Vid senaste spelmötet jag var med på började vi diskutera om vi var introverta eller extroverta. Intressant. Därför är jag nyfiken på hur min spelgrupp återspeglar den större kohorten av rollspelare. Så är du introvert eller extrovert?
Introvert eller extrovert
- Thread starter aknaton
- Start date
Rickard
Urverk speldesign
Jag skulle säga att de flesta är ambiverta, alltså i mitten. När folk pratar om "introvert/extrovert" så är det längst ut på skalorna.
Franz
Nin geed gali jirey geed loo ma galo
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 6,910
Jag är extrovert, det vill säga jag får energi av att träffa andra människor och befinna mig i sociala sammanhang. För några år sedan hade jag valt mycket extrovert. De senare åren har det dock förändrats lite, jag har blivit lite mer hemtam (och något mer blyg, men det har ju egentligen inget att göra med att vara extrovert eller introvert). Vet inte om den minskade extrovertheten har att göra med ålder eller att man blivit förälder eller något annat. Men kommer nog aldrig helt sluta vara extrovert 
Mogger
Hipsteranka
Jag saknar alternativet:
Jag är både introvert och extrovert, beroende på dagsform och situation.
Jag är både introvert och extrovert, beroende på dagsform och situation.
Man behöver inte vara psykiskt sjuk för att tycka det är jobbigt med social interaktion. Däremot så är man inte introvert om man tycker social interaktion är utmattande/jobbigt, man är neurotisk. Det som kännetecknar introverhet är istället att man tycker social interaktion är ointressant. Dvs, att kallprata med kollegan om vad ni gjorde på semestern är inte jobbigt utan bara tråkigt. Och förmodligen så tycker man inte bara att det är tråkigt att kallprata med kollegorna, utan det mesta är tråkigt.
(För att komplicera det hela så kan man vara både neurotisk och introvert samtidigt.)
Übereil
Jag finner det en ganska svår skala att placera mig på. Men jag antar att jag kan kallar introvert, då jag tycker mycket om att vara ensam och ha egentid. Men när jag är på konvent är jag igång och snackar och spelar och håller låda hela tiden och har noll behov av att gå iväg och vara ensam en stund för att inte känna mig överstimulerad, i rollspel behöver jag ibland lägga band på mig själv för att inte ta för mycket plats, jag jobbar med att undervisa och har inga problem med att hålla föreläsningar för massor av främlingar. Så i den smala bemärkelsen om jag tycker om att vara ensam, så är jag introvert. Men jag tror inte att jag har en stereotypiskt introvert personlighet.
Jag brukar beskriva mig som väldigt tydligt introvert, utifrån definitionen att jag tycker att det är skitjobbigt att vara i sociala miljöer, och bara slappnar av och samlar energi när jag är helt själv. Jag kan klara mig månader utan att se en annan människa i köttet, och jag mår sämre och sämre ju längre tid det går mellan tillfällena jag får vara ensam. Jag har assvårt för pratiga miljöer och de gånger jag hänger med på after work etc så går jag hem tidigt för jag orkar bara inte.
Om det här "egentligen är" att vara introvert eller om det ska heta något annat bryr jag mig inte så mycket om, om jag ska vara helt ärlig. Det är ett bekvämt sätt att sammanfatta hur jag funkar, som folk brukar fatta någorlunda när jag använder. Det är absolut så att jag är "neurotisk" och lätt blir överstimulerad. Det är absolut så att jag också tycker att det sociala är assvårt (trots väldigt intensiv träning – jag jobbar trots allt som lärare) och har ingen vidare fungerande social intuition utan varje socialt tillfälle är fullt av låg-till-höggradig ångest över att göra fel, säga fel etc. Men för mig är det ofta mindre intressant vad min "introversion" beror på, för ordets syfte är att kommunicera till andra människor varför jag ibland inte pallar hänga med på saker, varför jag går hem tidigt, varför jag stannar hemma ensam och varför det inte är ett problem för mig att göra det.
Om det här "egentligen är" att vara introvert eller om det ska heta något annat bryr jag mig inte så mycket om, om jag ska vara helt ärlig. Det är ett bekvämt sätt att sammanfatta hur jag funkar, som folk brukar fatta någorlunda när jag använder. Det är absolut så att jag är "neurotisk" och lätt blir överstimulerad. Det är absolut så att jag också tycker att det sociala är assvårt (trots väldigt intensiv träning – jag jobbar trots allt som lärare) och har ingen vidare fungerande social intuition utan varje socialt tillfälle är fullt av låg-till-höggradig ångest över att göra fel, säga fel etc. Men för mig är det ofta mindre intressant vad min "introversion" beror på, för ordets syfte är att kommunicera till andra människor varför jag ibland inte pallar hänga med på saker, varför jag går hem tidigt, varför jag stannar hemma ensam och varför det inte är ett problem för mig att göra det.
Mogger
Hipsteranka
Åfan. Isf är jag introvert. Jag tycker sådant oftast är rätt/väldigt ointressant. Men det beror mest på att historien som sådan är rätt trist. Någon som har gjort något spännande/roligt på semestern är ju kul att lyssna på. Och människor jag tycker om får gärna berätta triviala saker för mig. Då lyssnar jag gärna.
Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,060
Ja, omröstningen saknar det alternativ de allra flesta tillhör.
JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 7,597
Nej, det är en personlighetstyp, inte ett beteende för ögonblicket. Den som är ibland/ibland inte är antagligen bara någonstans i mitten. Den tekniska termen är ambiversion.
Franz
Nin geed gali jirey geed loo ma galo
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 6,910
Jag är precis tvärtom! På mitt jobb är det alltid jag som håller låda på arbetsrummet, frågar kollegorna om allt möjligt ”kallpratigt” och tycker det är jättekul att lyssna och prata om, även om det inte hänt är jättespännande saker. Sen efter typ 25 minuter kan jag komma på mig själv och fråga ”Oj, jag kanske stör er i arbetet?” varpå kollegan skrattar lite generat
JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 7,597
På jobbet har man i alla fall den perfekta undanflykten - ”men du, jag måste jobba”.Jag är precis tvärtom! På mitt jobb är det alltid jag som håller låda på arbetsrummet, frågar kollegorna om allt möjligt ”kallpratigt” och tycker det är jättekul att lyssna och prata om, även om det inte hänt är jättespännande saker. Sen efter typ 25 minuter kan jag komma på mig själv och fråga ”Oj, jag kanske stör er i arbetet?” varpå kollegan skrattar lite generat
Franz
Nin geed gali jirey geed loo ma galo
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 6,910
Absolut, men mina kollegor är oftast för snälla för att säga ens detPå jobbet har man i alla fall den perfekta undanflykten - ”men du, jag måste jobba”.
Sen vill jag hoppas att de tycker att det är lite kul med någon på arbetsrummet som håller låda. Jag brukar ju snöa in på rätt bisarra ämnen som jag gärna vill vädra med kollegor. En av kollegorna sa en gång att han önskar att han kunde krympa ner sig själv och vandra runt i min hjärna för där måste det vara helt galet 
....och det här är nog ett jättedåligt case för självskattning
Bara för att underlätta så är definitionen av introvert den som finns på wikipedia, så vi hyfsat refererar till samma sak. Och så la jag till ett alternativ.
Franz
Nin geed gali jirey geed loo ma galo
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 6,910
Förr i tiden, om ingen kompis kunde träffas någon kväll, kunde jag ha så stort behov av social interaktion att jag satte mig på en random bar helt själv. När kvällen var slut hade jag ofta umgåtts med minst en handfull helt okända människor. Fick en hel del nya bra bekantskaper på det sättet. Det måste väl vara ett beteende som ofta går hand i hand med att vara extrovert?
Quadrante
Grisbonde
Det är sällan någon säger nåt av intresse. Oftast så vet man redan efter halva första meningen vad de vill och då kan man gå.