Vad och varför

[Quadrante]

Rollpersonen är en person (som jag styr).
Rollpersonen är min avatar.
Rollpersonen är min agent.
Rollpersonen är en spelpjäs.
Rollpersonen är ett medel för att berätta och gestalta.
Rollpersonen är en ursäkt för att gestalta.
Rollpersonen är ett resultat av att jag gestaltar.
Rollpersonen är för jag vill att den är och det varierar.
Rollpersonen är … ja vadå?

 

[Sömniga Isaac]

Rollpersonen är den mask jag inträder under skådespelet rollspel.

 

[Sömniga Isaac]

Rollpersonen är ett uttryck för något inom mig.

 

[nano]

Rollpersonen är ett uttryck gör metaxis.

 

[Genesis]

Rollpersoner är, precis som alla andra personer i spelet, personer i en berättelse jag berättar tillsammans med mina medspelare.

 

[Quadrante]

Rollpersonen är ett uttryck gör metaxis.

Utveckla gärna.

 

[nano]

Metaxis är att befinna sig inuti och utanför en berättelse samtidigt, och att växla mellan de båda.

 

[Rickard]

Rollpersonen är mitt medel för att förstöra för spelledarens planer.

 

[Sömniga Isaac]

Rollpersonen är i spelvärlden motsvarigheten till fjärilen vars vingslag bringar stormar i kaosteori.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Rollpersonen är det medium genom vilket jag som spelare interagerar med spelet, formen för mitt deltagande i rollspelsaktiviteten.

 

[Quadrante]

Rollpersonen är… ett sätt att umgås och pröva hur samtal fungerar (genom en lins som just den rollen är). Är oftast spelledaren, så jag kan bolla med många olika linser. Även om berättandet ligger varmt om hjärtat så är sagandet inte i fokus.

 

[Lemur]

Rollpersonen och jag är en och samma!

 

[Rangertheman]

Det beror på. I många fall är rollpersonen en spelpjäs. I vissa fall är rollpersonen en person i spelvärlden som jag styr över till stor del (om inte tärningarna säger något annat).

 

[Quadrante]

Följdfrågan kan vara: Hur gör man det relevant att ha en egen rollfigur?

 

[Genesis]

Följdfrågan kan vara: Hur gör man det relevant att ha en egen rollfigur?

Jag tycker att skillnaden mellan att varje spelare har en egen rollperson och att man delar på dem är i gestaltandet. Att samma spelare alltid spelar samma person för att man kan gå loss lite mer i skådespeleriet. När jag spelar spel med delade eller inga rollpersoner så brukar jag dämpa gestaltandet lite, eftersom jag vet att någon annan kommer att behöva ta över.

I övrigt är det mest en smaksak, och jag gillar spel både med och utan rollpersoner. Att spela utan dem ger en mycket större frihet i vilken typ av berättelser man kan spela. När alla har en egen rollperson, framförallt när det finns något antagande att alla ska ha lika mycket scentid, så sätter det en del kraftiga begränsningar. Det blir svårt att spela Lovecraft eller Robinson Kruse eller Kill Bill eller Sagan om is och eld, då många berättelser inte har ett sådant jämnt fokus på en grupp personer.

 

[Lukas]

Alla mina rollspersoner är de liv jag lever i andra dimensioner.