Spelledarskola

[Rangertheman]

Vi har fått något av ett lyxproblem på Nördhäng Norrtälje: ett extremt stort intresse för Drakar och Demoner De senaste träffarna har jag haft 8-12 spelare och ytterligare några som tittat intresserat på. Merparten är barn, plus några föräldrar till barnen, och några tonåringar. Just bland barnen är tillväxtpotentialen stor eftersom de pratar om äventyren med sina skolkamrater. Väldigt kul men inte långsiktigt hållbart med en så stor grupp, plus att det inte finns utrymme för några fler spelare.

Så vi har pratat om att ordna en spelledarskola/-workshop för att inspirera några av spelarna att ta klivet till att bli spelledare. Vad skulle en sådan skola kunna innehålla? Jag vill gärna hålla den jordnära och Drakar och Demoner-fokuserad. Med jordnära menar jag konkreta tips och inte för mycket rollspelsteori.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Så vi har pratat om att ordna en spelledarskola/-workshop för att inspirera några av spelarna att ta klivet till att bli spelledare. Vad skulle en sådan skola kunna innehålla? Jag vill gärna hålla den jordnära och Drakar och Demoner-fokuserad. Med jordnära menar jag konkreta tips och inte för mycket rollspelsteori.

Fan vad bra!

Jag tänker såhär, det viktigaste är nog:

1. Krångla inte till det!
Spelledande handlar om att leda spelet, att ta sig an den rollen. Säga vad som händer när spelarna agerar, göra bedömningar över regelutfall mm. Thats it, det är inte krångligare än så. Allting utöver det är upp till spelledaren själv om/när denne tycker det är viktigt, men "berättande", skådespel och gestaltning, regelexpertis, story, spänning, miljöbeskrivningar etc är fluff och extra, det kommer när det kommer (om det kommer), och inget av det är nödvändigt för spelledande. Så tryck på att det är enkelt att spelleda, det handlar bara om att våga.

2. Det är roligt att spelleda!
Man spelleder för att det är kul, det är den roligaste biten med rollspelande, det är roligare att vara spelledare än spelare. Hypa upp hur jävla skoj och givande spelledande är, så tror jag chansen är större att fler hakar på och vill lära sig.

Utöver det finns precis det du söker i So You Want to Be A Game Master av Justin Alexander. Det är en massiv bok för en nybörjare, men skulle jag vara lärare för en spelledarskola skulle jag använda den som grund för kurser och lektioner och göra det lärare gör. Väldigt konkret, väldigt tydlig, väldigt lite flum och väldigt lite krånglig teori.

 

[Oscar Silferstjerna]

Kan det inte handla om något så enkelt som hur man gör för att förbereda och hantera ett spelmöte? Alltså inte bara att läsa äventyret, utan också exempelvis: hur man inkluderar alla rollpersonerna, undviker långa regeldiskussioner, hanterar att spelarna kanske gör något helt oväntat och hur man bäst avrundar ett spelmöte. Jag tänker att improvisation också kan vara något att både uppmuntra och prata om. Hur gör man för att inte tappa bort sig alldeles? När jag själv började spelleda som 12-åring var jag alldeles för mån om att följa både äventyren och reglerna till punkt och pricka. En inställning som jag för övrigt delade med alla mina jämnåriga medspelare.

De som blir bara lite bitna av att spelleda kommer förmodligen snart också att vilja skapa egna äventyr. I praktiken är det ofta en del av spelledandet. Det behöver ju inte vara särskilt teoretiskt, men kanske kan det ändå vara en bra ingång att skilja på begreppen sandlåda och rälsat? Att hitta konkreta exempel från Drakar och Demoner borde inte vara svårt. Att skapa egna tabeller för slumpmässiga möten (med monster) tänker jag också är bra att kunna även för en väldigt ung SL. Man kan ju skaffa sig en riktigt användbar verktygslåda även med mycket enkla medel.

Förmodligen är det också bra att prata om hur väl man måste följa texten i ett skrivet äventyr. Kanske inte så mycket som man tror? Hur mycket kan man hitta på själv? Säkert mycket, men för den som är ung och ny är det inte alltid så självklart. Att bygga upp självförtroende och självständighet kring sitt spelledande tror jag är helt centralt - och säkert också personligt utvecklande.

 

[Rickard]

Jag hade kört några övningar.

• Beskriva miljöer
• Hålla i en strid
• Rollgestaltning
• Återinföra tidigare påhitt
• Alltid bygga på varandras påhitt

Kanske köra någon övning i fem minuter och sedan diskutera igenom hur övningen gick och vad man kan fokusera mer på.

