Jag älskar den här idén. Och jag skulle fokusera på att utforska olika livsöden som alla på olika sätt har påverkats av det galaktiska nätet: samhället förändras och folk försöker leva sina liv mitt i förändringen, och det är både bra och dåligt, det blir både skilsmässor och förälskelser på grund av saker som sker på det galaktiska nätet, och det finns subkulturer och konspirationer, men kärnan är egentligen relationerna mellan folk och deras privata drömmar och problem. Som en av de där myllrande amerikanska romanerna om ”tennis och prestigeuniversitet och droger”, eller om ”atombomben och baseball och nittonhundratalet”.
Jag skulle vilja hålla det rätt lågteknologiskt, och liksom säga att visst, det finns en sorts ”digital miljö”, en cyberrymd där man rör sig, men den går, på grund av någon sorts bandbreddsbegränsning, bara att uppleva som en rätt hårt pixlad eller abstraherad värld — jag tänker egentligen att man ser det på sin dator eller i sin mobil, eller med hjälp av någon ny teknologisk mojäng, och att det mest är ett mönster av ändlösa, labyrintiska och kala rum, och att allt har en lite kuslig, nästan ockult känsla — jag tänker på livets träd i kabbalan och såna bilder, och på "liminal spaces", ni vet, "the backrooms", där det finns oändliga, öde kontorslandskap gömda i en skuggdimension — och i rummen kan man då möta andra medvetande, och interagera med deras ganska rudimentära avatarer, och försöka kommunicera genom att skriva till dem, eller kanske skicka filmklipp som bara ploppar upp i en ruta, men allt skulle som sagt vara rätt begränsat av hur mycket information som går att skicka, och kanske av att allt måste gå att översätta till en mängd olika sorters sinnen; så det skulle kännas lite som i nätets barndom, att mycket är okänt och inte "representerat". Annars tror jag att man förlorar sig för mycket i att den digitala världen blir Världen -- "Ni flyger med era avatarer genom en gasjätte, ni ser de violetta blixtarna hoppa i djupen, och en av Tänkarnas Ras stiger upp bland molnen, med ett ansikte som en djuphavsfisk, och ni känner doften av ammoniak och smältande nickel" osv; det blir vanlig science-fiction; hellre då att det är en enkel ikon i ett anonymt rum, som säger: "Jag kommer från tänkarnas ras, från gasjätten Uxu, där violetta blixtar hoppar mellan molnen". Smaksak antar jag.
Och den här grejen har också nämnts redan, men jag tycker det vore coolt med en längre båge -- en sorts kampanj -- som handlar om en Stor Hemlighet, något hotfullt som pågår i universum, som olika forum och rum, kanske på nån sorts darkweb, har börjat gräva i, och som ljusskygga statliga byråer också undersöker, liksom privata mäktiga grupper. Kanske finns aliens som trots allt HAR tillgång till FTL-teknologi, och som undertrycker sådan forskning hos alla andra arter, av ett eller annat skäl; kanske är det de som har "bevisat" att det är omöjligt; och nu har de börjat döda forskare och sabotera experiment på Jorden. Och det är ju roligare om det inte bara handlar om makt och kontroll, utan något mer idealistiskt. Kanske vill de bevara avstånden, därför att de är de sista överlevande från en tidigare galaktisk meta-civilisation som gick under just för att olika arter och kulturer KUNDE mötas fysiskt, och konkurrera om samma råvaror? Och kanske har de spritt någon sorts falsk skräckhistoria om vad som händer om man försöker färdas fortare än ljuset, som rollpersonerna först är livrädda för: "Tänk om Professor Lings experiment, öppnade porten till De Som Äter Ljus? Det kanske är därför han är försvunnen?" -- "Äh, det där är bara en galaktisk creepy-pasta. Vi försöker ta reda på vad som hände honom på riktigt" -- "Men varför såg vittnen i så fall skuggorna röra sig över väggarna, som om de levde? Det är precis så de beskriver De Som Äter Ljus i forumen."
Jag skulle älska att spela eller spelleda en lång kampanj som vävde samman det vardagliga, tragikomiskt Douglas-Copeland-culture-gaming-aktiga, med det sedvanliga lovecraftianska mysterielösandet.
Mina två ören. Himla cool idé.
