Vill du spela andras kända gubbar?

[wilper]

Jag fick följande i mailen idag:

Och jag fattar inte grejen! Är det här något som folk vill ha? Är det någon här på forumet som tänder på alla cylindrar om erbjudandet att få spela X ur IPn Y som sin rollperson? Någon som har barn som vill spela X ur IPn Y?

Alltså, jag minns en tid i barndomen då det skulle lekas Star Wars i kudd-rummet på dagis, och polaren M insisterade på att vara specifikt Luke Skywalker. Jag har som vuxen sett flickor tulta runt i Frozen-klänningar för att vara Elsa. Det köper jag. Jag har sett vuxna utklädda till sina favoritfigurer som cosplay. Jag köper det med.

Men att vid bordet? Sittandes med polarna, jolt i ena handen och tärningarna i den andra, säga "Jag spelar X ur IPn Y!"? Har ni gjort det? Är det för din skull som företag (och inte bara FL specifikt) släpper färdiga rollpersoner på IP:ar?

Jag hade lätt köpt "Spela en Z, samma yrke som X har i IPn Y." Men att spela själva X?

 

[Anthrox]

Hand upp alla som i barndomens dagar gjorde en alvisk utbygdsjägare som hette Laslego, Blegolas eller Legoglas etc.

 

[obak]

Hand upp alla som i barndomens dagar gjorde en alvisk utbygdsjägare som hette Laslego, Blegolas eller Legoglas etc.

Måntro hur många blåa thielflings med brytning som Jester Lavorre inspirerat?

 

[ragngand]

Lite tråkig ton i trådöppningen, jag tycker det är en kul grej som kan funka till exempel för barn som läst boken och vill prova det medföljande äventyret i boken, vad är då enklare än att gestalta de karaktärer man hört/läst om?

 

[Gurgeh]

Jag har aldrig, vad jag kan minnas, spelat en känd karaktär som rollperson. (Däremot, naturligtvis, flera som varit kraftigt inspirerade av någon känd karaktär, inklusive Oskar i Blecktrumman.)

Om det var ett superhjältespel skulle jag kunna se tjusningen med att spela Spindelmannen eller Läderlappen istället för att hitta på egna figurer, men jag skulle inte vilja göra det själv.

Vad jag däremot skulle kunna tänka mig är att man spelar kända karaktärer från olika källor för att se hur de samverkar. Till exempel en äventyrargrupp i ett fantasyrollspel som består av Gandalf, Elric, Xena och Gray Mouser.

 

[wilper]

Lite tråkig ton i trådöppningen, jag tycker det är en kul grej som kan funka till exempel för barn som läst boken och vill prova det medföljande äventyret i boken, vad är då enklare än att gestalta de karaktärer man hört/läst om?

Ja! Kanske är det för barnens skull? För barnen som springer runt och är Luke och Elsa? Vad är det för åldersgräns på DoD nuförtiden? Jag tänker att vid 11 har man gått vidare och vill skapa sina egna figurer, även om de är inspirerade av andras? Jag har nog spelat ett antal robotar i Mutant inspirerade av The Terminator, men att spela själva Arnold Terminator? Nääääää ... Men jag började inte med rollspel innan min ålder var tvåsiffrig.

 

[luddwig]

Jag spelar gärna en rollperson kraftigt inspirerad av till exempel Harry Potter, Dirty Harry eller Dynamit-Harry. Att spela den faktiska karaktären lockar dock inte mig. Det skulle snarare kännas klaustrofobiskt.

 

[Girighet]

Jag kan tänka mig att det fungerar bra för barn/ungdomar som läst boken och sedan ska börja spela. Då har de redan koll på karaktärens personlighet och kan nu ta ett färdigt karaktärsblad och börja spela.

 

[God45]

Jag har aldrig fattat grejen med att spela karaktärer från förlagor. Med ett enda undantag… Superhjältar! Det är kul när någon spelar Batman eller Spindelmannen för de karaktärerna har varit igång så länge att de mer är genres än karaktärer. Varje författare som tar sig an dem gör sin egen grej med källmaterialet i serierna/filmerna/tv-serierna, Bruce Timms Batman är inte Frank Millers Batman, men de är i dialog med varandra. Så när det är superhjältar från Marvel eller DC man spelar är det mer som att bli inhyrd av DC eller Marvel för att skriva de karaktärerna.

Shout out till @Cybots tolkning av Tigra!

 

[Gabrielle de Bourg]

Ja! Kanske är det för barnens skull? För barnen som springer runt och är Luke och Elsa? Vad är det för åldersgräns på DoD nuförtiden?

Böckerna som karaktärerna kommer från har en läsålder på 9-12, så ja, det är utan tvekan för barnens skull. Vill man också komma igång och spela rollspel och testa (boken innehåller en one shot) kan det vara trevligt med att det finns förskapade rollpersoner och då är det ju roligare att det är rollpersonerna från boken du läst, en några helt andra okända typer (vilket de andra förskapade RP är).

 

[Leon]

Jag spelar gärna en rollperson kraftigt inspirerad av till exempel Harry Potter, Dirty Harry eller Dynamit-Harry. Att spela den faktiska karaktären lockar dock inte mig. Det skulle snarare kännas klaustrofobiskt.

Eller varför inte Blixt-och-dunder Harry, den hårdkokta eldsmagikern som är djupt nedsyltad i Hogwarts skumma undrevärld. "Jädrar vilken Expluso, punk!"

 

[wilper]

Böckerna som karaktärerna kommer från har en läsålder på 9-12, så ja, det är utan tvekan för barnens skull. Vill man också komma igång och spela rollspel och testa (boken innehåller en one shot) kan det vara trevligt med att det finns förskapade rollpersoner och då är det ju roligare att det är rollpersonerna från boken du läst, en några helt andra okända typer (vilket de andra förskapade RP är).

