Om att skriva (rollspel) om minoritetskulturer

Brödbane

Kristallkrönikör
Joined
1 Oct 2020
Messages
927
För att lyfta två goda exempel på hur man kunnat influeras av minoritetsfolk så tycker jag att både Delta Gren och Vindsjäl gjort det på ett bra sätt.

Delta Green har flera exempel på där den amerikanska ursprungsbefolkningen spelar in, ofta kopplat till de särskilda juridiska regler som olika folkgrupperna har. Här senast så utspelar sig delar av scenariot Dead Letter på the Blackfoot reservation och har i mitt tycke en nyanserad och intressant koppling till Blackfoot-stammen, inklusive gruppens historia och socioekonomiska förutsättningar. Författaren Adam Scott Glancy har ingen egen koppling till stammen mig veterligen, men har gjort ordentlig research och har bra fingertoppskänsla.

Vindsjäl har närmat sig konceptet på ett annat sätt. Det är ju ett fantasirikt "stenåldersrollspel" som tagit influenser från Oceanien, Sydafrika- och mellanamerika. Där är det ju inte förankrat i vår värld utan det är en stor blanding av grejer men är tillräcklig välgjort för att det inte ska kännas exploaterande eller plagiarisk.
@ceruleanfive får gärna fylla i detta mer som spelets skapare.(Full disclosure så har jag skrivit väldigt många grejer till Vindsjäl).
 

entomophobiac

Pistoler & Mord
Joined
6 Sep 2000
Messages
9,062
Location
Uppsala
Det jag kan sakna i den vidare diskussionen är väl att två saker kan vara sanna samtidigt. Lovecraft var rasist OCH skrev en väldigt unik form av skräck som inspirerat många. Howard var rasist OCH Conan har inspirerat författare i nästan 100 år.

Samtalet är viktigare än att peka fingrar, kan jag tycka.
 

Franz

Nin geed gali jirey geed loo ma galo
Staff member
Joined
4 Dec 2010
Messages
7,213
Jag håller ju på att skriva om ett framtida Somalia i Neotech, så här är mina två cent baserat på de erfarenheterna. Och detta är bara mina egna personliga erfarenheter, ingen allmän sanning.

För det första, det finns ju en del tankar om att man måste tillhöra den minoritet man skriver om. Det tycker jag inte är hållbart av flera orsaker. För det första skulle ju utbudet av de rollspel som finns bli minst sagt likriktat (det är ju ingen superstor mångkulturell blandning av rollspelsförfattare i Sverige) vilket dels skulle vara trist men än värre få rätt många att känna sig exkluderade. Vidare så blir ju då frågan också vart man ska dra gränsen. Min son är hälften somalier, får han då skriva om Somalia? Om han sen när han växer upp får barn med någon som inte är somalier, får det barnet då skriva om Somalia? Det hela tycker jag utmynnar i en identitetspolitik som gör mer skada än nytta.

När jag har skrivit om Neotechs Somalia så har åtminstone sju personer med somaliskt utsprung och ytterligare två med annat östafrikanskt ursprung följt arbetet i mer eller mindre stor utsträckning. Alla har tyckt att det varit jättekul och några av dem har sagt att hade en sån här bok funnits när de var yngre så hade de absolut blivit intresserade av rollspel. De enda som har ifrågasatt om jag som icke somalier borde få skriva en sån här bok har varit välvilliga vita infödda svenskar (såvitt jag kunnat avgöra i alla fall, det är inte helt lätt att med säkerhet veta på internet).

Sen tycker jag att det är viktigt att komma ihåg att en minoritetsgrupp inte är ett kollektivt hive mind. Exempelvis tyckte en av de personer från Somalia som jag visat texten för att jag borde stryka precis allt som har med religion att göra då det är ett känsligt ämne som ligger många nära om hjärtat. Och en annan tyckte att jag måste ha med så mycket religion som möjligt just för att det ligger så många om hjärtat, det hade varit förolämpande att utelämna den.

