Vad driver dig till att spelleda?

[Bifur]

Flera olika saker.

• Att SLa är i sin praktik i genomsnitt lite mer kreativt och varierande än att vara spelare (som givetvis ger delvis andra saker, men det hör inte hit).
• Det är kul att läsa scenarion och äventyr eller att skapa dem själv, så då ligger det ju nära till hands att SLa dem (jämfört med personer som aldrig gör det om de inte måste).
• Jag gillar vanligen att preppa spelpass. Att strukturera en plats, fnula på en SLPs val (eller måla den som figur om det är ett sådant spel), göra ett flödesschema i väntan på nästa spelpass är kul tidsfördriv. (Sen kan det absolut bli för mycket då och då, men det är ändå sällan.)

Lite mindre ädla skäl, i alla fall under ungdomsåren och även ett tag efter omstarten 2007, var nog att jag tyckte ganska många medspelare gjorde ett havldant jobb med att SLa. De hade inte läst äventyret färdigt, blandade ihop namn, struntade i settingen, glömde RPnas relationer i spelvärlden etc. Jag tyckte att jag helt enkelt var bättre på det och hade själv roligare om jag SLade. Så då gled jag in i den rollen och fortsatte på det spåret några år när jag började med hobbyn igen om.* (Och oavsett utgångspunktens giltighet tror jag också jag blivit bra på det, träning ger färdighet o.s.v.)

* En parentes men jag kom ur den eviga SL-rollen när jag dels började spela med fler grupper igen efter att barnen blivit lite större, dels när jag började spela med folk härifrån. Idag är jag inte SL mer än kanske 1/3-del av tiden.

 

[aknaton]

Intressant frågeställning, som jag aldrig egentligen funderat på. Jag har nog oftast varit den som varit mest intresserad av att spela, så för att det ska bli något spelat så har jag tagit spelledarmanteln. Och dessutom tycker jag det är snäppet roligare att spelleda än att spela. Men jag får nog fundera lite mer på vad som faktiskt driver mig här.

 

[Ackerfors]

Dåligt samvete över att alla andra spelleder men inte jag!

(Fast kanske mer en önskan om att träna på att känna mig bekväm i den rollen så att jag också kan haka på allt som skrivs i den här tråden, typ.)

 

[w176]

För att se till att spel händer, för att det är kul att som en orkesterledare använda spelarna som min orkester, för att driva igenom en kreativ vision, för att trolla spelare

 

[Bifur]

Ett tillägg. Att vara spelgruppens projektledare kan jag delvis känna igen. Jag tycker egentligen inte det borde finnas ett givet överlapp mot att vara SL, men i praktiken är det nog så. Dels kanske det är personlighetsfråga, dels kanske det handlar om att om SL styr blir inte spelgruppen hängande pga SL-bortfall. Och så klart, den som i allmänhet tycker hobbyn är roligast hamnar nog ofta i en ledande rollerna, både i och utanför spelet.

 

[Man Mountainman]

Ett tillägg. Att vara spelgruppens projektledare kan jag delvis känna igen. Jag tycker egentligen inte det borde finnas ett givet överlapp mot att vara SL, men i praktiken är det nog så. Dels kanske det är personlighetsfråga, dels kanske det handlar om att om SL styr blir inte spelgruppen hängande pga SL-bortfall. Och så klart, den som i allmänhet tycker hobbyn är roligast hamnar nog ofta i en ledande rollerna, både i och utanför spelet.

Vid det här laget är det väl konvention, och något folk förväntar sig. Jag var tillfälligtvis med i en spelgrupp där SL inte tog särskilt mycket initiativ för att få det att hända, och senare beklagade hen sig för brist på engagemang. Vid det laget kände jag, jag hade gärna tagit det jobbet om du hade bett mig, men jag tänker inte självmant klampa in på vad som av hävd är din turf och riskera att trampa dig på tårna.

