Sno saker från andra rollspel

[VikingGamer]

osäker på var denna tråd passar, men...

Jag gillar husregler och att flytta saker /sno från ett rollspel till ett annat. Ett exempel: I Symbaroum tycker jag inte om att det finns så många artefakter utan vill hellre göra dem mer sällsynta så jag tänkte sno från hur de funkar i The One RIng, dvs att de levlar upp med karaktären (gäller bara vissa mäktiga artefakter)

ex: Det finns ett visst spjut som man kan få tidigt i symbaroum... men jag vill att det skall vara etydlingt mäktigare så jag kommer gradvis låta det få ytterligare förmågor. Har redan börjat. Just nu har det följnade +2 träffa, +2 skada samt att man vid skada en gång per scen, om man bundit det till sig, för det facila priset av 1 Temp korruption kan göra t4 extra skada om man skadar någon och går igeno rustning... tänker senare kanske att dessa t4 kan sugas in i karaktären och hela samma mängd TÅL i nåsta uppgradering

vad tycker ni om konceptet att sno ? och vad är det bästa ni snott/flyttat mellan spel?
några misslyckade saker?

 

[Ivan NWG]

I have adapted Burning Wheels "Let it ride" to most games I play (in short don't ask for or allow repeated rolls for the same thing, the roll stands until things change whether it passed or failed).
I suppose thats more a GMing principle than a rule but it IS a rule in Burning Wheel, so thats my vote.

 

[Rickard]

Jag gillar att använda gem som markörer för skada, vilket jag snodde från Deadlands.

Mooks från Feng Shui använder jag närhelst jag kan, alltså folk som går ned bara de blir träffade. Fast jag har börjat gå ifrån konceptet att ha individuella motståndare.

Att spelarna beskriver sina handlingar i strid tog jag också från Feng Shui. Innan så tolkade jag som spelledare vad rollpersonerna lyckades åstadkomma och beskrev vad som skedde i striden.

Ärligt talat så är det så mycket som jag snor från så många spel, men framförallt gör egna tillämpningar av det, så att allting har börjat flyta samman och jag vet inte riktigt var mina påhitt börjat och andras påhitt har slutat.

 

[Rangertheman]

Jag snor hejvilt från andra system Spelledartekniker och fronter från PbtA, spelbara släkten från Hjältarnas tid, varelser från Daggerheart, m.m. Än har jag inte lånat in något som jag i efterhand känt har varit misslyckat.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Ärligt talat så är det så mycket som jag snor från så många spel, men framförallt gör egna tillämpningar av det, så att allting har börjat flyta samman och jag vet inte riktigt var mina påhitt börjat och andras påhitt har slutat.

Jag har nog själv väldigt svårt att skilja på vad som är regler, vad som är husregler, vad som är bedömningar ("rulings"), vad som är spelledartekniker, vad som är prepp, vad som är impro, vad jag upptäckt själv, vad jag snott från andra etc att det mest blir en enda gröt.

Jag försöker förhålla mig kring ett antal principer som passar med det sätt jag själv trivs med att spelleda och skapa spelmaterial på, och som jag uppfattar att i vart fall den spelgrupp jag har nu trivs bra med. Men inte ens de är speciellt tydliga utan mer vaga uppfattningar om att få spelarna att sitta i förarsätet, att vara rättvis i konsekvenser och bedömningar, att låta världen vara farlig men vara ett fan av mina spelare, att låta drama uppstå från vad de väljer att göra och inte vad jag "tänkt mig" osv.

Vissa saker skriver jag kanske ner, andra saker gör jag en avsiktlig ansträngning för att implementera efter att jag sett/läst/hört om något jag tycker låter spännande och de blir senare en naturlig del av spelet. Men vad som är vad är det svårt att hålla koll på, det blir liksom bara vanligt rollspel av alltihop.

 

[Badmojo]

Jag gillar att använda gem som markörer för skada, vilket jag snodde från Deadlands.

Mooks från Feng Shui använder jag närhelst jag kan, alltså folk som går ned bara de blir träffade. Fast jag har börjat gå ifrån konceptet att ha individuella motståndare.

Har kört båda dessa i de flesta egna hacks. Det senare i mer cineastiska/pulpiga spel.

 

[Mikl]

Jag kommer förmodligen inte spelleda Dungeons & Dragons 4th edition igen men om jag gjorde det skulle jag sno eskaleringstärningen från 13th Age. Jag tror inte att det finns något spel som behöver den så mycket som D&D4.

 

[Anthrox]

Devil's bargains från BitD är något jag använder på ett eller annat sätt i olika former när jag spelar, dvs ger spelaren erbjudanden på konsekvenser för att få fördelar (eller lindrigare nackdelar på annat sätt).
Som exempel gjorde jag det mycket när vi spelade Alien, och ifall någon slog många ettor på stresstärningarna kunde jag erbjuda andra konsekvenser för att de skulle slippa slå för panik och sånt. Paniktabellen i Alien blir annars ganska enformig, så det var kul med att lite alternativa saker hände istället.

 

[Oldtimer]

Jag kommer förmodligen inte spelleda Dungeons & Dragons 4th edition igen men om jag gjorde det skulle jag sno eskaleringstärningen från 13th Age. Jag tror inte att det finns något spel som behöver den så mycket som D&D4.

