Barf forth grimdark fantasy

[God45]

Jag vill ha små snuttar av fiction på typ en eller ett par meningar. Små prosadikter av spya, blod, magi och smuts. Weird + grisodlande.

Exempel:

En man som saknar nästan alla sina tänder avfyrar ett armborst mot en getman som om en sekund kommer sakna de flesta av sina tänder.

 

[Skarpskytten]

En stridbar och helig man flyr undan kungens mördare genom en mörk skog; hans följe har övergett honom, hans Gud lyss inte på hans böner; han kommer aldrig igen sätta foten i sin heliga stad, ett syndens näste.

(Sitter just och läser om hur Erik Kippling, kung av Danmark, mördade ärkebiskop Jacob Erlandsen av Lund. Det var länge känt att Jacob dog på Rügen på väg från Rom till Lund; man hittade hans grav under en utgrävning, och det visade sig att han dog av akut armborst-förgiftning, han fick en skäkta i hjärnan. Erik är prime suspect, men inget förhör har kunnat hållas eftersom han varit död i över sjuhundra år).

 

[Stämma]

Landborna trälar i träckemylla. Tonåringar skröpliga av livstids dagsverkesmöda. Överallt på höga platser, trän och tak och herreborgens torn, sitter vakande korpar. Det viskas att de spejar åt länsherren. Pojken Grilon, som alltid hade trots och lättja i hågen, sägs ha slitits i stycken av en nattsvart flock då han gick ut i skogen för att tömma blåsan.

Red: Jag är väldigt förtjust i såna här trådar. Särskilt som jag i denna stund skriver på ett stycke om språk och stämning i ett av mina spel.

 

[Skarpskytten]

Innan människorna kom, var Hålet; och människorna fruktade dess mörker och dess eviga djup; och de blidkade mörkret med ungdomars blod; denna dag, den heligaste av dagar, gråter sju ungdomar vigda åt Hålet.

 

[Zire]

Getvar Grimbane hade svårt att uppskatta det enkla livet efter sina äventyr. En svart natt när pissregnet öste ner över svinstallet slant hans slitna läderstövel i dyngan och han slog i skallen. På morgonen hittade man bara resterna av det som suggan hade varit vänlig att lämna kvar av honom.

Edit: Glömde en punkt.

 

[Zire]

Silia från Entbäcken var söt, klok och stolt över sitt glittrande vackra silverhår. Henns arm var stark, siktet stadigt och hon bar ett leende man kunde dö för. Ingen äventyrargrupp skulle tacka nej till en så rådig skönhet på sina utfärder. Allt ändrades efter att hon fastnade med håret i goblinkungen Gitterbyks lömska fälla. Du hittar Skalplöse-Silia redlös på värdshuset i byn, den billigaste horan väster om Skutbergen!

 

[God45]

Välkommen till Mihoros den Evigas ostoppbara armé! Ni kommer inte få betalt men å andra sidan kan kan ni se fram emot att svälta, vada genom knädjup gyttja, bli skjutna av de religösa fanatikerna vi ska slåss mot, bli piskade, få huvudena söndertrampade av fiendens hästar, förvandlas till de hungriga döda om ni styrker med och ätas av ghulerna om krigsfångarna tar slut. Men ni vet vad de säjer pojkar och flickor, det är i alla fall bättre än flottan!

 

[DeBracy]

"Vad gör du jänta? Är du inte klok? Sluta stå där och lirka. Bara kapa av fingret och ta med det hem så det får torka till lite, då kommer ringen glida av fint."

 

[Skarpskytten]

"Vad gör du jänta? Är du inte klok? Sluta stå där och lirka. Bara kapa av fingret och ta med det hem så det får torka till lite, då kommer ringen glida av fint."

Grimdark skilsmässa?

Enligt vorsklernas sedvanor kan det gudarna fogat samma inte åtskiljas av människorna. Så när ett par vigt inför gudarna vill skiljas, träffas de i Ringen. Det finns bara en regel där: den som lever när striden är slut, är inte längre gift.

 

[Zire]

"Ha! Aramons legendariska tvåhandssvärd är otroligt, skärpan makalös, balansen perfekt, det här är ett dvärgavapen för att skrämma arméer på flykt och skilja konungars huvuden från kroppen!"
- Hrimdar, strax före han upptäcker att förbannelsen att aldrig mer kunna släppa ett svärdshjalt är oväntat grym

 

[Skarpskytten]

"Ha! Aramons legendariska tvåhandssvärd är otroligt, skärpan makalös, balansen perfekt, det här är ett dvärgavapen för att skrämma arméer på flykt och skilja konungars huvuden från kroppen!"
- Hrimdar, strax före han upptäcker att förbannelsen att aldrig mer kunna släppa ett svärdshjalt är oväntat grym

Han greppar hjaltet, hans blick smeker det sköna vapnet, och sedan känner han att han är lite kissnödig ...

 

[DeBracy]

Grimdark skilsmässa?

Slagfältsplundrarnoob får tips.

 

[Leon]

Grimdark skilsmässa?

Slagfältsplundrarnoob får tips.

 

[Leon]

Där, framför dem, tornade staden Rök upp sig över de svarta klipporna. De levande runorna pulserade på dess basaltmurar. Högst upp på stadsflisans krön blänkte Domedagsurets klickande kugghjul i den döende solens strålar. Yng vände sig till sin resekamrat. "Vi är framme nu, farfars farfar!".

Gubben svarade som vanligt inget, utan bara knäppte med benknotorna och blängde med sina tomma ögonhålor.

EDIT: OK, mer weird än gris...

 

[Sömniga Isaac]

Med skallen knäckt likt en krossad rova, gled Urban ned längs kyrkomuren, då han drog sin sista anda. Längs hans unga anlete flödade en rännil av blod som blandades med vägkantens gyttja. Ur hans hand slet Sverker två silverpenningar. Han spottade sedan mot den döde från sin tandlösa käft med saliv svärtad av tobak. "Förrädare är vi alla, men den som förråder sin vän för blotta två silverpenningar förtjänar att ruttna i rännstenens gyttja! Ty ingen säljer sin bror för sådant billig penning!"