Sen en sista tanke. Och jag hoppas att jag inte trampar på några tår nu. Men att det skulle vara superkänsligt att skriva om minoriteter och att man får hela internet på sig som kallar en rasist om man gör fel. Det kan säkert stämma i vissa fall, jag menar inte att det aldrig händer. Samtidigt tror jag att det ofta handlar om att skaparen alltför mycket har taggarna utåt. Att de av en eller anledning fått kritik för vad de skriver, går i försvarsställning och säger typ ”Jaha, så du kallar mig för rasist?!” trots att inget sådant påstående gjorts. Och det handlar absolut ibland om hur kritiken förs fram men det handlar minst lika mycket om att lära sig ta kritik. Så vet man med sig att man är känslig och ofta går i försvarsställning (vilket är mänskligt att göra, menar inte att detta gör en till en dålig människa eller nåt) så borde man kanske fundera på om det är en bra idé just för en själv att skriva texter om minoriteter.

Det var mina tankar om det hela. Menar inte på något sätt att detta är hela sanningen, det är bara mina högst personliga erfarenheter kring det hela 🙂
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,418
Location
Rissne
För att lyfta två goda exempel på hur man kunnat influeras av minoritetsfolk så tycker jag att både Delta Gren och Vindsjäl gjort det på ett bra sätt.
Samtidigt tycker jag att just Delta Green också har en del grejer som åtminstone för min del känns… eh, ska vi säga "inte idealiska". Mest relaterat till Cho-chos, som ju i grunden aldrig någonsin varit en bra idé som "monster". Det har gjorts några försök att rehabilitera dem genom åren, men förr eller senare verkar allt landa i att nä, de är biologiskt och genetiskt onda "primitiva urfolk" som är oförmögna till normala mänskliga positiva känslor som kärlek och empati.

Jag vet inte riktigt vad man ska göra med dem, faktiskt, för att det inte ska bli rätt långt ut mot det svarta på den där gråskalan.

Sedan har DG väl också haft en del inte-helt-bekväma porträtteringar av folk i mellanöstern, i de där äventyren som getts ut och där man spelar typ amerikanska soldater i irakkriget eller liknande. Det är ganska genomgående en rätt förfrämligande bild som används; det är sällan de får vara "oss", de är alltid "dom".


Därmed, vill jag säga, inte sagt att jag tycker DG är ett dåligt spel eller att författarna är Skeletor. Det är inte det jag säger. Men medan DG innehåller en del goda exempel så finns där också en del… tveksamma.
 

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,903
relaterat till Cho-chos, som ju i grunden aldrig någonsin varit en bra idé som "monster".
De flesta låter också bli ’The Cruel Empire of Tsan Chan’, även om det finns en 2010-modul från Chaosium
 
Last edited:

ceruleanfive

Bläckfisk
Joined
23 Feb 2017
Messages
2,899
Location
Eskilstuna
För att lyfta två goda exempel på hur man kunnat influeras av minoritetsfolk så tycker jag att både Delta Gren och Vindsjäl gjort det på ett bra sätt.

Delta Green har flera exempel på där den amerikanska ursprungsbefolkningen spelar in, ofta kopplat till de särskilda juridiska regler som olika folkgrupperna har. Här senast så utspelar sig delar av scenariot Dead Letter på the Blackfoot reservation och har i mitt tycke en nyanserad och intressant koppling till Blackfoot-stammen, inklusive gruppens historia och socioekonomiska förutsättningar. Författaren Adam Scott Glancy har ingen egen koppling till stammen mig veterligen, men har gjort ordentlig research och har bra fingertoppskänsla.

Vindsjäl har närmat sig konceptet på ett annat sätt. Det är ju ett fantasirikt "stenåldersrollspel" som tagit influenser från Oceanien, Sydafrika- och mellanamerika. Där är det ju inte förankrat i vår värld utan det är en stor blanding av grejer men är tillräcklig välgjort för att det inte ska kännas exploaterande eller plagiarisk.
@ceruleanfive får gärna fylla i detta mer som spelets skapare.(Full disclosure så har jag skrivit väldigt många grejer till Vindsjäl).
Vindsjäl/Windsoul är nog lite omvänt. Jag började utifrån miljöer som jag kände var lite underrepresenterade inom fantasyrollspel. Sen började jag efterforska hur olika folkgrupper i vår värld hade anpassat sig till såna miljöer och hur deras kulturer utvecklats; jag tog inspiration från dem men försökte att inte göra omfattande lån från en och samma folkgrupp, utan istället blanda influenserna till något eget.

