Anarchclown
Swashbuckler
Det här är inte det mest brännande problemet med dagens rollspel, inte ens särskillt viktigt men något som har börjat störa mig.
Jag har noterat en tendens att inte längre ge några fysiska beskrivningar av monster i monsterböcker utan bara lägga in en bild och lite allmän stämningstext. Tex står det ingenting om hur stora jättar är i några av de nya monsterböckerna till varken DND eller DoD. Det kanske kan duga med att de är huge eller enorm för många men det säger egentligen otroligt lite då kategorin large tex innehåller lejonhona (mellan 120 och 180 kilo) och brunbjörnshona (mellan 60–200 kg) men inte goliath (som är en 240 cm människa med mycket muskler) eller vissa kentaurer (som alltså har hästbakkropp och häst torde vara själva definitionen av large size). Det står i vissa spel inte ens att dvärgar är kortare än människor längre utan man bara utgår ifrån att alla vet det? Fair enough, jag tror verkligen att alla som spelar fantasyrollspel vet det. Men är det riktigt sant för Svartalf, vätte, orch och rese i Drakar och Demoner tex? Nu vet ju jag det då jag har den gamla monsterboken där de har ett värde i storlek som talar om hur stora de är i förhållande till varandra. orcher är stora som folk, resar är typ 240, svartalfer är i ungefär samma kategori som dvärgar (en kategori som också inkluderar alver i gamla drakar och demoner som alltså var mindre än folk, något jag betvivlar hårt att nya spelare har koll på.) vättar är små som halvlingar och ankor.
Frågan är varför? Är det jobbigt och svårt att tänka hur stora saker är? Är man rädda för att det skulle bli något identitetspolitiskt om man skriver fysiska beskrivningar av monster man själv hittat på, vem är det man tror skulle ta illa upp?
Jag brukar säga detta med jämna mellanrum. När jag betalar för en rollspelsprodukt förväntar jag mig att de som skrivit den har tänkt mer än jag gör på några timmar på detaljer kring det spel de vill göra. Då ingår att jag får svaren på en del ganska grundläggande frågor, som tex hur stor en rese är ungefär, av boken de kommer i och inte genom att jag slår upp något jag införskaffade när jag var typ 10 år gammal.
Är det så att folk förr var bättre på att inbilla sig fantasyvarelsers fysiska form? Det verkar otroligt med tanke på mängden bilder vi har av alla möjliga ting nuförtiden mot förr.
Jag har noterat en tendens att inte längre ge några fysiska beskrivningar av monster i monsterböcker utan bara lägga in en bild och lite allmän stämningstext. Tex står det ingenting om hur stora jättar är i några av de nya monsterböckerna till varken DND eller DoD. Det kanske kan duga med att de är huge eller enorm för många men det säger egentligen otroligt lite då kategorin large tex innehåller lejonhona (mellan 120 och 180 kilo) och brunbjörnshona (mellan 60–200 kg) men inte goliath (som är en 240 cm människa med mycket muskler) eller vissa kentaurer (som alltså har hästbakkropp och häst torde vara själva definitionen av large size). Det står i vissa spel inte ens att dvärgar är kortare än människor längre utan man bara utgår ifrån att alla vet det? Fair enough, jag tror verkligen att alla som spelar fantasyrollspel vet det. Men är det riktigt sant för Svartalf, vätte, orch och rese i Drakar och Demoner tex? Nu vet ju jag det då jag har den gamla monsterboken där de har ett värde i storlek som talar om hur stora de är i förhållande till varandra. orcher är stora som folk, resar är typ 240, svartalfer är i ungefär samma kategori som dvärgar (en kategori som också inkluderar alver i gamla drakar och demoner som alltså var mindre än folk, något jag betvivlar hårt att nya spelare har koll på.) vättar är små som halvlingar och ankor.
Frågan är varför? Är det jobbigt och svårt att tänka hur stora saker är? Är man rädda för att det skulle bli något identitetspolitiskt om man skriver fysiska beskrivningar av monster man själv hittat på, vem är det man tror skulle ta illa upp?
Jag brukar säga detta med jämna mellanrum. När jag betalar för en rollspelsprodukt förväntar jag mig att de som skrivit den har tänkt mer än jag gör på några timmar på detaljer kring det spel de vill göra. Då ingår att jag får svaren på en del ganska grundläggande frågor, som tex hur stor en rese är ungefär, av boken de kommer i och inte genom att jag slår upp något jag införskaffade när jag var typ 10 år gammal.
Är det så att folk förr var bättre på att inbilla sig fantasyvarelsers fysiska form? Det verkar otroligt med tanke på mängden bilder vi har av alla möjliga ting nuförtiden mot förr.