 

[Theo]

Det här tycker jag också är en rätt bra 101-text: https://idiomdrottning.org/hur-spelledaren-kan-tanka

 

[Bifur]

Vi har fått något av ett lyxproblem på Nördhäng Norrtälje: ett extremt stort intresse för Drakar och Demoner De senaste träffarna har jag haft 8-12 spelare och ytterligare några som tittat intresserat på. Merparten är barn, plus några föräldrar till barnen, och några tonåringar. Just bland barnen är tillväxtpotentialen stor eftersom de pratar om äventyren med sina skolkamrater. Väldigt kul men inte långsiktigt hållbart med en så stor grupp, plus att det inte finns utrymme för några fler spelare.

Så vi har pratat om att ordna en spelledarskola/-workshop för att inspirera några av spelarna att ta klivet till att bli spelledare. Vad skulle en sådan skola kunna innehålla? Jag vill gärna hålla den jordnära och Drakar och Demoner-fokuserad. Med jordnära menar jag konkreta tips och inte för mycket rollspelsteori.

Inte ett tips för en SL-skola men ändå lite... Plocka ur en blandad grupp spelare (som i att de inte är kompisar). Vig 3 pass åt att spelleda dem genom ett kort (men inte för kort äventyr), kanske tom utanför Nördhäng. Prata med dem om SLandet under tiden. När ni är klara, ge dem samma äventyr (eller ett annat motsvarande) och be dem SLa det för sina kompias/andra ungdomar på kommande Nördhäng.

Det finns massa beroenden som intresse, lokal och ålder, men om det funkar blir det en crash-course. Jag gjorde exakt det här med sonens grupper och de blev självgående förvånansvärt snabbt. (Jag menar nu inte att man inte ska prata om rollen, utan vill mer poängtera att investerad tid i att visa SLande genom eget spel betalar tillbaka.)

 

[Mikl]

Praktiska övningar är ett bra förslag!
Att prova att spelleda varandra i små handledda grupper.
Inte söka fel hos varandra utan fokusera på de saker som gick bra, för att hjälpa dem bli säkra i rollen.
Efter övningarna kan ni lyfta saker som kunde gjorts bättre, fast i allmänna termer för att inte peka ut någon.

Om det är unga deltagare kan det vara särskilt viktigt att poängtera att rollspel handlar om samarbete. Jag har upplevt att unga personer (pojkar i synnerhet) kan ha tendenser att göra alla möjliga lekar och aktiviteter till en övning i vem som bestämmer, helt enkelt.

 

[luddwig]

Jag tror likt @adrian_of_arcane_lore att det är viktigt att sälja in att det är roligt att spelleda.

För DoD tänker jag även att det är viktigt att kunna hantera äventyrsplatser. Läsa på i förväg, reagera på spelarnas påhitt och vara beredd på att improvisera om äventyret inte innehåller allt som behövs.

 

[Mikl]

• Beskriva miljöer

Jag mindes just att jag höll i en sån övning för länge sen. I en workshop i den lokala föreningen. Här är dokumentet jag använde. Klippte ut alla delsatser till små lappar. Vi randomiserade så att det blev olika X som är Y och övade på att beskriva dem för varandra.

 

[Rickard]

Jag mindes just att jag höll i en sån övning för länge sen. I en workshop i den lokala föreningen. Här är dokumentet jag använde. Klippte ut alla delsatser till små lappar. Vi randomiserade så att det blev olika X som är Y och övade på att beskriva dem för varandra.

Supereffektivt. Det finns impro-övningar som I am a tree bygger vidare på andras idéer och det finns improv-övningar där man skickar ett garnnystan mellan varandra. Den som skickar nystanet säger något bra om ens (fiktiva!) relation till den andre och den andre svarar med någonting dåligt i relationen. Efter ett tag sitter man med ett fysiskt nät av drama-relationer.

Nu kanske nysta i intriger är lite för högt siktat för 12-åringar, men det kan vara effektivt efter man har gjort rollpersoner för att knyta dom mer i varandra. Jag skulle kanske köra mer hexploration med den åldersgruppen och hur man ritar dungeons. Kanske köra något parti Drakar och bananer med dem och diskutera efteråt tanken med spelet.

 

[Oscar Silferstjerna]

Så vi har pratat om att ordna en spelledarskola/-workshop för att inspirera några av spelarna att ta klivet till att bli spelledare. Vad skulle en sådan skola kunna innehålla? Jag vill gärna hålla den jordnära och Drakar och Demoner-fokuserad. Med jordnära menar jag konkreta tips och inte för mycket rollspelsteori.

Har du fått de tips du behövde eller var det något annat du tänkte dig?

Om du skriver ihop en struktur av något slag skulle det förmodligen vara något du kan publicera. Hur man rent praktiskt gör för att spelleda är ju helt centralt för alla rollspel (där det finns en SL). Jag slogs av att din fråga fick folk här att vara väldigt konkreta. Det är ju i regel bra.