Jag hade mycket riktigt en uttalad ambition att spelvärlden inte skulle försöka säga något om riktiga folkgrupper. Känner varken att jag har något värdefullt att säga om dem och är knappast någon auktoritet, så det sägs bättre av andra.

Man skulle dock kunna argumentera för att jag genom Vindsjäl/Windsoul konkurrerar med dem utifrån min privilegierade västerländska plattform. Det är en oro jag bär på, men istället för att begränsa mig själv för mycket försöker jag istället att vara en flitig konsument och proponent av rollspelsgrejer från icke-västerländska skapare som kan säga något om sina egna kulturer istället.

Zedeck Siew, Munkao, Liam Liawanag Burke, JK Saavedra, med flera.
 
Last edited:

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,903
Jag hade mycket riktigt en uttalad ambition att spelvärlden inte skulle försöka säga något om riktiga folkgrupper.
Det här är nog en mycket tryggare lösning, och på många vis rimligare. Det kan kännas märkligt om din fantasysetting innehåller en ren pastisch på samer, men samtidigt finns det interna logiker om du vill ha ett subarktiskt folk som håller renar - de behöver vara skidåkande, de behöver kunna skydda sig mot kylan, de begränsar sig knappast till bara renar som födokälla, de behöver ha metoder att skydda de värdefulla flockarna från rovdjur och fiender, och så vidare.

Jag tror att resultatet ofta blir bättre om man bygger upp kulturen från första principer, än om man vill referera verkligheten. Sedan är det också bara rimligt att låta sig inspireras av hur verkliga folkgrupper löst sådana problem.
 

Theo

Hero
Joined
20 Nov 2017
Messages
1,180
Sådana här diskussioner blir lätt väldigt teoretiska. Jag skulle tycka det vore intressantare om vi kunde utgå från konkreta exempel.

Vad har vi för rollspelsskapelser som försökt sig på sådant här och fått orättvist hård kritik? På vilket sätt var kritiken orättvis?
(Detta är alltså inte en gotcha-fråga eller något utan helt genuint. Jag tror att om vi kan resonera kring konkreta exempel blir det mycket lättare att se var vi faktiskt har olika syn på saker och ting.)

Edit: såg nu att jag missat att @God45 nämnt ett exempel, Coyote & Crow. Det har jag ingen koll på - har du några bra länkar?
 
Last edited:

ceruleanfive

Bläckfisk
Joined
23 Feb 2017
Messages
2,899
Location
Eskilstuna
Det här är nog en mycket tryggare lösning, och på många vis rimligare. Det kan kännas märkligt om din fantasysetting innehåller en ren pastisch på samer, men samtidigt finns det interna logiker om du vill ha ett subarktiskt folk som håller renar - de behöver vara skidåkande, de behöver kunna skydda sig mot kylan, de begränsar sig knappast till bara renar som födokälla, de behöver ha metoder att skydda de värdefulla flockarna från rovdjur och fiender, och så vidare.

Jag tror att resultatet ofta blir bättre om man bygger upp kulturen från första principer, än om man vill referera verkligheten. Sedan är det också bara rimligt att låta sig inspireras av hur verkliga folkgrupper löst sådana problem.
Ja, det låter rimligt. Jag tänker att man får försöka läsa på om vad de kulturella företeelserna betyder inom kulturen man sneglar på, och avstå/modda om det är något som kan vara känsligt. Exempelvis har jag undvikit fjäderhuvudbonader fast det ser hur tufft ut som helst.
 

ceruleanfive

Bläckfisk
Joined
23 Feb 2017
Messages
2,899
Location
Eskilstuna
Sådana här diskussioner blir lätt väldigt teoretiska. Jag skulle tycka det vore intressantare om vi kunde utgå från konkreta exempel.