Jag förstår att det är tanken. Men har du själv sett någon faktisk ungdom i det åldersspannet som gått igång på att få spela någon annans kända figur? Eller är det en myt som har blivit sanning bland spelutgivare?

Jag är övertygad om att folk som släpper sådana grejer gör det för att de tror att det är något folk vill ha. Och FL är ju absolut inte först, jag har gått runt och frågat mig det här i många, många år, det var bara först idag som jag bestämde mig för att starta en tråd om det.

 

[Leon]

Angående sakfrågan tänker jag att det fyller lite samma funktion som exempel-RP. Även om det inte nödvändigtvis är så många som kommer att välja att spela dem så sätter det ton och inspiration för hur en hjälte kan se ut i Drakar och Demoner. Och det är viktigt nog.

Sen kan det ju defintivt finnas situationer där man t.ex. vill slänga in en ny spelare men inte har tid att rulla gubbe. Särskilt om man inte är så inne i systemet än.

 

[Hägerstrand]

Ja! Kanske är det för barnens skull? För barnen som springer runt och är Luke och Elsa? Vad är det för åldersgräns på DoD nuförtiden?

DnD har gjort samma sak, med karaktärer från film och datorspel som har en lite äldre tänkt målgrupp.

Jag har nog aldrig spelat så och är lite instinktivt negativ, men jag vet inte hur stor skillnaden egentligen är mot att spela en färdig karaktär på det sätt man gör i exempelvis Cinematic-scenarion i Alien. Och jag har ju spelat existerande karaktärer som SLP.

eller Dynamit-Harry.

Min favoritrollperson någonsin var baserad på Dynamit-Harry! <3 Båtsman, alkoholiserad Sankt Bernardshund med sprittunna runt halsen i Genlab Alfa!

 

[Gutte]

Jag kommer ihåg liknande saker från där jag yngre. Hade inget direkt intresse av att spela kända karaktärer men däremot kanske som npc eller bara att jämföra med min karaktär. Fight club är väl ett beprövat koncept där man ställer sin karaktär mot en annan och ser hur det skulle gå. Kommer ihåg någon beskrivning av Darth Vader i ursprungliga stjärnornas krig där man inte skulle ha en suck.

 

[Henke]

Om det var ett superhjältespel skulle jag kunna se tjusningen med att spela Spindelmannen eller Läderlappen istället för att hitta på egna figurer, men jag skulle inte vilja göra det själv.

Tänkte också på Marvel här. I Marvel Superheroes RPG kan man förvisso skapa sin egen superhjälte, men det finns väldigt mycket stats för att spela en etablerad sådan. Jag och äldste grabben spelade det för många år sedan och då spelade han Captain America tror jag. Det blev ju dock mer av ett slags figurspel med små pappfigurer och stadskarta, vilket får mig att tänka att det kanske är just därför det är mer ok? I brädspel är det ju inte ovanligt att man spelar etablerade karaktärer (t.ex. i Mio min Mio, även om man inte spelar just Mio då ).

 

[Gurgeh]

Tänkte också på Marvel här. I Marvel Superheroes RPG kan man förvisso skapa sin egen superhjälte, men det finns väldigt mycket stats för att spela en etablerad sådan. Jag och äldste grabben spelade det för många år sedan och då spelade han Captain America tror jag. Det blev ju dock mer av ett slags figurspel med små pappfigurer och stadskarta, vilket får mig att tänka att det kanske är just därför det är mer ok? I brädspel är det ju inte ovanligt att man spelar etablerade karaktärer (t.ex. i Mio min Mio, även om man inte spelar just Mio då ).

När det gäller just superhjältar så är väl halva poängen med rollspelen att få tydliga siffror på vem som är starkast av Stålmannen och Shazam, eller vem som är smartast av Reed Richards och Tony Stark, eftersom det är sånt som superhjältefans gillar att diskutera. Jag antar att det är mindre vanligt att fantasyläsare bråkar om vem som skulle vinna en fajt mellan Aragorn och Conan. (Men när jag tänker efter finns det garanterat de som gör det också, och någon som snart postar meme-bilden om Aragorn och Jamie Lannister.)

 

[krank]

För mig har det där nog varit en av de obegripliga sakerna med licensrollspel. När förlagan så tydligt bygger på en specifik uppsättning huvudpersoner, och där man liksom… förväntas vilja spela dem. Jag blir nog mest nervös vid tanken; jag har nog med prestationsångest ändå utan att behöva känna "hm, gör jag Buffy rättvisa". Jag spelar mycket hellre en Buffy-alike, en "we have Buffy at home".

(Det är också mitt problem med typ Marvel: Jag skulle oroa mig för att göra det rättvisa. Dessutom är allt coolt är ju redan gjort av någon annan, generellt under Claremont-eran. Klart man kan göra liksom såpa-biten, men jag gillar ju fluffet runtomkring också…)

 

[EvilSpook]

Men att vid bordet? Sittandes med polarna, jolt i ena handen och tärningarna i den andra, säga "Jag spelar X ur IPn Y!"? Har ni gjort det?

Jag gjorde ett konventsäventyr till SRR där man spelade Vita rådet (Gandalf, Radagast, Saruman, Elrond och Galadriel), under stormningen av Dol Guldur. Det var kul. Tror att många som spelade tyckte det var lite kul att få spela "kändisar" också.


//EvilSpook

 

[The Airborne Toxic Event]

Är det något för nya spelare som kanske inte har så bra koll? Lättare då att plocka upp en förgjord karaktär som man läst om redan. Mjukstarta en rollspelskarriär om man är 11-12 år och nyfiken på att spela?