zovecraft
Veteran
- Joined
- 26 Sep 2022
- Messages
- 5
Hej, Mikael här!
Jag har det senaste året börjat hänga lite i detta trevliga forum och tycker väl det är dags att jag registrerar mig och blir lite delaktig också.
Jag är en övervintrande rollspelare som harvat runt i det svenska rollspelsträsket sedan mitten av åttiotalet (vilket förmodligen skvallrar lite om min ålder). Även om jag haft långa avbrott i mitt sunda spelberoende, har rollspelen alltid funnits där i medvetandet som ett sätt att förverkliga fantasier och ge utlopp för kreativitet. Självklart inledde jag mina första staplande steg i rollspelens värld på Drakar och demoners upptrampade kullerstensgator likväl som under de mossbeklädda resterna av en svunnen civilisation i Mutant. Min tidigare förkärlek för det okända och det som är lite skrämmande fick dock näring av chockboxens stämningsfulla illustrationer och dess innehåll slukades med god aptit. Rollspelssverige på den här tiden såg ju lite annorlunda ut och de jämnåriga som också hade upptäckt denna då inte helt legitima hobby ville till mitt förtret mest gestalta riddare i blanka rustningar eller tungt beväpnade Mad Max-kloner. Då min snäva kompiskrets kategoriskt ratade spel där de inte fick utlopp för heroiska hjältedåd, hamnade min favoritgenre i träda. Jag får väl erkänna att även fantasyrollspelen skänkte mig en hel del nöje, speciellt när jag kunde smyga in lite skrämmande element.
När Äventyrsspel släppte Stjärnornas Krig-boxen blev jag dock lycklig igen, då denna filmserie (med tillhörande franchise) också haft en framträdande roll under uppväxten på det annars så ganska underhållningsmässigt gråa sjuttio- och åttiotalet. Här kunde jag också lättare hitta likasinnade som också uppskattat filmerna (var det någon som inte gjorde det?). Åren gick och efter tonåren uppstod ett oplanerat vakuum i mitt rollspelande även om jag hade kortare sessioner med Kult och Warhammer Fantasy (på logementet under värnplikten). Någon gång under nittiotalet introducerade en god vän till mig H.P. Lovecraft och tillhörande rollspel. Jag blev omgående fascinerad av den version av vår värld som skapats av den för mig okände författaren, och anammade den fullständigt. Spelkompisarna från förr hade nu börjat spridas för vinden och mitt intresse för rollspel blev nu mest att samla på stämningsfulla regelböcker.
Så i mitten av 00-talet, kunde jag inte undgå att höra hur en kollega på min nya arbetsplats pratade om och planerade för rollspelssammankomster. Jag hade nästan helt släppt tanken att få sätta mig vid ett spelbord igen, men frågade om jag fick hänga med och testa. Detta blev början på min rollspelsrenässans och mina första nya rollspelsvänner på över ett decennium. Nu spelades det mest Dungeons and dragons, men i mitt svältfödda tillstånd fick jag hålla till godo med vad som erbjöds även om jag var överväldigad av de omfattande regelverket. Det spelades frekvent och slutligen var jag tillräckligt varm i kläderna för att själv ge mig på att spelleda lite Call of Cthulhu. Det gick över förväntan och jag upptäckte hur fantastiskt kul det var att skriva egna äventyr som specialanpassades för spelarnas karaktärer.
