Inom datorspelsvärlden finns det rätt många exempel på spelmekanik som inte är realistisk, men som spelet har valt att ändå motivera med någon förklaring i spelvärlden. Det här brukar jag tycka är rätt kul.
Exempel kan vara hur Dark Souls och andra spel förklarar att spelaren startar om efter att ha dött, eftersom de redan är odöda, eller hur Disco Elysium motiverar att du kan prata med främlingar om alla möjliga provocerande ämnen eftersom du är en polis, och ”folk accepterar att du pratar med dem”.
Jag har dock svårt att komma på exempel på detta i rollspelsvärlden! Finns det några intressanta användningar av detta?
Exempel kan vara hur Dark Souls och andra spel förklarar att spelaren startar om efter att ha dött, eftersom de redan är odöda, eller hur Disco Elysium motiverar att du kan prata med främlingar om alla möjliga provocerande ämnen eftersom du är en polis, och ”folk accepterar att du pratar med dem”.
Jag har dock svårt att komma på exempel på detta i rollspelsvärlden! Finns det några intressanta användningar av detta?