Tänker att det kan vara intressant att diskutera detta fast i en egen tråd.Jag anar varför bokcirklar brukar följa mallen läsa först, diskutera sen.
Skämt åsido, det vore intressant med en kartläggning av influenser på svenska rollspel över åren. Kanske ett lämpligt ämne för en artikelserie i Fenix?
Var inte NOIR startskottet på den?
Visst, kan hålla med. Historiskt tycks vi mest influeras av just historia samt annan fantastik/SciFi.
Tror det har jättemycket att göra med att rollspel (och spel i allmänhet) väldigt ofta tar sitt avstamp i fantastik och spekulativ fiktion snarare än mimetisk fiktion, och vi har faktiskt inte särskilt stark tradition alls av det i Sverige.
Det är ju inte fantastik. Så knappast förvånande att det inte påverkat. Men visst, man hade ju kunnat vänta sig något "svensk noir fast med monster och magiker". Men egentligen är väl listan på influenser på svenska rollspel ganska kort?
Ingen stark tradition fantasy och sf? Det finns ju jättemycket svensk fantasy och sf om man börjar gräva lite. Mycket är bortglömt, och det mesta blev aldrig särskilt stort ens när det släpptes. Men finns gör det.
Folk har inte magi, superteknologi eller superkrafter i dem, så det går ju inte.
Vi har i stället anakronistiska inslag och samtidsreferenser i vår postapokalyps.
D&D har ändå stora skillnader i reglerna mellan utgåvor - det är inte som Call of Cthulhu eller Pendragon där man bara filar på detaljerna och det är fundamentalt samma spel oberoende av utgåva.
Sant. Jag försökte vara lite skämtsam i inlägget men ångrade mig och tog bort det innan du hann svaraVi har i stället anakronistiska inslag och samtidsreferenser i vår postapokalyps.
Trakorien:
Mutant måste ju ändå vara det spel som allra mest tar avstamp i det typiskt svenska när det gäller estetiken.
Skulle säga att Nordiska Väsen, Ur Varselklotet, Skrômt, Viking, Norrsken, Gudasaga, Chock, Expert Partisan och till och med Call of Cthulhu Sverige mfl extremt tydligt bygger på massor av andra influenser än enbart amerikanska rollspel. Men de kanske inte är fina nog att räknas?
Att något finns betyder inte att det är starkt. Som du säger själv, det mesta är bortglömt, det var aldrig särskilt stort när det släpptes, och den svenska fantastik/sf vi har idag är mkt självpublicerat och säljer ytterst små upplagor. Vi är lite starkare på skräck, med författare som Ajvide Lindqvist och Fager, men Sverige har ingen särskilt stark tradition av fantastik och spekulativ fiktion.
Ja, till och med känslan av pilsnerfilm.
Samtidigt är det mer en estetik än något som går på djupet - D&D:s faktiska innehåll (som gick vidare till fantasyrollspelen genrellt) är mycket mer Howard, Vance, Moorcock och Anderson.
När Kheelatar kom benämndes det som fjärde generationens rollspel (spelvärlden viktigare än regler, de senare underkastad den).