Nu hoppar vi nästan fram till nutid. Vårt 20-tal inleddes med ett annat typ av "skräcktema" än där Lovecrafts berättelser utspelade sig. Pandemin upplöste vår spelgrupps fysiska möten och även om vi gjorde försök med distansspel, fungerade inte vår gamla konstellation lika bra längre. Jag kunde dock se fördelarna med rollspel över nätet och möjligheten att använda olika typer av tekniska hjälpmedel, exempelvis programmen Fantasy Grounds och senare Foundry VTT. Genom att ha lyssnat på olika actual play-poddar hade jag också förstått att det faktiskt gick ganska bra att spela rollspel på distans och att jag inte längre enbart behövde förlita mig på att mina regionalt nära vänner hade tid och lust att spela min favoritgenre. Så, med ljus och lykta likt Lord Boulton på chockboxens framsida började jag söka likasinnade på webben. Nu så här i efterhand inser jag ju att rollspel.nu hade varit ett utmärkt ställe att börja leta på. Jag fann slutligen en trevlig herre, som satt lite i samma situation som mig själv. Vi slog våra påsar ihop och drog samman vad som i övrigt fanns tillgängligt i spelarväg och började spela över Discord. Äntligen fick jag möjligheten att själv få spela Call of Cthulhu och lyckan var fullständig. Detta blev ett återkommande nöje och min nyvunna vän, den evige spelledaren serverade delikata spelanrättningar på löpande band och det gjordes lite nya värvningar på nätet som slutligen resulterade i en liten men sammansvetsad grupp bestående av mig, Stefan, Lars och Emma. Vi började alternera spelledare och efter att jag tidigare haft som vana att spela in våra spelsessioner kom förslaget upp om vi skulle göra det lite mer seriöst och publicera det i egen podd. Vi döpte vår lilla spelgrupp till Skräckblandat, något som också blev namnet på vår nystartade Podd. Det blev en ganska skakig första testinspelning, men snart började vi hitta formen.
Jag vill härmed högtidligt bjuda in de som kan tänkas vara intresserade av att lyssna på vår lilla actual play-podd, som även planerar att publicera avsnitt som avhandlar andra ämnen omkring skrivandet av egna äventyr, hur man kan använda olika tekniska spelhjälpmedel och sådant som kan användas för att skapa stämning när man spelar (skräck)rollspel online. Podden inleds med en presentation av oss inblandade och nästa måndag släpps session noll och avsnitt ett av ett tio delar långt Call of Cthulhu äventyr som utspelar sig på ett lyxigt hotell beläget i den kanadensiska vildmarken.
Rollspelspodden Skräckblandat
Jag har det senaste året börjat hänga lite i detta trevliga forum och tycker väl det är dags att jag registrerar mig och blir lite delaktig också.
Jag är en övervintrande rollspelare som harvat runt i det svenska rollspelsträsket sedan mitten av åttiotalet (vilket förmodligen skvallrar lite om min ålder). Även om jag haft långa avbrott i mitt sunda spelberoende, har rollspelen alltid funnits där i medvetandet som ett sätt att förverkliga fantasier och ge utlopp för kreativitet. Självklart inledde jag mina första staplande steg i rollspelens värld på Drakar och demoners upptrampade kullerstensgator likväl som under de mossbeklädda resterna av en svunnen civilisation i Mutant. Min tidigare förkärlek för det okända och det som är lite skrämmande fick dock näring av chockboxens stämningsfulla illustrationer och dess innehåll slukades med god aptit. Rollspelssverige på den här tiden såg ju lite annorlunda ut och de jämnåriga som också hade upptäckt denna då inte helt legitima hobby ville till mitt förtret mest gestalta riddare i blanka rustningar eller tungt beväpnade Mad Max-kloner. Då min snäva kompiskrets kategoriskt ratade spel där de inte fick utlopp för heroiska hjältedåd, hamnade min favoritgenre i träda. Jag får väl erkänna att även fantasyrollspelen skänkte mig en hel del nöje, speciellt när jag kunde smyga in lite skrämmande element.
När Äventyrsspel släppte Stjärnornas Krig-boxen blev jag dock lycklig igen, då denna filmserie (med tillhörande franchise) också haft en framträdande roll under uppväxten på det annars så ganska underhållningsmässigt gråa sjuttio- och åttiotalet. Här kunde jag också lättare hitta likasinnade som också uppskattat filmerna (var det någon som inte gjorde det?). Åren gick och efter tonåren uppstod ett oplanerat vakuum i mitt rollspelande även om jag hade kortare sessioner med Kult och Warhammer Fantasy (på logementet under värnplikten). Någon gång under nittiotalet introducerade en god vän till mig H.P. Lovecraft och tillhörande rollspel. Jag blev omgående fascinerad av den version av vår värld som skapats av den för mig okände författaren, och anammade den fullständigt. Spelkompisarna från förr hade nu börjat spridas för vinden och mitt intresse för rollspel blev nu mest att samla på stämningsfulla regelböcker.
