grundegenskaperna en påtagligt liten roll. Strength, Intelligence och Wisdom är faktiskt bara relevanta om du har yrket som är kopplat till dem, då de påverkar hur mycket erfarenhet man får som krigare, magiker och präst. En stark krigare slåss inte bättre för att hens höga styrka ger en attackbonus – hen slåss bättre för att hen får +5% eller +10% erfarenhet, och därmed höjer sin nivå snabbare. Krigaren har inte heller någon som helst nytta av Intelligence och Wisdom, och handikappas inte av låga värden, på samma sätt som även en präst med usel Strenght slåss lika väl i närstrid. Dexterity, Constitution och Charisma ger vissa modifikationer, men även dessa är små. Det viktiga är ens klass och nivå, inte ens grundegenskaper.
Det är lite därför jag inte är så förtjust i Black Hack och spel som går i dess efterföljd, eftersom de gör grundegenskaperna till det absolut viktigaste för rollpersonen. I gammel-D&D var en rollperson med dåliga grundegenskaper inte vidare hindrad av det, vilket också gjorde 3T6-i-ordning uthärdligt. När man ska slå under grundegenskaperna blir skillnaderna mellan rollpersoner mycket större, och därmed också de slumpade grundegenskapernas inverkan på deras effektivitet. Det tar spelet i en riktning jag inte är vidare förtjust i.
