Faehrengaust
Hero
Lite filosofiska tankar som slog mig idag.
Under lunchpromenaden funderade jag lite på "Suspension of Disbelief" i samband med rollspel och mina egna erfarenheter av det. Som spelare har jag alltid haft lite svårt med inlevelsen om det krävs för mycket av "Suspension of Disbelief". Eller så har jag lite slarvigt tänkt, men det är egentligen inte riktigt sant eftersom jag inte har några som helst problem med att acceptera magi, lasersvärd, vampyrer, etc. Så, vad är det då som stör min inlevelse? Varför stör vissa saker och inte andra? Svaret ligger egentligen i om fenomenet är trovärdigt inom världens ramar (lite slarvigt: naturlagar), det är så jag alltid tänkt på det.
Senare på dagen hade jag några minuter över så jag gick in på Wikipedia och läste om Suspension of Disbelief och där hittade jag följande stycke:
Not all authors believe that "suspension of disbelief" adequately characterizes the audience's relationship to imaginative works of art. J. R. R. Tolkien challenged this concept in "On Fairy-Stories", choosing instead the paradigm of secondary belief based on inner consistency of reality: in order for the narrative to work, the reader must believe that what they read is true within the secondary reality of the fictional world. By focusing on creating an internally consistent fictional world, the author makes secondary belief possible. Tolkien argued that suspension of disbelief is only necessary when the work has failed to create secondary belief, saying that from that point on, the reader ceases to be immersed in the story and so must make a conscious effort to suspend their disbelief or else give up on it entirely.
Det stämmer klockrent för min del. "Secondary belief" är det jag behöver för att jag ska få rätt inlevelse. Det är också vad jag alltid siktat på när jag skapar världar för mina kampanjer (även om jag inte känt till termen). Saker och ting måste vara logiska inom världens naturlagar (hur annorlunda de än är jämfört med våra). Det gör att vissa saker måste bli orealistiskt sett utifrån vår världs naturlagar för att bli realistiska inom spelvärldens naturlagar. Det vore helt orealistiskt om Stålmannen dog av ett vanligt pistolskott i pannan. Det kan inte hända i den världen och med de lagar som gäller där.
Men, det går givetvis inte att arbeta ihjäl sig på att skapa hur omfattande naturlagar som helst för sin värld och lyckas hålla ihop allt. Men där kommer en annan bra princip upp, nämligen "Fridge logic" vilket egentligen betyder att det är helt ok att man kommer på det ologiska efteråt när man står vid kylskåpet (och ska ta sig en macka efter att man läst bok, titta filmen eller spelat klart). Det förstör inte inlevelsen eftersom det kommer efteråt.
Det kändes bra att skapa lite klarhet i mina egna principer om världsskapande, men det kändes ännu bättre att ha stöd av Tolkien
Är det någon annan som går runt och fundera på sånt här?
Under lunchpromenaden funderade jag lite på "Suspension of Disbelief" i samband med rollspel och mina egna erfarenheter av det. Som spelare har jag alltid haft lite svårt med inlevelsen om det krävs för mycket av "Suspension of Disbelief". Eller så har jag lite slarvigt tänkt, men det är egentligen inte riktigt sant eftersom jag inte har några som helst problem med att acceptera magi, lasersvärd, vampyrer, etc. Så, vad är det då som stör min inlevelse? Varför stör vissa saker och inte andra? Svaret ligger egentligen i om fenomenet är trovärdigt inom världens ramar (lite slarvigt: naturlagar), det är så jag alltid tänkt på det.
Senare på dagen hade jag några minuter över så jag gick in på Wikipedia och läste om Suspension of Disbelief och där hittade jag följande stycke:
Not all authors believe that "suspension of disbelief" adequately characterizes the audience's relationship to imaginative works of art. J. R. R. Tolkien challenged this concept in "On Fairy-Stories", choosing instead the paradigm of secondary belief based on inner consistency of reality: in order for the narrative to work, the reader must believe that what they read is true within the secondary reality of the fictional world. By focusing on creating an internally consistent fictional world, the author makes secondary belief possible. Tolkien argued that suspension of disbelief is only necessary when the work has failed to create secondary belief, saying that from that point on, the reader ceases to be immersed in the story and so must make a conscious effort to suspend their disbelief or else give up on it entirely.
Det stämmer klockrent för min del. "Secondary belief" är det jag behöver för att jag ska få rätt inlevelse. Det är också vad jag alltid siktat på när jag skapar världar för mina kampanjer (även om jag inte känt till termen). Saker och ting måste vara logiska inom världens naturlagar (hur annorlunda de än är jämfört med våra). Det gör att vissa saker måste bli orealistiskt sett utifrån vår världs naturlagar för att bli realistiska inom spelvärldens naturlagar. Det vore helt orealistiskt om Stålmannen dog av ett vanligt pistolskott i pannan. Det kan inte hända i den världen och med de lagar som gäller där.
Men, det går givetvis inte att arbeta ihjäl sig på att skapa hur omfattande naturlagar som helst för sin värld och lyckas hålla ihop allt. Men där kommer en annan bra princip upp, nämligen "Fridge logic" vilket egentligen betyder att det är helt ok att man kommer på det ologiska efteråt när man står vid kylskåpet (och ska ta sig en macka efter att man läst bok, titta filmen eller spelat klart). Det förstör inte inlevelsen eftersom det kommer efteråt.
Det kändes bra att skapa lite klarhet i mina egna principer om världsskapande, men det kändes ännu bättre att ha stöd av Tolkien
Är det någon annan som går runt och fundera på sånt här?