Skarpskytten
Ödestyngd världsvandrare
Det heter ortopraxi, detta med att handla korrekt, vilket är någon annat än ortodoxi, att tro korrekt. Se vidare här:https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Ortopraxi.Min återkommande käpphäst är att pga protestantisk bias så beskrivs religion i rollspelsböcker ofta som en fråga om just tro. Typ "i den här religionen tror man på en gud, reinkarnation och att svarta katter betyder otur". Lägg därefter till någon symbol, typ att religionen representeras av ett svärd eller en regnbåge eller något. Vad man gör är ofta mindre beskrivet. Eventuellt något tabu, typ "religionen förbjuder mord och konstbevattning".
Eon, med sin förkärlek för listor, kan i gamla böcker lista mängder av Daak-helgon och deras symboler... Men inget om hur deras dagar firas!
Om vi tänker på Europa: väldigt många firar religiösa högtider utan att nödvändigtvis se sig som religlösa. Man kan t o m fira typ samma sak på typ samma dag inom olika inriktningar... Men göra det på helt olika sätt. Olika maträtter, klädsel, sånger, lekar osv beroende på land. Och folk har bättre koll på "såhär brukar man fira" än exakt varför.
Dvs "Jag tror inte på Jesus och det där, men klart man firar påsk, kan texten till 'Den sommartid nu kommer', gifter sig i kyrkan och är ledig på söndagar."
I rollspel brukar tendensen bli tvärtom, typ: "jag är dvärg, så jag tror på Vontar. Men jag gör inget särskilt".
De gamla polyteistiska religionerna var så vitt jag kan förstå mycket mer inne på praxis än tro. Oden skiter i om du tror på honom; han vill ha sina korrekt hängda hästar vid midvinter.
Eftersom vi lever i ett samhälle präglat av monoteistisk ordodoxi har vi svårt att få våra fantasi-religioner rätt.
Last edited: