Vid senaste spelmötet jag var med på började vi diskutera om vi var introverta eller extroverta. Intressant. Därför är jag nyfiken på hur min spelgrupp återspeglar den större kohorten av rollspelare. Så är du introvert eller extrovert?
Man behöver inte vara psykiskt sjuk för att tycka det är jobbigt med social interaktion. Däremot så är man inte introvert om man tycker social interaktion är utmattande/jobbigt, man är neurotisk. Det som kännetecknar introverhet är istället att man tycker social interaktion är ointressant. Dvs, att kallprata med kollegan om vad ni gjorde på semestern är inte jobbigt utan bara tråkigt. Och förmodligen så tycker man inte bara att det är tråkigt att kallprata med kollegorna, utan det mesta är tråkigt.
Åfan. Isf är jag introvert. Jag tycker sådant oftast är rätt/väldigt ointressant. Men det beror mest på att historien som sådan är rätt trist. Någon som har gjort något spännande/roligt på semestern är ju kul att lyssna på. Och människor jag tycker om får gärna berätta triviala saker för mig. Då lyssnar jag gärna.Det som kännetecknar introverhet är istället att man tycker social interaktion är ointressant. Dvs, att kallprata med kollegan om vad ni gjorde på semestern är inte jobbigt utan bara tråkigt.
Ja, omröstningen saknar det alternativ de allra flesta tillhör.Jag skulle säga att de flesta är ambiverta, alltså i mitten. När folk pratar om "introvert/extrovert" så är det längst ut på skalorna.
Nej, det är en personlighetstyp, inte ett beteende för ögonblicket. Den som är ibland/ibland inte är antagligen bara någonstans i mitten. Den tekniska termen är ambiversion.En är väl folk "introverta" eller "Extroverta" beroende på sammanhang?
Däremot så är man inte introvert om man tycker social interaktion är utmattande/jobbigt, man är neurotisk. Det som kännetecknar introverhet är istället att man tycker social interaktion är ointressant. Dvs, att kallprata med kollegan om vad ni gjorde på semestern är inte jobbigt utan bara tråkigt.
Jag är precis tvärtom! På mitt jobb är det alltid jag som håller låda på arbetsrummet, frågar kollegorna om allt möjligt ”kallpratigt” och tycker det är jättekul att lyssna och prata om, även om det inte hänt är jättespännande saker. Sen efter typ 25 minuter kan jag komma på mig själv och fråga ”Oj, jag kanske stör er i arbetet?” varpå kollegan skrattar lite generatÅfan. Isf är jag introvert. Jag tycker sådant oftast är rätt/väldigt ointressant.
På jobbet har man i alla fall den perfekta undanflykten - ”men du, jag måste jobba”.Jag är precis tvärtom! På mitt jobb är det alltid jag som håller låda på arbetsrummet, frågar kollegorna om allt möjligt ”kallpratigt” och tycker det är jättekul att lyssna och prata om, även om det inte hänt är jättespännande saker. Sen efter typ 25 minuter kan jag komma på mig själv och fråga ”Oj, jag kanske stör er i arbetet?” varpå kollegan skrattar lite generat
Absolut, men mina kollegor är oftast för snälla för att säga ens det Sen vill jag hoppas att de tycker att det är lite kul med någon på arbetsrummet som håller låda. Jag brukar ju snöa in på rätt bisarra ämnen som jag gärna vill vädra med kollegor. En av kollegorna sa en gång att han önskar att han kunde krympa ner sig själv och vandra runt i min hjärna för där måste det vara helt galetPå jobbet har man i alla fall den perfekta undanflykten - ”men du, jag måste jobba”.
....och det här är nog ett jättedåligt case för självskattningJa, omröstningen saknar det alternativ de allra flesta tillhör.