Detta är WRNU's filmklubb för v38 2024 – #609 sedan starten.
Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.
Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.
Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:
Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.
Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.
* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:
Vi såg Äkta skräck för några dagar sedan. Det är en Blair Witch/Lost footage-film fast i en modernare tappning. Två unga kvinnor har en YouTube-kanal som besöker hemsökta platser, gör skräckutmaningar typ Svarta Madam, m.m. Filmen utspelar sig mestadels i Torsåker, där ett 70-tal kvinnor anklagades för häxerier och avrättades för 350 år sedan.
Jag blev positivt överraskad! Filmen lyckas bra med att bygga upp en kuslig stämning, replikerna funkar i stort sett, och skådespelarna känns trovärdiga. Vissa twister var lätta att räkna ut, men andra överraskade.
I vanliga fall hade jag nog gett den en stark 3:a, men eftersom den är något så ovanligt som en välgjord, otäck, svensk skräckfilm får den betyget 4/5.
Jag hade egentligen tänkt vänta tills kommande veckan med att se Transformers One, men sen såg jag att det erbjöds 3D-visningar och då fick det bli ett spontant biljettköp och ett biobesök.
Jag tänker säga snälla saker om Transformers One, och sen tänker jag säga några kritiska saker, men på det hela taget tyckte jag mycket om den. Den var en schysst, skön actionbagatell som återberättar storyn om hur kriget mellan autobots och decepticons började och hur – i det här fallet – Optimus och Megatron gick från att vara bästa vänner till dödsfiender. Hela filmen utspelar sig på Cybertron, och det är inte en Witwicky (eller annan människa) så långt ögat når. Betyder det att filmen saknar jättestörig hyperpladdrande "comic relief"? Nej. De har gjort Bumblebee till en sån.
Men. Estetiskt är den här filmen nog närmast Transformers Prime, som ju är den bästa™ transformers-tvserien åtminstone av de jag sett. Det är riktigt snygga miljöer och robotarna har en egen estetik som påminner om alla klassiska designer men med nya linjer vilket jag ändå gillar. Det är ganska lätt att känna igen både huvudkaraktärer och den mängd sidokaraktärer som skymtar i bakgrunden (Arcee, Wheeljack, Sideswipe, Ironhide etc etc), trots omdesignen.
Plotten är ganska simpel, en smula förutsägbar men actionfylld. Det här är ett schysst äventyrs-action-spektakel som sällan är trist. Eller svårsmält. Vilket såklart passar, när målet är att locka både gamla fans och ungdomar/barn att se filmen. Det är också kul såklart att se hur gamla troper används och så.
Massor av memberberries, såklart. "You haven't got the touch, or the power" säger Elita-1 tidigt i filmen och jag tror att jag var den ende i salongen som skrattade. Okej, vi var väl kanske bara 15-20 pers, men ändå.
---
Har jag sagt att jag gillar det här forumet? Fattar ni hur lyckligt lottade vi har att ha ett sånt här vattenhål där det finns så många kunniga, intresserade och entusiastiska typer som kan hålla diskussioner på ganska hög nivå inom en väldigt nördig och nischad hobby? Jag påminns om det ibland, kanske framför allt när jag tänker på andra grejer jag gillar. Som Transformers. Jag har liksom inget socialt sammanhang där jag känner att jag kan diskutera Transformers på ett sätt som funkar för mig. Jag har några facebookgrupper, men facebook är uruselt för långa texter och komplicerade diskussioner. Bara en sån sak som att man inte kan citera!
Så nu får ni vara surrogater när jag nördar ner mig lite för mycket. Det finns en grej som… jag vet inte om jag ska säga att jag är "besviken" på den i den här filmen, men jag vet att franchisen kan bättre. Jag tycker nämligen att det är lite synd att den här filmen har en så torftig politisk analys och slarvar bort en chans att säga något meningsfullt om radikalisering och politiska system.
"Öööööh, va? Varför i hela friden förväntar du dig det av en leksaksreklam där plotten ofta är typ att Megatron försöker stjäla Taj Mahal med en krympstråle?"
Allt är IDW Publishings fel. Och egentligen Marvel Comics, och Bob Budianski och Simon Furman. De har skämt bort mig.
