men det är verkligen en höna av en fjäder om du frågar mig.
Jag spinner vidare snarare än går i svarsmål här:
Alltså, jag är helt med på att jag säkert är en del av problemet här, så man väljer helt hur mycket man ska lyssna på mig, men det här är min syn på det.
- Det känns märkligt att tolka in så mycket i emojis som en del tycks göra. Lite som när folk sitter och kollar noga vilka som like:at vad. Det känns för mig som att lägga alldeles för stor betydelse i ganska små handlingar, framför allt om man dessutom försöker uttyda något slags avancerad intentionalitet eller, än värre, konspiration.
- För egen del har det absolut hänt att jag missbrukat framför allt care-emojin på Facebook. Den har stundtals funkat för mig som sätt att reagera utan att använda skratt-emojin och utan att faktiskt svara. Jag vet med mig att jag har en självdestruktiv tendens att inte bara låta folk ha fel på internet och jag fastnar gärna i evighetslånga gräl med typ nazister eller folk som inte fattar att Starship Troopers är satir eller så. För mig har det blivit mycket bättre när jag börjat tillåta mig själv att bara care-emoji:a istället för att skriva ännu ett helt meningslöst inlägg. Det har låtit mig bryta beteendet och lämna tråden. Självklart borde jag istället arbeta bort beteendet helt, och få bort tvångsmässigheten utan att använda care-emojin, men där är jag tydligen inte riktigt ännu. Även om det såklart är målet.
- Jag kan inte säga att jag för egen del blir speciellt upprörd om någon jag inte håller med lämnar en skrattemoji på mitt inlägg. Jag fattar ju att det helt enkelt är en markering att personen tycker att jag är dum, men vid det laget lär jag ju ha fattat det ändå. Och precis som med när jag själv använder care-emojin så låter det ju mig avbryta mitt destruktiva deltagande. En emoji är ju inget att liksom svara på.
Om jag får välja mellan att en idiotisk, poänglös, arg och urspårad diskussion fortsätter och att det delas ut ett par passiv-aggressiva skrattemojis så väljer jag alltså det senare.
Även om jag som sagt villigt erkänner att idealet vore att diskussionen slutade (eller aldrig uppstod)
och att inga passiv-aggressiva emojis behövde användas.