 

[mrund]

Jag tycker egentligen inte det borde finnas ett givet överlapp mot att vara SL

Det tycker jag. SL är den ende som måste vara med för att det skall bli en spelsittning. SL planerar själva spelet, så det vore meckigt om hon/han inte också hade överblick över platser och datum för sittningarna. I min grupp är jag dessutom den som håller reda på det roterande matansvaret.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Att spelleda är ju hela grejen med rollspelshobbyn, det är ju det som är det roliga.
Jag är jätteglad att mina spelare vill vara med och spela, såklart, och tydligen så gör jag något rätt för jag har varit spelledare för (mer eller mindre) samma grupp människor (mer eller mindre) varannan vecka i snart 7 år. Efter vad som borde vara i vart fall närmare 150 spelpass och kanske lite drygt 500-timmars aktiv speltid så har de inte tröttnat.

Men själv skulle jag nog tröttnat på rollspel för länge sedan om jag inte hade varit SL, det är ju kul nån gång ibland att spela en rollperson men det är ju spelledandet som är rollspelandet.

 

[Bifur]

Det tycker jag. SL är den ende som måste vara med för att det skall bli en spelsittning.

Ja, jo. Självklart är SL central. Men jag tycker inte SL måste vara den som driver på, föreslår datum, ordnar lokal (om det behövs). Jag har varit i och är i grupper där det inte är så, och det är ibland ganska skönt.

 

[mrund]

... driver på, föreslår datum, ordnar lokal (om det behövs). Jag har varit i och är i grupper där det inte är så, och det är ibland ganska skönt.

"Jo förstår du, Bifur, här har jag nio datum på förslag som funkar för mig som spelar alven i gruppen. Vilka av dem kan du spelleda?"

"Inga."

 

[adrian_of_arcane_lore]

Alltså när det kommer till att arrangera det faktiska spelandet så är enligt mig det bästa sättet att ha en fast dag, fast tid, fasta deltagare och fast plats.
Sedan kan ju spelledandet rotera eller skötas av samma person eller vad man nu vill, men är de sakerna ordnade så faller det ju inte mer på SL än på nån annan.

 

[Bifur]

"Jo förstår du, Bifur, här har jag nio datum på förslag som funkar för mig som spelar alven i gruppen. Vilka av dem kan du spelleda?"

"Inga."

Ok, fast det behöver inte vara så bokstavligt. Jag menar mer att jag uppskattar att ha spelare som säger "Kom igen, vi måste boka ett nytta datum så vi får spela snart igen. Här är nio datum jag kan! Om inte de funkar letar vi vidare." I motsats till "SL: Hallå, vi ska ju boka ett datum till? Jag föreslog ju 4 datum förra vecka. Kan ni inte meddela om något av dem funkar?".

 

[mrund]

I motsats till "SL: Hallå, vi ska jo boka ett datum till? Jag föreslog ju 4 datum förra vecka. Kan ni inte meddela om något av dem funkar?".

Jag lägger upp en Doodle och jagar spelarna med blåslampa att fylla i den tills vi har några datum med minst fyra av åtta medlemmar på plats. En eller två av de andra brukar också ramla in sedan.

 

[guldfink]

Jag tror att det är tre saker som driver mig till att spelleda:
- Jag har nog något slags läggning mot att generellt vilja planera, driva och fullfölja projekt. Det yttrar sig även i andra sammanhang.
- Jag har idéer om spel, kampanjer och äventyr som jag vill testa och jag vill testa dem på mitt sätt.
- Jag tycker om att ha prepp-tankar i gång, en fantasivärld att tänka på.