Vad har vi för rollspelsskapelser som försökt sig på sådant här och fått orättvist hård kritik? På vilket sätt var kritiken orättvis?
(Detta är alltså inte en gotcha-fråga eller något utan helt genuint. Jag tror att om vi kan resonera kring konkreta exempel blir det mycket lättare att se var vi faktiskt har olika syn på saker och ting.)
Riotminds har ju fått kritik för sin Kensei-värld, där de norpade alla ”coola” östasiatiska troper och gjorde en grund mischmasch-setting av det där de döpte allt med random-ord från diverse asiatiska språk. Edit: Såg nu att den här tråden var utbruten ur en annan där det här redan har diskuterats.

Det fanns ett amerikanskt brädspel som fick kritik för det högst fräscha namnet Maori: Cannibals at War.
 
Last edited:

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
8,154
Location
Nordnordost
Så på den här sidan av inlägg har vi nu ”Fler borde skriva om minoritetsgrupper” vilket omedelbart följs av ”Men det måste göras exakt rätt” vilket följs av exempel på saker som nagelfarts offentligt för att folk tycker att det gjorts fel.
Inga minoritetsgrupper i mina spel för att ha med sådana är att bjuda in häxjakten. Jag har hellre diskussionen "Du har inga minoriteter i dina spel." än "Jag tycker inte om hur du skildrar minoritet X."

Den skarpögde finner att jag inte ens har finska namn i namn i namntabellen i Kuf, trots att jag själv är halvfinländare.
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
5,597
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
Valde väl själv i mitt nuvarande projekt (ska väl för tydlighetens skull) att skippa allt som är tydligt "en viss grupp" för mer generella icke-specifika ... även ett "system för att simulera kultur" istället för att beskriva enskilda kulturer. Kan ju vara en väg att gå, men det gör inget för att lyfta fram mindre representerade grupper ...
 

Oscar Silferstjerna

Mörk materia
Joined
28 Nov 2006
Messages
2,793
Location
Nirvana
Jag tänkte på minoritetsaspekten när jag läste Lund-boken till Call of Cthulhu Sverige. Där var det väldigt explicit att de judiska gestalterna var just judar. De fick gestalta (författarnas bild av) judiskhet. Måste man tala om att någon tillhör en etnisk minoritet? Det kräver ju inte så mycket allmänbildning för att känna igen exempelvis ett judiskt efternamn.

Jag bodde själv i Lund i många år och har även spenderat en hel del tid i olika judiskt präglade miljöer (New York och Israel). Att skriva om det judiska är förstås inte fel (i CoC-boken om Lund är det relevant därför att det fanns många judar i kvarteret Nöden), men att låta det judiska hela tiden vara något specifikt, speciellt och avvikande (för vem?) tycker inte jag är särskilt inkluderande. Det blir snarare utpekande, även om det förmodligen inte var avsikten i Lund-boken.

Att skriva om minoriteter är inte alldeles enkelt - särskilt inte för den som inte själv tillhör minoriteten i fråga. Det är lätt hänt att man lägger sig till med ett exotiserande utifrånperspektiv och reducerar personer till representanter för en grupp (istället för att man gör dem till enskilda individer med mänskliga egenskaper som alla andra). Därmed inte sagt att bara personer som tillhör en viss minoritet kan skriva om den. Men en bra utgångspunkt är att vara medveten om vilka stereotyper som finns och sedan aktivt undvika dem.
 
Last edited:

Gabrielle de Bourg

Gör nördiga grejer
Joined
5 Feb 2018
Messages
1,444
Sen en sista tanke. Och jag hoppas att jag inte trampar på några tår nu. Men att det skulle vara superkänsligt att skriva om minoriteter och att man får hela internet på sig som kallar en rasist om man gör fel. Det kan säkert stämma i vissa fall, jag menar inte att det aldrig händer. Samtidigt tror jag att det ofta handlar om att skaparen alltför mycket har taggarna utåt. Att de av en eller anledning fått kritik för vad de skriver, går i försvarsställning och säger typ ”Jaha, så du kallar mig för rasist?!” trots att inget sådant påstående gjorts. Och det handlar absolut ibland om hur kritiken förs fram men det handlar minst lika mycket om att lära sig ta kritik. Så vet man med sig att man är känslig och ofta går i försvarsställning (vilket är mänskligt att göra, menar inte att detta gör en till en dålig människa eller nåt) så borde man kanske fundera på om det är en bra idé just för en själv att skriva texter om minoriteter.
Hundratiotusen procent detta!