De flesta rollspel innehåller någon form av svar på hur man gör när man spelleder, men det är inte alla som besvarar frågan tillräckligt konkret och pedagogiskt. När jag började spelleda som tolvåring var jag väldigt osäker på om jag över huvud taget hade fattat grejen. Det fanns ett spelexempel i Drakar och Demoner-lådan, men jag hade nog behövt något ännu mer grundligt, delvis beroende på att jag aldrig hade sett någon annan spelleda. Idag hade kanske en podcast eller Youtube-video varit den bästa lösningen. Det finns säkert redan något på engelska.

 

[Rangertheman]

Har du fått de tips du behövde eller var det något annat du tänkte dig?

Det är väldigt bra tips jag fått, precis vad jag efterlyste Och jag beställde även Justin Alexanders bok.

Jag har redan fått fyra intresseanmälningar på föreningens Discord, så utbildningen blir definitivt av. Får jag ihop en bra struktur lägger jag ut den här för feedback.

 

[Oscar Silferstjerna]

Det är väldigt bra tips jag fått, precis vad jag efterlyste Och jag beställde även Justin Alexanders bok.

Jag har redan fått fyra intresseanmälningar på föreningens Discord, så utbildningen blir definitivt av. Får jag ihop en bra struktur lägger jag ut den här för feedback.

Justin Alexanders bok är riktigt bra! Visst känner du till hans kanal på Youtube? Där kallar han sig Alexandrian.

 

[joth1006]

Jag har gått i liknande tankar, min ungdomsgrupp på biblioteket blev så stor (18+ spelare) att jag nu har delat upp dem i två, samt fått säga nej till massa nya spelare.
Har tänkt ha som mål att gruppen ska bli självgående, och att lära upp framtida spelledare är ju the way to go. Läser igenom tipsen här i tråden och det är guld, kommer använda!

 

[Rangertheman]

Justin Alexanders bok är riktigt bra! Visst känner du till hans kanal på Youtube? Där kallar han sig Alexandrian.

Ja, den kanalen kollar jag på lite då och då

 

[lupmet]

Som jag ser det är spelledarens nästan viktigaste uppgift att se och planera framåt, det vill säga hela tiden ligga ett steg framför spelarna. Fantasi brukar inte vara en bristvara men det kan vara bra att få dem att inse att de behöver tänka i flera led – om de inte vill att allt skall bli helt improviserat och oförutsägbart (vilket inte nödvändigtvis är något dåligt men det kanske "inte riktigt var meningen" att äventyrarna skulle befria prinsessan genom att använda stridsflyg och atomkärnvapenbomba draken). Ju yngre någon är, ju sämre brukar de vara på att planera – samtidigt är just planering en av de livsfärdigheter jag tror rollspel är rätt bra på att träna.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Som jag ser det är spelledarens nästan viktigaste uppgift att se och planera framåt, det vill säga hela tiden ligga ett steg framför spelarna. Fantasi brukar inte vara en bristvara men det kan vara bra att få dem att inse att de behöver tänka i flera led – om de inte vill att allt skall bli helt improviserat och oförutsägbart (vilket inte nödvändigtvis är något dåligt men det kanske "inte riktigt var meningen" att äventyrarna skulle befria prinsessan genom att använda stridsflyg och atomkärnvapenbomba draken). Ju yngre någon är, ju sämre brukar de vara på att planera – samtidigt är just planering en av de livsfärdigheter jag tror rollspel är rätt bra på att träna.

Jag håller enbart delvis med, viss planering är viktigt, men vill också inflika att överdrivet fokus på planering och prepp absolut kan vara bland det mest glädjedödande som finns med rollspel.

Spelledaren behöver absolut inte hela tiden "ligga steget framför spelarna", det är ett påstående jag nog i många fall skulle placera i kategorin "dåliga SL-tips", i vart fall som en generell rekommendation. Det spelledaren behöver är att vara tillräckligt förberedd för att kunna improvisera med självförtroende och samtidigt kunna göra det utan att hela tiden ändra förutsättningarna för spelarna, så att de kan agera med självförtroende inom ramen för spelet.

Det är ju absolut inget problem om äventyrarna befriar prinsessan genom att använda stridsflyg och atomkärnvapenbombar draken, inte om dessa saker är möjliga att göra i världen där spelet utspelar sig och sättet det går till på skapar kul spel. Har man på förhand bestämt för mycket om vilka saker det är "meningen" att de skall hända, har man enligt mig i många fall preppat för mycket och sannolikt också preppat fel saker.