Den gamla serietidningen var min huvudsakliga kontakt med franchisen, då vi inte hade kabel-TV och den tecknade serien bara var något jag fick lov att hyra från den lokala VHS-nasaren kanske nån gång i månaden. Det var där jag mötte karaktärer som Josie Beller, aka Circuit Breaker, som traumatiserades och förlamades av en Decepticon-attack och svär att döda alla robotar, och som aldrig riktigt konfonterade sin uppenbara trauma/psykiska ohälsa och vägrade ta in att autobots och decepticons var olika – antagligen mitt första minne av en karaktär som var en fiende men som man verkligen kunde förstå motivationerna hos. Det var här jag mötte Ratchet, läkaren och pacifisten som tvingades hitta sätt att ta sig an Megatron när alla andra var utslagna.
Eller Scorponok, decepticonledaren som slöt en bräcklig fred med Optimus Prime mot en gemensam fiende. Trots internt motstånd och knorrande i leden.
Kort sagt, för att vara en serietidning vars huvudskaliga mål var att sälja leksaker till barn hade den förvånansvärt komplexa karaktärer och stories.
IDW publicerade vad jag betraktar som de allra bästa Transformers-serierna hittills mellan 2006 och 2016. En av de bästa grejerna där var deras berättelse om krigets början – och det är den berättelsen jag nu inte kan låta bli att jämföra Transformers One med.
Såhär: Megatron of Tarn var en gruvarbetare, en pacifist och poet. Han ville förändra världen, men genom sitt skapande. Han levde i ett fascistiskt samhälle styrt av det Funktionistiska rådet. Funktionismen var en transformersspecifik ideologi där transformers förbjöds arbeta med något annat än det deras Primus-givna form antydde – om du föddes kapabel att förvandla dig till en gruvborr, då blev du en gruvarbetare punkt slut. Ett kastsystem grundat i faktisk mekanisk "biologi" om man så vill.
Megatron of Tarn radikaliserades efter att ha blivit falskt anklagad och sedan brutaliserad av polisen, och blev etter värre av några år i gladiator-arenan. Som underground-arbetarkämpe och ledare för en motståndsrörelse vars slagord inkluderade YOU ARE BEING DECEIVED samlade han på sig en stor rörelse av transformers som ville se en förändring. Eller ja, en del av dem ville ju mest knäcka skallar.
Gradvis förändrades också Megatron av den makt han fick av det här; han trodde alltmer på sin egen upphöjdhet och de brutala metoder han och hans gäng använde för att bekämpa funktionistrådet.
Prime började som snut som sympatiserade med arbetarrörelsen men ville se samexistens och reform som lösning. Han var dock rätt ensam om det, men när funktionisterna blev värre och värre bröt han sig loss från dem och bildade en egen motståndsrörelse (typ).
För att göra en redan lång historia kort så blev det dessutom så att Megatron efter många, många, många års krig ångrade sig. Han reformerades, eller försökte åtminstone. Jag borde verkligen läsa klart IDWs serier; jag har väntat på att de ska fortsätta släppa fler av sina tjocka samlingar men nu har de ju blivit av med rättigheterna. Jag har samlat på mig (tror jag) allt jag behöver för att läsa det jag inte sett ännu, men bara inte tagit mig för.
Men, det är alltså därför jag blir en smula besviken när Sentinel prime verkar ha förrått hela den cybertroniska rasen till dess helt oproblematiskt onda insektsfiender för att han är en opportunist och tyckte Prime-rådet var tråkiga och när Megatron blir ond ledare för att han är jättearg på Sentinel Prime.
Sedan fattar jag också att den här filmen är tänkt för barn och att man kanske därför inte ska förvänta sig så mycket nyans eller så. Skurkarna kanske blir lite Skeletor, och det här vi ser är kanske så mycket nyans det blir: Att Megatron börjar som snäll och sen blir dum. Men jag blev lite ledsen när Optimus Prime i slutet säger att "vissa förvandlingar är permanenta". För mig känns det som fel moraliska slutkläm. Det går att ändra sig igen. Man kan rehabilitera. Ingen, typ, är "oåterkalleligen ond". Framför allt känns den sortens oåterkallelighet som något som passar just Transformers ganska dåligt – det IDW visade var ju att om man tar transformers centrala grej – förvandlingen – och ser den som ett narrativt element och något att väva både lore och story kring, så blir resultatet så mycket mer intressant.
Tack för att ni kom till mitt TED-talk om transformers och nyanserade takes på rehabilitering av "onda" människor, radikalisering och fascism.
Det här hände gång på gång hos Marvel - Larry Hama på G.I. Joe brukar ses som standardexemplet på någon som jobbade på att leverera bättre än någon hade rätt att förvänta sig. Till och med tredje rangens skräpleksaker som ROM Space Knight fick riktiga författare, särskilt Bill Mantlo (och, helt sjukt, en Claremont-författad X-Men crossover).
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