Antingen så är försvaret "jaha, kallar du mig rasist?" men ett annat väldigt vanligt försvar är "men ni har ju faktiskt fått representation, så har ni mage att klaga, era otacksamma jävlar?" (Det sista har jag hört flertalet gånger som transperson)

Men angående oron som jag tycker mig se hos många gör att ni undviker saker när ni absolut inte behöver. Jag själv har skrivit om en hel del om minoritetskulturer i saker jag gjort, både de jag eller närstående tillhör och de jag inte är en del av. Utöver det har jag föreläst för en massa folk om hur man jobbar med representation och hur man kan tänka.

Så nu följer en blandning av rant och handfasta tips hur ni kan ha med representation av minoritetskulturer i ert rollspel och undvika att trampa i klaveret.

Först och främst: Ni skriver för det lättaste mediet när det kommer till att ha med minoritetskulturer. För rollspel tillåter en att ha med massor med rutor, extra text, bakgrund, säkerhetsverktyg osv samtidigt som ni inte måste ansvara för hela vägen av hur allt porträtteras vid spelbordet. Till skillnad från en film eller bok, där en enda karaktär ofta kan tänkas behöva representera en hel minoritetskultur är rollspel så mycket bredare och i många fall kan man ibland t ex välja att bara ha med en grupp utan att de per defitinition måste ha en hel handling knuten till sig. Dessutom är rollspel ett medium där man kan få säga rakt ut om hur något ska porträtteras eller gestaltas, där saker inte måste (och sällan bara kan) vara byggda på undertext för att det ska vara snyggt. Det går liksom att ha en textrad där det står "Porättera inte den här karaktären enligt X stereotyp, undvik de här skällsorden osv." Man kan dessutom också säga "ha gärna en diskussion hur ni vill hantera hur ni spelar den här saken" så får spelarna lösa lite av det själva. Plus att handlingar du skriver till rollspel till 90% handlar om att skriva birollerna (sedan får du absolut gärna ha med minoritetsgrupper som SLP:er men de måste inte alls vara lika utvecklade som huvudroller), då spelarna skapar sina egna huvudroller räcker det ofta med att ge dem möjligheten att spela minoritetsgrupp X så får de lösa det själva, så länge det finns vettigt skrivet om att spela det. Vilket i sin tur inte behöver vara jättesvårt heller, där det seriöst kan räcka med att skriva "välj om ni vill spela förtryck eller inte och låt spelaren sätta nivån och begränsa dem inte i spel". Ibland kan det t o m bara vara ett litet drag som nämns för lite historisk "färg" och inte mer än så. Det går också seriöst att säga "gör gärna lite egen research kring detta, här är ett tips på något du kan börja med för bra porträtt". Vilket leder till...

Gör research!
Alltså förlåt men så mycket oro med "hur ska jag göra?" känns fan ibland mindre som oro och mer som lathet. Liksom, gör lite jävla research. Det behöver inte vara skitsvårt: börja med att bara läsa lite Wikipedia-artiklar om ämnet, kolla lite saker de länkar till och så kommer du snart ha en lista på bra tips. Ofta dyker det dessutom upp namn på böcker, filmer eller annat som porträtterar saken i fråga som i sin tur är ett bra nästa steg för att lära sig mer. Skriver du då dessutom om en riktig minoritetskultur (vilket jag får utgå lite från) så är en stor del av att skriva det bra bara att ha med den här historiska faktan. Återigen när jag säger att det här är det lättaste mediet att skriva om det är för att det kan fan räcka att skriva några stycken där man komprimerar och återberättar livssituationen om dem under den här tiden, som en slags summering av vad du researchat. Så slänger du in några meningar om bra saker att tänka på när det gäller att porträttera dem. Vilket rent krasst nog inte är så jävla svårt om du researchat lite grann, för det kommer nog lika naturligt som hur all annan research troligtvis gett dig inspiration.

Våga fråga och lyssna på vad folk säger!
Det här är den andra hemligheten till att skriva det bra, nämligen att våga prata med folk som kan och levt med det. De kommer komma med input och en viktig del är att lyssna men återigen, se ovan. Heck, du måste inte ens ha en idé hur du ska göra det utan att bara sätta sig ner och fucking lyssna på vad någon berättar om det kommer du förstå. Och visst, alla kanske inte orkar prata med dig och du kanske inte känner någon men hur normaliserat är det inte att be om input i vårt community? Skriv en fråga om "Jag skulle vilja skriva om sak X och undrar om någon som är en del av det, har koll eller har någon de känner jag kan prata med?" så lär du få svar. För skriver du något spännande oavsett hjälper folk gärna till att berätta. Jag själv har varit rådgivare under researchperioden till författare som skriver romaner och varit testläsare. Och innan du blir orolig för budget så säger jag rent krasst att i de flesta fall gjorde jag det för en god middag, det krävdes inte mer än så (i de fallen då det var personer jag känner privat och vars verk jag också var intresserade av, men jag är inte ett unikum med att vara nöjd att göra det).

Ta hjälp av spelets perspektiv!
En av de viktiga sakerna är att fundera på hur du vill att de ska figurera i ditt rollspel. Och så länge du inte tänkt att minoritetskulturen är spelets syfte (vilket såklart är coolt, men let's be real, sådant brukar bara vara en grej om det skrivs av folk med personlig erfarenhet för att man vill berätta den) så finns det med största sannolikhet ganska tydliga förutsättningar för spelet och vad du behöver ha i perspektiv. T ex så har min utgångspunkt vad gäller minoritetsporträtt utgått från troliga RP som man har med och att tänka "hur blir det om de inte tillhör gruppen?"

Relaterat till det, läs på om begreppet "den andre" eller "the other". Ett bra sätt att undvika klavertramp är att undvika att göra så att man "andrefierar" en minoritet.

Bra porträtt betyder inte inget förtryck eller att allt är perfekt
Till att börja med så behöver man inte låtsas om att förtryck inte finns och en av de spännande sakerna med att skriva om minoritetsgrupper historiskt är att man också kan berätta sådant som gärna inte visas. Flera av äventyren i Mardrömmar från Amerika handlade t ex om att "vända på perspektivet" och säga "Lovecraft var fett rasistiskt, hur skulle det bli om vi utgick från att grupp X stämplades som onda för att han var rasist och hur blir det om vi får höra deras perspektiv?" och i Räddaren i Nöden var en av sakerna vi föreslog i vår bearbetning var att ge antagonisten ett tydligare anti-semitiskt motiv för det var 20-tal i en stad med flera nationalister. Samtidigt behöver det inte heller betyda att allt är perfekt; om vi t ex tänker "vi får inte ha skurkar som är del av minoritetsgrupp X" så är svaret fel! Det handlar snarare om att ha inte skurkar från en minoritetsgrupp som är det bara för att de är en minoritet (eller koda dem mycket efter en minoritet) och att de enda från gruppen som visas är skurkar.

Ta hjälp av folk under och i slutet
Trots all research, bästa av försök och viljor kan man inte se allt. Speciellt då man också blir blind av det man jobbar på. Då kan det vara värt att ta hjälp av någon med koll (t ex, har du en person du redan frågat, kolla om de vill testläsa). Det finns t o m ett begrepp, Sensitivity Readers, vars jobb bara är att kolla för att undvika att det innehåller saker som kan anses stötande och det finns även professionella sådana att anlita. Har du gjort ditt jobb kan det mestadels mest bara bli en försäkran att saker är OK. Med det sagt är det inte heller en dum idé att våga fråga under tiden också, för det är alltid lättare att ändra något som inte kommit lika långt.

Går det fel så be om ursäkt
Som @Franz beskrev så väl är ofta grundproblemet skaparnas attityd som är så mycket "taggarna utåt". Går det fel så be om ursäkt och försök att rätta till det. T ex blev det en viss kontrovers när Pirate Borg hade med skapelsen "Rope Monkey", som var en odöd pirat med mörk hy och dreads, vilket var ganska yikes, även om det inte var tänkt så (termen var en syftning till Rigging Monkeys). Men när det påpekades så bad skaparen om ursäkt, man bytte namn på dem till Deck Ghouls, tog in en Sensitivity Reader för att kolla boken, ändrade i PDF:en och till andra tryckningen och erbjöd folk att få boken utbytt och ordnade ett klistermärke för att ersätta den på korten. Det är väl kanske ett lite mer extremt fall, men det är så tydligt att det faktum att man bad om ursäkt och inte gick till försvar och ville göra rätt för sig gjorde att de också blev förlåtna.

Och relaterat till det... eftersom så många rollspel tar hjälp av beta-läsare är ju det en extra bra grej att få kollat!

Sist så ser jag vissa som har tagit upp exempel på saker man funderat på att ha med i sina spel men inte vet hur man ska göra där jag hoppas att det här kan få er att få tummen ur.

För kom ihåg, det blir fan aldrig bättre om ni inte försöker.

Plus att det som stör mig är att eftersom det finns så lite gör det också svårare att normalisera "dålig" representation. Liksom, hela problemet med transkvinnor som seriemördar-tropen är att vi har för få bra representation av transkvinnor överlag... vilket gör att folk tror att vi bara är seriemördare. När det jag vill se är lite mer bra transkvinneporträtt så jag kan få ett riktigt bra transkvinneseriemördarporträtt.

Då jävlar.
 

Oscar Silferstjerna

Mörk materia
Joined
28 Nov 2006
Messages
2,793
Location
Nirvana
En mer praktisk fråga när man gör research är hur mycket man behöver redovisa det explicit i texten. Som skapare vet jag att det ligger nära till hands att man vill visa att man vet vad man pratar om. Men måste det verkligen finnas en förklarande faktaruta? Jag tycker inte att det är självklart.

I Harlem-supplementet till CoC finns det en ruta om Lovecrafts rasism och hur man kan hantera den. Där tycker jag att det var motiverat. Hela modulen är en bra nytolkning av Lovecrafts mythos. Men det kanske mest är i sådana mer övergripande fall som man behöver förklara saker och inte i fall där det råka förekomma någon eller några få figurer från en minoritet?
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,769
Location
Göteborg
Valde väl själv i mitt nuvarande projekt (ska väl för tydlighetens skull) att skippa allt som är tydligt "en viss grupp" för mer generella icke-specifika ... även ett "system för att simulera kultur" istället för att beskriva enskilda kulturer. Kan ju vara en väg att gå, men det gör inget för att lyfta fram mindre representerade grupper ...
Funkar ju dock bara för påhittade spelvärldar, tyvärr. Svårare med spel som utspelar sig i verkligheten. Man kan såklart spela med påhittade kulturer i vår egen värld också (Se och göra i Aliatra gör ju exakt detta), men det är inte alltid görbart eller önskvärt. Och en del av poängerna med att spela en annan kultur försvinner ju när den är påhittad. De Mauvais rêves har ju en samiskinspirerad kultur som ursprung (och skulle säkert få kritik om det var någon som kände till det), men det har inte lärt mig något om samisk kultur, just eftersom man inte spelar samer, utan ett påhittat folk som liknar samer. Plommonkrönikan försöker att vara kulturspel i en faktisk existerande kultur. Jag har lärt mig massor om kantonesisk kultur och historia genom att jobba på det projektet, och detsamma gäller de som spelat det (än så länge inte så många). Rollspel är ett helt oslagbart verktyg för att lära sig om och få förståelse för andra kulturer, men det händer inte om man bara spelar majoritetskulturen eller påhittade kulturer. Så ja, en del av problemet är just det här:
Och så länge du inte tänkt att minoritetskulturen är spelets syfte (vilket såklart är coolt, men let's be real, sådant brukar bara vara en grej om det skrivs av folk med personlig erfarenhet för att man vill berätta den)
Sedan är såklart inte hela anledningen rädsla. En stor del är brist på intresse. Jag tror inte att anledningen till att det inte är så många rollspel som utspelar sig i Brasilien är att folk är rädda för att göra andra upprörda, utan för att varken skapare eller konsumenter är särskilt intresserade av Brasilien, i jämförelse med USA. Samma sak med bristen på samiska rollspel. Men rädslan över att göra fel är absolut en del av det, och det skiljer ju mellan kulturer. Jag skulle absolut kunna tänka mig att skriva ett spel om Brasilien, men skulle tveka jävligt mycket inför att skriva något som relaterar till samer. Sedan är jag skyddad av att typ de enda som köper mina spel redan känner mig. Jag slipper tampas med anonymiteten på Internet, som också är en del av problemet.
 