Problemet med en SL som preppar massa plot och förberedda händelseförlopp är inte bara det att det ofta gör spelet tråkigare för spelarna, utan det lägger också en mycket större börda på SL och gör spelledandet mycket mer betungande och stressfyllt när man upplever att förutom att göra allt en spelledare redan gör, så behöver man också försöka förutse spelarnas ageranden och försöka valla dem in i ens redan uttänkta händelseförlopp.

För nya och unga spelledare tror jag att det nog är viktigare att fokusera på spelledaren som medspelare, inte som den som levererar spelet till spelarna som de sedan konsumerar.

 

[Oscar Silferstjerna]

Jag håller enbart delvis med, viss planering är viktigt, men vill också inflika att överdrivet fokus på planering och prepp absolut kan vara bland det mest glädjedödande som finns med rollspel.

Spelledaren behöver absolut inte hela tiden "ligga steget framför spelarna", det är ett påstående jag nog i många fall skulle placera i kategorin "dåliga SL-tips", i vart fall som en generell rekommendation. Det spelledaren behöver är att vara tillräckligt förberedd för att kunna improvisera med självförtroende och samtidigt kunna göra det utan att hela tiden ändra förutsättningarna för spelarna, så att de kan agera med självförtroende inom ramen för spelet.

Det är ju absolut inget problem om äventyrarna befriar prinsessan genom att använda stridsflyg och atomkärnvapenbombar draken, inte om dessa saker är möjliga att göra i världen där spelet utspelar sig och sättet det går till på skapar kul spel. Har man på förhand bestämt för mycket om vilka saker det är "meningen" att de skall hända, har man enligt mig i många fall preppat för mycket och sannolikt också preppat fel saker.

Problemet med en SL som preppar massa plot och förberedda händelseförlopp är inte bara det att det ofta gör spelet tråkigare för spelarna, utan det lägger också en mycket större börda på SL och gör spelledandet mycket mer betungande och stressfyllt när man upplever att förutom att göra allt en spelledare redan gör, så behöver man också försöka förutse spelarnas ageranden och försöka valla dem in i ens redan uttänkta händelseförlopp.

För nya och unga spelledare tror jag att det nog är viktigare att fokusera på spelledaren som medspelare, inte som den som levererar spelet till spelarna som de sedan konsumerar.

I det stora hela håller jag med dig. Det är lätt hänt att som SL bli överdrivet planerande och därmed också ofta styrande. Men samtidigt finns det olika sätt att spelleda. En del vill förbereda sig mycket och tycker att det är en grej i sig.

Så kanske kan det vara en god ingång att nämna att det finns olika SL-stilar? För det gör det ju. Jag tänker exempelvis också på hur teatral man ska vara - att gå in rollerna som en skådis passar en del men inte alla. Ytterligare en aspekt är hur mycket musik och andra ljudeffekter man vill använda sig av - samma sak där, sånt passar en del men inte alla. Personligen vill jag använda mig mer av olika inspelade ljud.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Så kanske kan det vara en god ingång att nämna att det finns olika SL-stilar? För det gör det ju. Jag tänker exempelvis på hur pass teatral man ska vara - att gå in rollerna som en skådis passar en del men inte alla. Ytterligare en aspekt är hur mycket musik och andra ljudeffekter man vill använda sig - samma sak där, sånt passar en del men inte alla.

Absolut, men jag tänker att det beror på lite vem mottagaren är och vad man vill åstadkomma.

Skulle jag hålla en SL-skola för framförallt barn och tonåringar, så skulle mitt fokus inte ligga på att ge en så bred och komplett bild som möjligt över vad spelledande är och kan vara, utan begränsa ämnet ganska mycket och (iaf tidigt) fokusera på de absolut mest centrala och enkla delarna. Sedan när de kommit igång och börjar känna sig lite varma i kläderna (testat ett par pass på egen hand, kanske på egen hand hittat lite frågor och funderingar de vill ha hjälp med) så kan man bygga vidare på det allt eftersom.

Så, få igång dem att spelled så fort som möjligt, prata bara om det nödvändigaste och fokusera på att det är enkelt och roligt. När de sedan kört sitt första pass kommer det redan finnas 10 000 frågor att svara på och saker att prata om, så då kommer nog det mesta rulla på av sig självt tror jag.

 

[Bifur]

Apropå planering kontra improvisation och SLs roll i det så är det ju inte ett binärt förhållande. Det finns anledning att försöka få med båda delar i rimlig grad. Och just när det kommer till planeringsdelen är det, när det gäller 12-12-åringar, rätt handfasta saker som kan behöva påtalas. Som läs hela äventyret, bekanta dig med reglerna, hur ska du tänka om spelarna springer iväg åt ett oväntat håll (vilket så klart berör improvisation).