Vilken typ av skådespel ägnar ni er åt runt bordet?

[Svarte Faraonen]

[...] folk som uttrycker sig underligt, harvar omkring utan poäng, fyller talet med anglicismer [...]

Sådana är väl visserligen också flera helt verkliga konversationer?

 

[Genesis]

Sådana är väl visserligen också flera helt verkliga konversationer?

Javisst

 

[Zire]

nästa gång ska jag trycka mycket mer på att saker ska spelas ut istället för att bara konstateras

Det var ett uppvaknande som jag fick av Fantasy World. (Det stod väl i Apocalypse World också, om jag bara hade fattat vad "to do it, just do it" betydde.) Just att kräva att saker ska spelas ut för att de ska ske. Det är så lätt annars att man ser t.ex. tärningsrullandet eller SLs godkännande som nyckel till att besluta vad som händer. När man hamnade i mindsetet att det är berättandet som styr vad som sker så föll många bitar på plats för mig. (Och jag menar, det här var typ nyss trots att jag har spelat rollspel i 30 år.)

Om vi berättar hur RP besegrar trollen och tar alvkronan ifrån dem så är det vad som sker. Hur regler används, tärningar rullas och överlag hur det gick till under ytan är sekundärt. Det vi berättar är det som händer. Samma gäller också - eller kanske till och med framför allt - för små saker, om jag berättar hur jag tar fram kikaren från packningen och spanar ut över dalen, så är det vad som händer. Jag kan berätta för SL att jag tänker Spana mot dalen 3 attribut tärningar + 2 färdighetstärningar och vill lägga till en kikare med +1 pryltärning, och söker efter ett godkännande, men det har ingen större betydelse för ingenting sker förrän jag beskriver vad jag gör. Och om jag just beskrev det, vad säger SL? Vill du ändra min beskrivning eller fortsätta med att beskriva vad som händer sen?

Jag ser hellre att spelarna lite släpper kontrollen och bara kör, vi kan rätta upp saker i efterhand, om det ens behövs. Bara beskriv!

Jag tog också med det som spelare i Coriolis, att istället för att t.ex. fråga och argumentera för vad jag kan göra eller inte, så kör jag bara och så får SL bromsa eller ändra mina beskrivningar i så fall. Totalt sätt stör det inte lika mycket, och att bandet behöver backas skedde inte tillnärmelsevis så ofta som jag innan trodde att det skulle göra. Det känns som att det uppmuntrar SL till att bara köra på också.

 

[Genesis]

Det var ett uppvaknande som jag fick av Fantasy World. (Det stod väl i Apocalypse World också, om jag bara hade fattat vad "to do it, just do it" betydde.) Just att kräva att saker ska spelas ut för att de ska ske. Det är så lätt annars att man ser t.ex. tärningsrullandet eller SLs godkännande som nyckel till att besluta vad som händer. När man hamnade i mindsetet att det är berättandet som styr vad som sker så föll många bitar på plats för mig. (Och jag menar, det här var typ nyss trots att jag har spelat rollspel i 30 år.)

Om vi berättar hur RP besegrar trollen och tar alvkronan ifrån dem så är det vad som sker. Hur regler används, tärningar rullas och överlag hur det gick till under ytan är sekundärt. Det vi berättar är det som händer. Samma gäller också - eller kanske till och med framför allt - för små saker, om jag berättar hur jag tar fram kikaren från packningen och spanar ut över dalen, så är det vad som händer. Jag kan berätta för SL att jag tänker Spana mot dalen 3 attribut tärningar + 2 färdighetstärningar och vill lägga till en kikare med +1 pryltärning, och söker efter ett godkännande, men det har ingen större betydelse för ingenting sker förrän jag beskriver vad jag gör. Och om jag just beskrev det, vad säger SL? Vill du ändra min beskrivning eller fortsätta med att beskriva vad som händer sen?

Jag ser hellre att spelarna lite släpper kontrollen och bara kör, vi kan rätta upp saker i efterhand, om det ens behövs. Bara beskriv!

Jag tog också med det som spelare i Coriolis, att istället för att t.ex. fråga och argumentera för vad jag kan göra eller inte, så kör jag bara och så får SL bromsa eller ändra mina beskrivningar i så fall. Totalt sätt stör det inte lika mycket, och att bandet behöver backas skedde inte tillnärmelsevis så ofta som jag innan trodde att det skulle göra. Det känns som att det uppmuntrar SL till att bara köra på också.

Ja, det är nog lite samma grej. I L’Insurrection triggar man drag genom att betala för dem. I det här fallet var det mycket ”Under tiden skickar jag ut mina agenter för att arrestera Pelle” (betalar en markör). Och nästa gång jag spelar ska jag då säga ”Nej, alltså, var är vi? Vad är det som håller på att hända? Vem är där, och vad säger de?” Det var mycket som skedde utanför scenerna, vilket sabbade närvarokänslan. Det blev en historisk faktabok om revolutionen istället för en roman om revolutionen.

 

[Rangertheman]

Det var ett uppvaknande som jag fick av Fantasy World. (Det stod väl i Apocalypse World också, om jag bara hade fattat vad "to do it, just do it" betydde.) Just att kräva att saker ska spelas ut för att de ska ske. Det är så lätt annars att man ser t.ex. tärningsrullandet eller SLs godkännande som nyckel till att besluta vad som händer. När man hamnade i mindsetet att det är berättandet som styr vad som sker så föll många bitar på plats för mig. (Och jag menar, det här var typ nyss trots att jag har spelat rollspel i 30 år.)

Det var en ögonöppnare för mig också Det kändes lite som att spänna oxen framför vagnen istället för bakom den. Även om man inte spelar FWRPG är det mycket värt att läsa igenom regelboken.