Så i mitten av 00-talet, kunde jag inte undgå att höra hur en kollega på min nya arbetsplats pratade om och planerade för rollspelssammankomster. Jag hade nästan helt släppt tanken att få sätta mig vid ett spelbord igen, men frågade om jag fick hänga med och testa. Detta blev början på min rollspelsrenässans och mina första nya rollspelsvänner på över ett decennium. Nu spelades det mest Dungeons and dragons, men i mitt svältfödda tillstånd fick jag hålla till godo med vad som erbjöds även om jag var överväldigad av de omfattande regelverket. Det spelades frekvent och slutligen var jag tillräckligt varm i kläderna för att själv ge mig på att spelleda lite Call of Cthulhu. Det gick över förväntan och jag upptäckte hur fantastiskt kul det var att skriva egna äventyr som specialanpassades för spelarnas karaktärer.
Nu hoppar vi nästan fram till nutid. Vårt 20-tal inleddes med ett annat typ av "skräcktema" än där Lovecrafts berättelser utspelade sig. Pandemin upplöste vår spelgrupps fysiska möten och även om vi gjorde försök med distansspel, fungerade inte vår gamla konstellation lika bra längre. Jag kunde dock se fördelarna med rollspel över nätet och möjligheten att använda olika typer av tekniska hjälpmedel, exempelvis programmen Fantasy Grounds och senare Foundry VTT. Genom att ha lyssnat på olika actual play-poddar hade jag också förstått att det faktiskt gick ganska bra att spela rollspel på distans och att jag inte längre enbart behövde förlita mig på att mina regionalt nära vänner hade tid och lust att spela min favoritgenre. Så, med ljus och lykta likt Lord Boulton på chockboxens framsida började jag söka likasinnade på webben. Nu så här i efterhand inser jag ju att rollspel.nu hade varit ett utmärkt ställe att börja leta på. Jag fann slutligen en trevlig herre, som satt lite i samma situation som mig själv. Vi slog våra påsar ihop och drog samman vad som i övrigt fanns tillgängligt i spelarväg och började spela över Discord. Äntligen fick jag möjligheten att själv få spela Call of Cthulhu och lyckan var fullständig. Detta blev ett återkommande nöje och min nyvunna vän, den evige spelledaren serverade delikata spelanrättningar på löpande band och det gjordes lite nya värvningar på nätet som slutligen resulterade i en liten men sammansvetsad grupp bestående av mig, Stefan, Lars och Emma. Vi började alternera spelledare och efter att jag tidigare haft som vana att spela in våra spelsessioner kom förslaget upp om vi skulle göra det lite mer seriöst och publicera det i egen podd. Vi döpte vår lilla spelgrupp till Skräckblandat, något som också blev namnet på vår nystartade Podd. Det blev en ganska skakig första testinspelning, men snart började vi hitta formen.
Jag vill härmed högtidligt bjuda in de som kan tänkas vara intresserade av att lyssna på vår lilla actual play-podd, som även planerar att publicera avsnitt som avhandlar andra ämnen omkring skrivandet av egna äventyr, hur man kan använda olika tekniska spelhjälpmedel och sådant som kan användas för att skapa stämning när man spelar (skräck)rollspel online. Podden inleds med en presentation av oss inblandade och nästa måndag släpps session noll och avsnitt ett av ett tio delar långt Call of Cthulhu äventyr som utspelar sig på ett lyxigt hotell beläget i den kanadensiska vildmarken.
Rollspelspodden Skräckblandat
Last edited:
