Speltimmen v43–46 2024

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka (även om trådarna kommer en gång i månaden).
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Jag har visserligen köpt både Star Wars: Outlaws och nya Mechwarriorspelet, men det spel jag faktiskt kört är Between Horizons, som jag spelat typ en timme av.

Det är ett peka-klickaspel där man varken pekar eller klickar utan istället går runt med WAS och interagerar med E. Och brottas med en ganska oskön kamera. Miljöerna är i 3D men texturerade med pixelart, och alla karaktärer är pixelart – jag gillar verkligen den estetiken.

Plotten är att man spelar dottern till säkerhetsansvarige på ett ark-skepp som är på väg mot en ny koloni. Man kommer inte att komma fram under huvudpersonens livstid, och det lever blott 1300 på skeppet. Skeppet som sådant är ganska välpåhittat och överlag känns det mesta rätt ok välgjort. Det finns en del buggar; jag kanske skulle vänta några månader om jag ville spela något helt buggfritt.

För mig är kontrollerna nog största sänket. Klart jag skulle kunna spela med handkontroll istället för tangentbord, men för mig finns ändå något slags disconnect mellan att spela mysterie-detektiv-spel med pixelart, och att styra karaktären direkt istället för att klicka.

Är jag nyfiken på att se fortsättningen på det här spelet? Javars, och jag återvänder kanske till det nån gång. Men det står inte högt upp på listan.

BETYG: 85+

 

[krank]

Nu har jag spelat 101 minuter av Mechwarrior: Clans.

Det dåliga först: Jesus kristis vad dåligt optimerat det här spelet är. Jag menar, UE5-spel är i allmänhet rätt tunga bara för att UE5 är en jäkla röra, men det här är verkligen kack. Jag är den förste att erkänna att jag inte har den fränaste riggen i världen – Ryzen 9580HS-processor och ett externt mobilt Geforce 3080 är inte direkt latest and greatest. Kanske funkar det här bättre om man har ett 4080 eller något, vad vet jag.

Men… Vi snackar 42 fps vid 1920×1080 och DLSS inställt på "high performance". Det intressanta ("intressanta") är att processorn ligger kring max 50% och grafikkortet på typ 10%… Så jag vetefan var flaskhalsen ligger riktigt. Det spelar heller ingen vidare roll vilka insrtällningar jag gör – jag får samma fps om jag vrider upp ett eller ett par steg. Så jag kan välja mellan låg fps och ful grafik eller låg fps med snygg grafik.

Efter första planeten blir det lite bättre. Där kan jag få upp till 55-60. men det kan också gå ner till 30 om det är många fiender.

Återigen, utan att det återspeglas i Aktivitetshanteraren. Och utan att det påverkas av vilka grafikinställningar jag gör.

---

Men okej, när det här spelet är bra så är det riktigt bra. När Mechwarrior 5: Mercenaries kom så var jag ganska ointresserad eftersom plotten var så lös – man förväntades vara intresserad av att driva en grupp mercs, och det fanns väl nån halvbegravd plot om hämnd och sånt men den var så att säga inte i förarsätet. Det var ett spel, kändes det som, för folk som tycker storyn i spelet är sekundär till spelarval och management.

Det här spelet är det spel jag önskade att det spelet var. Jag tycker inte ens att Battletech-loren är speciellt intressant och klanerna är ganska trista egentligen, men presentationen här gör verkligen hela skillnaden. Man spelar alltså Jayden, ledaren för en grupp genetiskt framavlade mecha-piloter som jobbar för Smoke Jaguar, den starkaste och mäktigaste klanen (åtminstine enligt Smoke Jaguar). Klanerna är alltså ett gäng extremistiska knäppisar som håller på med superond eugenics och på det hela taget är ganska obehagliga jävlar. De åkte ut i rymden för länge sedan och har hållit sig på sin kant länge, men haft planer på att en dag återkomma till den "inre sfären" och ta tillbaka Terra (jorden alltså). Nu händer en grej som triggar de planerna och det är ungefär så långt jag hann.

Tack vare rätt duligt manusarbete, bra röstskådespeleri och förvånansvärt bra läppsynkning och ansiktsanimationer så fick jag ganska snabbt en känsla för Jayden och hans team. Jag vill fortsätta följa deras story. Jag tror också att det gör sitt till att internet spoilat för mig att det ska vara en del
"vem kan man egentligen lita på" och "are we the baddies" framöver. Vilket behövs, för annars om det liksom bara är så som det varit hittills så skulle nog storyn inte funka ett helt spel.

Gameplay är kul. Lite överväldigande, men inte lika överväldigande som gamla Mechwarrior 2, som ju är det jag jämför alla mechaspel med. Det här känns mer action, och jag kör också med de lite mer actionspeliga kontrollerna (man kan köra mer klassiskt också). Man styr sin mech, man skjuter sina vapen, och man ger order till sin grupp.

Jag vet inte om jag kommer fortsätta spela precis nu. Mest pga spelets performance. Kunde jag köra detta med konstanta 60fps så finns det nog en chans att jag åtminstone skulle spela tills det blir för svårt för mig.

BETYG: 90+

 

[krank]

På tal om spel som är gjorda i Unreal Engine så har jag just spelat en timme The Quarry. Det är dock betydligt mer väloptimerat och flyter på i trevliga 60fps ganska konsekvens, även om jag får lite shader stutters och inladdnings-lagg i början av en del scener.

Minspelen är riktigt, riktigt bra oxch läppsynkningen… duglig. Överlag är det ett väldigt snyggt spel och det har bra voice acting.

Spelet som sådant är ännu så länge rätt mycket walking sim plus val, som åtminstone i teorin påverkr storyn framöver. Jag gillar egentligen inte när det blir konsekvenser på det viset men det funkar. Framför allt när man som jag bara spelar första timmen =) I alla fall, det är ett skräckspel – eller ja, spelets story lånar skräckfilmstroper och hanterar dem hittills överlag rätt bra.

Jag är absolut sugen på att spela vidare. Det ska också bara vara 9–11 timmar långt om man inte försöker vara completist, så det är ett spel jag faktiskt kan se mig själv spela igenom.

BETYG: 90+

 

[Rickard]

Wastelands 3

Fick det rekommenderat för att jag gillade Fallout 1 och 2. Det är rätt likt, mycket eftersom det är samma skapare bakom dem, men fanimig. Detta är det tredje spelet och de har ännu inte fått till styrningen av karaktärerna än. Jag köpte också expansionerna, men när jag råkade fastna i en av dem så förtog det hela min lust med spelet. Det var uppenbara val mellan gott och ont och allt jag gjorde var skjuta mig igenom allting, eftersom jag inte fått några andra val. När jag väl äntligen var klar så var mina sex karaktärer så maxade att ingenting annat i spelet efteråt kändes som motstånd, och då körde jag ändå på en högre svårighetsgrad. Det finns ett skill system, men eftersom jag får styra sex karaktärer innebär det att jag bara behöver välja 3 skills var och ändå täcka alla skills. Jag vet inte riktigt vad de tänkte när de gjorde det valet.

35 timmar spelade, där jag plågade mig igenom sista 20 timmarna, och jag har kanske kommit hälften. Dags att avinstallera.

BETYG: 82

 

[krank]

Men… Vi snackar 42 fps vid 1920×1080 och DLSS inställt på "high performance". Det intressanta ("intressanta") är att processorn ligger kring max 50% och grafikkortet på typ 10%… Så jag vetefan var flaskhalsen ligger riktigt. Det spelar heller ingen vidare roll vilka insrtällningar jag gör – jag får samma fps om jag vrider upp ett eller ett par steg. Så jag kan välja mellan låg fps och ful grafik eller låg fps med snygg grafik.

De släppte en ny patch idag, som lovade att fixa "performance issues" i de första två uppdragen. Jag testade lite snabbt och ja, i området där jag tidigare fick kring 40 så landar jag nu på 50-55. Så en mycket tydlig förbättring; nu blev det mycket trevligare att spela.

 

[krank]

Jag har spelat lite över en timme av Deliver Us the Moon.

Det är ett ganska trivsamt äventyrsspel – ganska linjärt, lite lätta pussel, ibland blir det saker man måste göra under nedräkning men allt som händer om den når noll är att man får försöka igen.

Man är en astronaut som skickas upp till månen för att undersöka varför stationen där slutat skicka energi till jorden. Utan energin går det dåligt. Ännu så länge har jag gått runt lite på jorden, åkt därifrån i raket, och flygit runt lite i stationen som är i omloppsbana kring månen. Stationen är förankrad med månytan med typ en rymdhiss, som jag nu såklart ska försöka få att funka så jag kan ta mig ner till ytan.

Det här är ett helt dugligt spel såhär långt. Inte supersnyggt, inte superbra manus (framför allt mycket exposition av typen "A berättar saker för B trots att B redan borde känna till dem"), men liksom fullt dugligt. Nästa gång jag känner för lite rymd-äventyrsspel så ligger det här ganska nära till hands ändå; genren är inte superstor och jag gillar såna här spel.

Men jag kommer inte att fortsätta ha det installerat eller fortsätta spela nu.

BETYG: 90−

 

[krank]

Jag har spelat 74 minuter av Europa, som nån random google-algoritm rekommenderade mig.

Det här är oerhört sött. Drömmig pastellfantasy a' Vindsjäl, men egentligen typ scifi för att man spelar en androidpojke som utforskar den terraformade jupitermånen som gett spelet dess namn. Spelet är oerhört snällt – man springer runt, glidflyger när man har bränsle nog att få upp sig till en hög höjd (och det finns mycket bränsle liggandes), och man gör lite lätt plattformspusslande. Och så plockar man dagbokssidor och gör fina skisser av Europas djurliv. Det är inte bråttom nånstans.

Det är inte open world, och det finns ingen karta. Det är väl det enda jag saknar i själva speldesignen; jag skulle vilja göra det här fast mer öppet. Som et Breath of the Wild fast lätt och utan fiender. Men jag hajjar ju att det dels är en budgetfråga, dels handlar om fokus – spelet har en story man ska utforska, även om den inte har bråttom med att berätta den.

Mitt enda klag är egentligen på en detalj i kontrollerna: Man hoppar med A på handkontrollen. Sedan ska man hålla inne A för att glida. Det här hade funkat ok i ett 2d-Spel, men i ett 3d-spel vill man inte hålla inne face buttons – för man kan ju inte se sig omkring samtidigt! Nu har jag en handkontroll man kan programmera och som dessutom har två extraknappar på baksidan som borde vara perfekta för att vara just extra hoppknappar men… Antingen borde glida vara på en egen knapp, eller så borde man få binda två knappar/triggers till samma funktion.

Det sagt… Jag vet inte om jag kommer spela vidare på det här just precis exakt nu, men jag vill. Och jag tänker låta det fortsätta vara installerat ett tag, i hopp om att det ska bli så. Det ska enligt howlongtobeat bara vara typ 3–4 timmar långt, trots allt. Det borde jag väl kunna klämma?

BETYG: 90+