Jag har sett Aquaman 2: The lost kingdom. Det ska sägas att biosalongen jag satt i även huserade två ungar från helvetet som tjattrade, stökade, spelade musik från sina mobiler samt lyste med ficklampa under filmens gång. Jag satt för långt borta för att riktigt kunna säga till dem, men personerna framför dem gav dem en del arga avhyvlingar under filmens gång. Den lite trista upplevelsen kan alltså ha färgat omdömet av filmen något. Med det sagt var jag inte särskilt förtjust i filmen. Detta var en väldigt väldigt förvirrad film. Inte förvirrande, men som att den själv är förvirrad.
Filmens premiss är att Aquaman just blivit pappa till en liten knodd, vilket han tycker är kämpigt. Samtidigt är han rätt less på att vara kung över havet då det är tråkigt och då de andra havspolitikerna motarbetar honom. Mer spänning i tillvaron får han dock när hans fiende Black Manta blir besatt av en uråldrig undervattensonding och i sin jakt på hämnd mot Aquaman försöker påskynda den globala uppvärmningen. Vår hjälte måste då teama upp med sin forne ärkefiende tillika bror Orm för att rädda världen.
Så, jag tycker alltså inte att detta är en bra film, inte ens som hjärndöd harmlös underhållning beträffat. Jag kan börja med den inledande premissen om att Aquaman blir farsa. Detta var något som jag verkligen var positiv till. Då jag själv är pappa hade jag hoppats på roliga igenkännbara situationer. Tyvärr får vi inget sådant här. Det enda den här historien ger är att vår hjälte är trött om kvällarna för att läggningen av barnet är jobbigt. Och visst, det kan vara jobbigt, men det blir lite tunt att detta är den enda aspekten som skildras. Vidare så avrundas precis varje läggning av att Aquaman dricker öl tillsammans med farsan och har rätt ytliga tråkiga samtal om föräldraskapet. Och nu vill jag vara tydlig. Jag tycker inte att det är något fel att ibland ta något att dricka efter att barnet somnat. Jag själv avnjuter gärna en whisky ibland efter att jag lagt min egen son. Men vi ser att hela frysen är full av endast välling och öl (Guinness närmare bestämt, en rätt störig produktplacering) vilket ger en rätt iffy känsla. Vidare så fyller föräldraskapet noll tematisk funktion i filmen. Man hade ju kunnat göra en intressant tematisk kopplning av att Black Manta gör vad han gör för att hämnas sin far, men icke. Sonens enda funktion är att kidnappas, något som lika gärna hade kunnat hända Aquamans pappa eller fru. Vidare så visar man i början av filmen att även sonen kan tala med fiskar och behandlar detta som en viktig plantering. Men det görs ingenting av detta.
Vidare så är det väldigt konstigt att Aquaman har alla dessa föräldrasnack med sin pappa men inte en enda gång pratar om föräldraskapet med sin hustru Mera. De har knappt ett enda samtal under filmens gång och uppvisar verkligen noll kemi ihop. Av vad jag hört så beror det på att Amber Heards roll i filmen minskats efter rättegången mot Johnny Depp och det vidriga drev hon utsattes för därunder och därefter. Har även läst mig till att hon och Jason Momoa inte kom överens under inspelningen. Personligen tycker jag att man väl antingen kunde struntat i allt som hände bakom kulisserna och låtit henne ha samma utrymme ändå, eller helt enkelt castat om karaktären. Nu känns det som att man gjort filmen sämre genom att minska hennes screen time.
Men kanske Aquamans team up med Orm är en mer intressant karaktärsutveckling? Tyvärr inte. Jag tycker faktiskt att relationen dem emellan är rätt tråkig. Den är inte direkt dålig, men det handlar om klassikern udda par som ofrivilligt måste samarbeta. Det hade nog inte varit lika dåligt om inte Marvel redan gjort mycket bättre varianter på detta. Inte minst med Thor och Loki, vilket även pliktskyldigt refereras här.
Vidare vill filmen vara rolig, något som jag tycker den misslyckas med totalt. Jag skrattade faktiskt bara åt två skämt under hela filmens gång. Och då talar vi om en film som fullständigt pepprar en med försök till humor. Vi har bland annat ett återkommande skämt om att Aquamans barn pissar honom i ansiktet. Humor är ju individuellt, men för mig landar inte detta alls.
Tyvärr tycker jag även att actionscenerna inte är något att hänga i gran, vilket ju annars kunde ha räddat filmen. Det är inte dåligt, men huvudkaraktärerna är så starka och bra på allt att de aldrig riktigt hamnar i någon knipa. Det blir med andra ord aldrig spännande. Jag fattar att det är en superhjätefilm, men jag kan komma på många filmer i den genren där hjältarna hamnar i rätt stor knipa.
Finns det något jag gillar med filmen? Jodå, jag tycker att skrukarnas lya har en cool design. Jason Momoa är lika charmig som vanligt. Och musiken är riktigt bra. Men annars finns det inte mycket att hämta här tyvärr. Jag är ju väldigt lättroad vad gäller superhjältefilmer, men denna gång blev jag faktiskt inte övervunnen. Om man är ett riktigt superfan av Jason Momoa kan man nog ge filmen en chans, men annars gör man bäst i att undvika den.