Utifrån den riktning diskussionen tagit de senaste inläggen, tycker jag att det finns en risk att rollspelandet blir alltför mycket spelledarens angelägenhet, vilket både kan ta det i riktningen att spelarna ställer upp på att vara med och att det utvecklas en förväntan på att det är spelledarens ansvar att spelmötet blir kul. I kampanjen jag spelleder nu, försöker jag hitta sätt att undvika eller i alla fall förhålla mig till det. När vi drog i gång i februari hade vi till exempel ett grundligt snack i spelgruppen om hur vi ville spela kampanjen, vilka situationer och riktningar som ansågs vara kul. Sedan har jag också (inspirerad av @Rickard tror jag) fördelat arbetsuppgifter till spelarna. En är ledare och ansvarar för att staka ut en riktning för såväl spelarna och rollpersonerna, en är sekreterare och antecknar viktig info under spelmötet och en är krönikör och skriver ihop anteckningarna som sammanhängande text efter varje spelmöte. Jag tänker att sådant annars lätt hamnar på spelledaren.

 

[luddwig]

... ha en fast dag, fast tid, fasta deltagare och fast plats.

Just det där skulle jag säga har räddat min lokala spelgrupp. Från början försökte vi löpande boka in spelpass som skulle passa alla deltagare. Resultatet blev att vi (och mest jag som spelledare) fick lägga mycket tid på planering men sällan spela. Sedan vi övergick till att ha en fast dag och tid blev det mycket mindre strul. Samtidigt ser folk för det mesta till att kunna vara med och spela.

 

[Bifur]

Sedan vi övergick till att ha en fast dag och tid blev det mycket mindre strul. Samtidigt ser folk för det mesta till att kunna vara med och spela.

Medhåll. Har bara fasta tider numera i alla min grupper.

 

[Gaspard]

Förr - lika delar kontrollbehov, nyfikenhet och brist på konkurrenter.

I dag - Ett kreativt utlopp där jag kan utveckla skrivande, idéskapande och illustrerande i ett. Samt få uppskattning för det.

 

[Henke]

Bortsett det faktum att mitt spelande ligger mer eller mindre totalt på is just nu och att jag även gillar spelledarlöst samberättande så trivs jag med att SL:a vårt spelgäng.

Jag är sannolikt den som läst flest spel, äventyr och kampanjer i spelgruppen och jag vill tro att jag har en ganska bra känsla för vilka "kärnberättelser" och regler som har bra potential att bli kul vid vårt spelbord.

En annan del är såklart att jag gillar att kontroll och att (iaf på en övergripande nivå) styra berättelsen.
Gillade (iaf förr) att preppa äventyr och kampanjer.
Även möjlighet att släppa lös sin kreativitet (speciellt när saker går "off-rail").
...och såklart skapandet i sig. Även om kärnberättelsen ofta är ett grundmaterial så har man varit med och skapat just "vår" historia vid spelbordet. Det tycker jag ger tillfredställelse.

Typ så..

 

[Gerkub]

Även om kärnberättelsen ofta är ett grundmaterial så har man varit med och skapat just "vår" historia vid spelbordet. Det tycker jag ger tillfredställelse.

Det här (och många svar i den här tråden) får mig att tänka på att jag nästan aldrig känt ett behov av att skapa något själv som jag tagit med till spelbordet, utan jag har tyckt det varit spännande att ta med material som andra har skrivit och se vad som händer. Antingen det, eller att alla vid bordet är delaktiga i skapandet. Just den känslan av att det är något gemensamt (även om en råkar vara SL och det finns en asymmetri där), man reagerar och bygger vidare på varandra/slumpen/materialet.

Vet inte om jag känner drivkraft att visa upp min egen kreativitet, eller om det bara är prestationsångesten som spökar igen, typ ett skydd mot att "tänk om de inte gillar det jag gjort"? Kanske borde jag helt enkelt testa att göra eget material och köra det?

 

[SpringandeKulle]

Förutom för att få utlopp för kreativitet så är det också att vara spelledare ett sätt för att få ett spel fungera så som jag vill att det ska göra. Jag har lite önskemål om hur världen vi spelare i ska förhålla sig till spelet. Och om inte det sker när jag spelar så blir jag sugen på spelleda efter ett tag.