Mitt Dunder & Drakar, som ju har väldigt mycket DNA från D&D4, har också plockat upp Intensitetstärningen från 13th Age. Har även gett den lite mer mekanik än i 13th Age.

 

[Rickard]

har också plockat upp Intensitetstärningen från 13th Age.

Vad innebär den?

 

[Bolongo]

Vad innebär den?

RP får en kumulativ +1 bonus på alla attacker för varje runda som striden pågår, upp till max +6. Detta markeras med en särskild T6 man lägger ut på bordet. Syftet är att strider åtminstone inte skall segas ut av whiffande.

 

[Rickard]

RP får en kumulativ +1 bonus på alla attacker för varje runda som striden pågår, upp till max +6. Detta markeras med en särskild T6 man lägger ut på bordet. Syftet är att strider åtminstone inte skall segas ut av whiffande.

Önskar fler spel hade det, där varje runda ökar faran.

 

[Oldtimer]

RP får en kumulativ +1 bonus på alla attacker för varje runda som striden pågår, upp till max +6. Detta markeras med en särskild T6 man lägger ut på bordet. Syftet är att strider åtminstone inte skall segas ut av whiffande.

I Dunder & Drakar används den även efter striden. Dess slutvärde ger en sannolikhet för att lyckas ladda om förbrukade situationstalanger och att erhålla ett impulspoäng (Action Point) för striden. Så att bränna situationstalanger direkt i en kort och enkel strid, kan innebära att de är förbrukade även i nästa strid - där man kanske behövde dem bättre.

 

[VikingGamer]

RP får en kumulativ +1 bonus på alla attacker för varje runda som striden pågår, upp till max +6. Detta markeras med en särskild T6 man lägger ut på bordet. Syftet är att strider åtminstone inte skall segas ut av whiffande.

smart!

 

[Mikl]

Syftet är att strider åtminstone inte skall segas ut av whiffande.

Detta, plus att det kan finnas en poäng med att hålla lite på de attacker som bara kan användas en gång per dag eller strid. Vanligtvis är det fördelaktigt att öppna med mycket skada eller att dela ut statuseffekter, men efter några rundor är risken att missa med de attackerna betydligt mindre, så det blir en avvägning där.

 

[Arrikir]

Vet inte om det räknas, men har alltid gillat D&Ds "Skill Challenge" och "Bloodied".

Skill Challenges: Utmaningens går ut på att gruppen måste lyckas med x färdighetsslag innan de misslyckas med x färdighetsslag. Vi har kört med att samma färdighet inte får väljas två gånger av samma person (och helt inte mer än en gång per utmaning) och att de måste fungera i narrativet kring utmaningen. Varje spelare rullar en färdighet i taget och cirkulerar runt bordet. Mekaniken fungerar bra för Jakter och stressiga situationer.

"Bloodied" är en mekanik som innebär att monster och fiender ändrar beteende eller får nya fömrågr när de tagit halva sin KP i skada. vissa kanske flyr, andra får nya förmågor, slåss hårdare etc. ger ltie fart och förändring av annars potentiellt statiska strider

 

[Oldtimer]

Detta, plus att det kan finnas en poäng med att hålla lite på de attacker som bara kan användas en gång per dag eller strid. Vanligtvis är det fördelaktigt att öppna med mycket skada eller att dela ut statuseffekter, men efter några rundor är risken att missa med de attackerna betydligt mindre, så det blir en avvägning där.

Och med min tilläggsmekanik, behöver man dessutom fundera på om man ens vill använda en begränsad förmåga när det gäller de som är en gång per strid, dvs Situationstalanger. Om striden är enkel och över på en runda eller två, är det stor risk att man inte kan ladda om dem efter striden.

 

[zo0ok]

har alltid gillat D&Ds "Skill Challenge"

...likheterna med PbtA är dessutom stora... om man har ett spel med bara skills/färdigheter och vill få in lite PbtA utan att lägga till "moves" i spelet och på rollformuläret... så hamnar man nästan i Skill Challenge.

 

[Organ]

Sättet på vilket man hanterar hur många pilar och liknande som man har att tillgå i Svärdets sång har jag snott med mig till alla rollspel där man räknar genom att dra ett streck efter varje gång man använt vapnet i fråga. I Svärdet sång räknas ammunition inte i faktiskt antal utan i en tärningstyp, t ex en T8. Varje gång man förbrukat ammunition så slår man tärningen. Visar den 1 så minskar man tärningstypen ett steg. När sitter där med en T4 och slår en 1a så är det tomt. På så vis inför man lite dramatik och spänning utan att göra det hela krångligare.

I Alien har man tagit det och skruvat åt ytterligare. Där räknas tillgången till alla förbrukningsvaror (ammunition, luft, batterier) i ett antal sexsidiga tärningar. Med ojämna mellanrum måste spelaren slå tärningarna och vid varje slagen etta så minskar antalet tärningar man har att slå. Och när man slår en etta med den sista tärningen så sitter man i skiten.

 

[Quadrante]

I Alien har man tagit det och skruvat åt ytterligare. Där räknas tillgången till alla förbrukningsvaror (ammunition, luft, batterier) i ett antal sexsidiga tärningar. Med ojämna mellanrum måste spelaren slå tärningarna och vid varje slagen etta så minskar antalet tärningar man har att slå. Och när man slår en etta med den sista tärningen så sitter man i skiten.

Jag gillar den här varianten bättre, dels för att det är visuellt och dels för att det är mindre meck.