Vilken typ av skådespel ägnar ni er åt runt bordet?

[Genesis]

Ja, det här med att likställa skådespeleri med att förändra rösten och lägga sig till med en dialekt har jag inte fattat. Det är väl rätt sällan skådespelare gör sån’t? Jag gör det väldigt sällan, i princip bara i humorspel, och ser också väldigt sällan andra göra det, men visst fan skådespelar jag järnet!

 

[Christoffer]

Följdfråga: Vilka typer av skådespel finns representerade kring era spelbord?

Väldigt varierat. Ibland långa dialoger in character. Ibland sammanfattas dialog lite kort. Ibland bara som ett ord. LIte som jag påtalade någonstans tidigare att målet med beskrivningar och in character prat är för mig att vi etablerar saker som sker och är i fiktionen, det kan göras på väldigt många sätt och tycket om när alla är öppna och välkomna att nyttjas. Det gör det väldigt opretentiöst att spela, hittar jag inte orden för en högt uppsatt politiker kan jag sammanfatta och säga typ "han hummar mycket och mellan hummandet så försöker han förklara utifrån en rad olika byråkratiska och juridiska aspekter han inte kan gå med på det ni kräver, han låter allt mer uppjagad och i slutet kräver han rent av att ni ska lämna hans kontor annars kommer han tillkalla vakter" men råkar man ha feeling kan man ju också spela ut hela den scenen in character? Men ser sällan en poäng i att tvinga fram det ena eller andra utan oftast glider man fram och tillbaka mellan olika sätt att beskriva och karaktärisera saker, allt utifrån var man är, har ork för, hur man är inspirerad och vad som kommer till en i stunden.

 

[Zeedox]

Vi kör på följande vis:

Spelare 1: "'Flytta på er jag måste fram!' Jag knuffar mig fram genom folkmassan för att ta mig fram till drängen. 'Jag är läkare, håll er undan!', jag plockar fram stetoskopet ut väskan och börjar undersöka honom."
Spelare 2: "Jag tar mig fram till honom och börjar hålla bort folk. 'Seså, här finns inget att se! Låt honom jobba ifred!'"
Spelledaren (vänd till läkaren): "Okej, vad är det du vill uppnå?"
Spelare 1: "Jag vill veta vad som har hänt honom. Har han några bitmärken i halsen?"
Spelledaren: "Du kan direkt se att det finns bitmärken på halsen! Du kan slå mot läkekonst men får nackdel för att det är en skärrad folkmassa här."
Spelare 2: "Men jag håller ju bort dem!"
Spelledaren: "Okej, du får en fördel för det, så då är det omodifierat."
Spelare 1: "Jag har ett stetoskop också!"
Spelledaren: "Okej, rulla för läkekonst med fördel då."
Spelare 1: "Det blev lyckat!"
Spelledaren: "Han andas, men det är inte så tydligt varför han är medvetslös. Bitmärkena på halsen är åtminstone ett par dagar gamla. Men han har en bula i huvudet som verkar vara skälet till att han är utslagen."
Spelare 1: "Jag säger högt så att folkhopen hör: 'Det är lugnt gott folk, han lever och andas'. Sedan kastar jag en menande blick till Rowan. 'Hjälp mig ta med honom in på värdshuset, vi behöver kolla till honom och ställa några frågor.'".
Spelare 2: "Jag hugger tag i fötterna. 'Okej, visa vägen.'"

Vissa i gruppen markerar in character rösten tydligare genom att prata på ett annat sätt* och andra pratar med sin vanliga röst, men ofta är det ändå en skillnad i intensitet.

* Ingen av oss gör dialekter eller röster, men det kan ändå vara att man pratar med en viss "känsla". Att man är gammal, trött, intresserad, glad, arg, sävlig osv. Det är inte så utpräglat heller, bara att det blir en liten skillnad mot sitt vanliga sätt att prata.
I exemple ovan skulle det kunna vara:
Flytta på er jag måste fram! - lite stressat, föser med armen framför sig som för att ta sig fram i en folkmassa
Jag är läkare, håll er undan! - irriterat och myndigt
Seså, här finns inget att se! Låt honom jobba ifred! - Också myndigt, men lite mer vänligt, kanske håller upp båda händerna mot folkmassan
Det är lugnt gott folk, han lever och andas - lugnare, högre och med en lättnad i rösten
Hjälp mig ta med honom in på värdshuset, vi behöver kolla till honom och ställa några frågor. - lite mer viskande och betonar "ställa några frågor" som att det här är det intressanta, här kan finnas ledtrådar eftersom han har bitmärken på halsen

Älskar såna här exempel!

 

[Zeedox]

Jag har också ett tag gått och lurat på att skriva ett spel i Kaffe tillsammans-stil, som utspelar sig under en middagsbjudning, med tre separata akter (Ankomst/förrätt, huvudrätt och efterrätt), och två separata spelutrymmen (så att man kan gå ifrån och ha privata konversationer). För att ännu mer överbrygga klyftan mellan bordsrollspel och lajv.

Enda skillnaden mot lajv är nog typ om spelarna klär upp sig inför eller ej!

 

[Genesis]

Enda skillnaden mot lajv är nog typ om spelarna klär upp sig inför eller ej!

Det är ju väldigt många lajv där deltagarna inte klär ut sig och där ingen rekvisita används, iofs. För mig handlar det mest om genetik och historia. Om jag som bordsrollspelsmakare skriver ett spel inspirerat av franska indiespel som har sin grund i Forge-spelen, och utan egentlig kontakt med lajvrörelsen, så är det för mig ett bordsrollspel, även om det i form är väldigt likt många kammarlajv. Rollpersonsskapandet, historieberättandet som samberättande, fokuset på berättelse istället för inlevelse skulle för mig placera det i den traditionen.

Men jag har förståelse för att andra hade kallat det ett lajv, och det spelar ju egentligen ingen större roll.

 

[Quadrante]

Skulle vara intressant att lyssna till en actualplay av ett lajv om två par som ska spela bordsrollspel.

 

[nano]

Skulle vara intressant att lyssna till en actualplay av ett lajv om två par som ska spela bordsrollspel.

Lite som när Estrad gör Skattkammarön?

 

[Mogger]

Det behöver inte vara bra för att vara en sorts skådespelande.

Jo, det tycker jag att man ska kunna förvänta sig av. Skådespelare är förvisso ingen skyddad titel men jag skulle aldrig kalla ex deltagarna i en skolpjäs för skådespelare och än mindre ett gäng gubbar i en soffa som på sin höjd pratar på dialekt

Man får såklart kalla sig skådespelare, och sin aktivitet för skådespelande. Men själv skulle jag stå med blossande kinder och blicken fast på en punkt mellan mina fötter om jag för en utomstående skulle försöka förklara på vilket sätt mitt eget "skådespelande" går till.

 

[Beastslayer]

Jo, det tycker jag att man ska kunna förvänta sig av. Skådespelare är förvisso ingen skyddad titel men jag skulle aldrig kalla ex deltagarna i en skolpjäs för skådespelare och än mindre ett gäng gubbar i en soffa som på sin höjd pratar på dialekt

Man får såklart kalla sig skådespelare, och sin aktivitet för skådespelande. Men själv skulle jag stå med blossande kinder och blicken fast på en punkt mellan mina fötter om jag för en utomstående skulle försöka förklara på vilket sätt mitt eget "skådespelande" går till.

Man behöver väl dock inte kalla sig för skådespelare för att man "skådespelar" eller agerar ut när man spelar rollspel??
Jag har liknat rollspel vid en form av sagoberättande möter teater när jag förklarat det för icke insatta, det är en i mina ögon en rätt bra förklaring på vad vi gör när vi spelar rollspel.
Vissa mer än andra självfallet.

 

[Mogger]

Man behöver väl dock inte kalla sig för skådespelare för att man "skådespelar" eller agerar ut när man spelar rollspel??
Jag har liknat rollspel vid en form a sagoberättande möter teater, det är en i mina ögon en rätt bra förklaring på vad vi gör när vi spelar rollspel.
Vissa mer än andra självfallet.

Nej. Menar bara att termen för mig innefattar någon form av lägsta nivå av kunnande. Att gestalta är inte synonymt med att skådespela. I min bok. Eller i min pjäs

 

[Genesis]

Nej. Menar bara att termen för mig innefattar någon form av lägsta nivå av kunnande. Att gestalta är inte synonymt med att skådespela. I min bok. Eller i min pjäs

SO har inte ordet "skådespela" alls, men under "skådespeleri" står det till exempel:

äv. bildligt om förställning och dylikt
låt oss sluta med skådespeleriet och tala uppriktigt med varandra

SAOB har ett citat från Harry Martinsons Nässlorna blomma (vink till @Bunny, som jag vet läser den nu):

(Läraren) gripes av sitt ämne, han ler och bevekar, han strör in lustigheter, han skådespelar.

Så att använda ordet om att låtsas, om att "spela teater" utan krav på någon minstanivå, är nog ändå hyfsat spritt, tänker jag. Men oftast är det ju i betydelsen "hyckla". Jag skulle dock absolut säga att barnen i en klassuppsättning av "Maja och mysteriet med den försvunna tårtan" skådespelar. Jag skulle inte kalla dem skådespelare. På samma sätt skulle jag själv kunna säga att jag skådespelar, men inte kalla mig skådespelare (precis som jag kan säga att jag författar en uppsats utan att kalla mig författare). Generellt använder jag dock termen "gestalta", men använde "skådespela" mest för att det var vad som brukades av OP.

 

[Widundret]

Jag har jobbat som skådespelare och är numera teaterlärare. Jag vet fortfarande inte om jag får kalla mig skådespelare eller inte. Det är en komplicerad titel. En frågeställning som dyker upp hos mig är om det vi gör när vi spelar rollspel är att skådespela, eller någon annan form av gestaltning.

Jag har nog aldrig aktivt applicerat skådespelartekniker i rollspel. Rollspelandet som fenomen är (tycker jag) alltför väsenskilt från teatern med sin publik, replik och dramatik. Det ständiga hoppande in och ut ur rollen hade gett självaste Brecht huvudvärk.

Den teaterform som kommer närmast är nog improvisationsteatern. Precis som i rollspel så gestaltar improvisatörer någon utan att veta i vilken situation denne kan tänkas hamna. Ofta sker det i grupp. Duktiga improvisatörer är experter på att hålla ett öga på helheten och den dramaturgiska bågen.

Det finns nog mycket att hämta för en rollspelare i improkurser och/eller Keith Johnstones böcker.

 

[Genesis]

Det finns nog mycket att hämta för en rollspelare i improkurser och/eller Keith Johnstones böcker.

Ja, Johnstone var ju mycket populär för ett tag sedan, och många etablerade rollspelstekniker och termer kommer ju från improteatern. Typ bejakande, blockerande, gör det uppenbara, tilt och annat. Play Unsafe är den anpassning av improteater jag är mest bekant med, och jag har inte läst Johnstone själv, men @Rickard bland annat brukar ju hänvisa dit ibland.

 

[Genesis]

En fördel som rollspelare har när det gäller skådespelande/gestaltande jämfört med manusstyrt skådespelande är att det är mycket lättare att låta naturlig när man improviserar än när man läser färdiga repliker. Jag har sett en del dåligt skådespeleri i mina dagar, men det där träiga och onaturliga framförandet ser jag aldrig hos rollspelare.

 

[Zeedox]

En fördel som rollspelare har när det gäller skådespelande/gestaltande jämfört med manusstyrt skådespelande är att det är mycket lättare att låta naturlig när man improviserar än när man läser färdiga repliker. Jag har sett en del dåligt skådespeleri i mina dagar, men det där träiga och onaturliga framförandet ser jag aldrig hos rollspelare.

Oj, jag skulle verkligen säga rakt tvärtom! Att improvisera ett naturligt samtal känns för mig som en mästarutövande, medan med förberedelse och övning kan man ganska lätt få till det. Så olika man kan uppleva det!

 

[Zeedox]

Jo, det tycker jag att man ska kunna förvänta sig av. Skådespelare är förvisso ingen skyddad titel men jag skulle aldrig kalla ex deltagarna i en skolpjäs för skådespelare och än mindre ett gäng gubbar i en soffa som på sin höjd pratar på dialekt

Man får såklart kalla sig skådespelare, och sin aktivitet för skådespelande. Men själv skulle jag stå med blossande kinder och blicken fast på en punkt mellan mina fötter om jag för en utomstående skulle försöka förklara på vilket sätt mitt eget "skådespelande" går till.

Jag har sett en hel del ganska undermåliga framträdande av avlönade skådespelare, men jag skulle iaf kalla dem skådespelare ändå.

 

[Genesis]

Oj, jag skulle verkligen säga rakt tvärtom! Att improvisera ett naturligt samtal känns för mig som en mästarutövande, medan med förberedelse och övning kan man ganska lätt få till det. Så olika man kan uppleva det!

Ja, verkligen olika. Jag improviserar naturliga samtal varje dag, med vänner och kollegor, och jag tror inte att jag låter onaturlig. Jag har ju övat ett helt liv!

 

[Sömniga Isaac]

Ja, verkligen olika. Jag improviserar naturliga samtal varje dag, med vänner och kollegor, och jag tror inte att jag låter onaturlig. Jag har ju övat ett helt liv!

Men är dessa samtal improviserad eller spontana samtal länge leve definitions diskussioner!

 

[Svarte Faraonen]

Ja, verkligen olika. Jag improviserar naturliga samtal varje dag, med vänner och kollegor, och jag tror inte att jag låter onaturlig. Jag har ju övat ett helt liv!

Skillnaden där är väl att du improviserar ett samtal utifrån någon du varit hela livet, med en motpart du känt i månader eller år. Ett improviserat samtal mellan två personligheter som respektive part kanske bebott en halvtimme var är något annat.

 

[Quadrante]

Pratar ni med andra?!