Personligen tycker jag järnåldern (i Norden) verkar lättare att äventyra under.
Dels börjar olika maktcentra dyka upp, mark odlas i större utsträckning och rikedomar koncentreras (Tuna-gårdar , Husbyar, Tingsplatser, kultplatser och handelsplatser). Vi har nu på riktigt storbönder, kungar och mäktiga släkter.
Dels förbättras fartyg och båtar, vilket gör att man utforskar stora ytor, träffar olika folkslag, träffar överenskommelser (allianser) och handlar över stora ytor. Man erövrar och kolonialiserar främmande länder.
Dels har man folkvandringstiden som rör om lite i grytan, och det är under den här tiden man börjar bygga borgar/försvarsverk och organiserar allt större plundringståg. Pirater är vanliga och vattenvägarna bevakas noga.
Dels kommer influenser från kontinenten som börjar få påverkan på de gamla samhällena. Den modernare formen av monarki (Karl den store) blir populär. Kristendomen är på frammarsch. Runskriften moderniseras. Skrivkonsten når våra länder. Handel med mynt introduceras, o.s.v.
Dels förändras samhällena i grunden. Lagar börjar formuleras och nedtecknas. Länderna delas in i administrativa enheter som hundringar, skeppslag och härader. Man organiserar stora flottor som genom handelsöverenskommelser underställs en och samma kung.
Och så vidare.
Massor med äventyrsuppslag för varje sten man vänder på. Under bronsåldern kan man ju ”bara svälta, trakassera sina trälar och slå ihjäl sina syskon”.
//EvilSpook