Gabrielle de Bourg

Gör nördiga grejer
Joined
5 Feb 2018
Messages
1,444
Jag tänkte på minoritetsaspekten när jag läste Lund-boken till Call of Cthulhu Sverige. Där var det väldigt explicit att de judiska gestalterna var just judar. Måste man tala om att någon tillhör en etnisk minoritet? Det kräver ju inte så mycket allmänbildning för att känna igen exempelvis ett judiskt efternamn.

Jag bodde själv i Lund i många år och har även spenderat en hel del tid i olika judiskt präglade miljöer (New York och Israel). Att skriva om det judiska är förstås inte fel (i CoC-boken om Lund är det relevant därför att det fanns många judar i kvarteret Nöden), men att låta det judiska hela tiden vara något specifikt och speciellt tycker inte jag är särskilt inkluderande. Det blir snarare utpekande, även om det förmodligen inte har varit avsikten i Lund-boken.
Rent krasst: I många fall, ja.

Rollspel är ett kasst medium för undertext, så är det något spelarna/spelledaren behöver veta så behöver det mer eller mindre skrivas ut, för man måste tänka lite "lägsta gemensamma nämnare" och ibland har jag tänkt att något borde vara glasklart, men det är det inte alls. Däremot finns en viss brasklapp här, för det viktiga i många fall här är inte nödvändigtvis den etniska tillhörigheten som är viktig den kulturella. I speciellt Call of Cthulhu spelar det roll för det kan påverka saker som kunskap och i vissa fall agens.

Men det sagt faller det också in under "hur relevant är det för handlingen"? I äventyret Räddaren i Nöden är svaret med största sannolikhet ja, med tanke på vad det handlar om, men det kan absolut ha hängt med i onödan med kopierade texter in i Lund: Den förbjudna kunskapens stad, där det potentiellt inte alls spelar mycket roll.
 

Oscar Silferstjerna

Mörk materia
Joined
28 Nov 2006
Messages
2,793
Location
Nirvana
Rent krasst: I många fall, ja.

Rollspel är ett kasst medium för undertext, så är det något spelarna/spelledaren behöver veta så behöver det mer eller mindre skrivas ut, för man måste tänka lite "lägsta gemensamma nämnare" och ibland har jag tänkt att något borde vara glasklart, men det är det inte alls. Däremot finns en viss brasklapp här, för det viktiga i många fall här är inte nödvändigtvis den etniska tillhörigheten som är viktig den kulturella. I speciellt Call of Cthulhu spelar det roll för det kan påverka saker som kunskap och i vissa fall agens.

Men det sagt faller det också in under "hur relevant är det för handlingen"? I äventyret Räddaren i Nöden är svaret med största sannolikhet ja, med tanke på vad det handlar om, men det kan absolut ha hängt med i onödan med kopierade texter in i Lund: Den förbjudna kunskapens stad, där det potentiellt inte alls spelar mycket roll.
Jag uppfattar textens perspektiv som ett exotiserande utifrånperspektiv.
 
Top