Återuppstående rollpersoner

Joined
27 Sep 2001
Messages
1,680
Location
Uppsala
Skulle vilja bolla ett koncept som jag visserligen redan använt tidigare, men som jag vill förfina till min nästa kampanj.

---

Lite bakgrund, en begränsad sammanfattning:

Världen: Världen är trasig i både tid och rum. Bitar av världen flyter omkring i kosmos men binds ihop av reser av världsträdets rötter. Storleken på bitarna varierar kraftigt. Samma fysiska område kan finnas i flera versioner separerad av tid.

Besudling: Orsaken till splittringen är en kraft som kallas Besudling. Det är en oharmonisk kraft som splittrar, fördärvar, försämrar, förändrar, etc. Det är också en dynamiska kraften i världen, utan den skulle allt vara statiskt och ingen utveckling skulle ske. Men den har fått överhanden och tippat balansen. Besudlingen eller den stora obalansen den skapat är den stora fienden och en av stora metaplotterna i spelet. Besudlingen ses som Ond av de flesta i världen, men detta är inte sant egentligen, det skulle inte finnas någon förändring utan den.

Folken: Allt kan fördärvas av Besudling, även folken. Det sker fysisk, emotionellt och/eller mentalt.

Rollpersonerna: De tillhör en grupp (ett par tusen) själar som har förmågan att återfödas (en del av metaplotten). Om de dör så återföds de i ett ställe som heter Nexus som förmodas vara en rest av den ursprungliga världen. Därifrån kan de återgå till världen. De kan också resa till och från Nexus frivilligt och med hjälp av det resa mellan de olika delarna av världen. Inom denna grupp finns många som kämpar emot Besudlingen, det är deras "uppgift", men alla hörsammar det inte. Precis som världen så är "organisationen" också trasig.

Om en rollperson blir för Besudlad så kommer hen behöva göra en rening vilket innebär återgång till Nexus utan minne, dvs ett sätt att pensionera rollpersonen.

---

Nu till det jag vill bolla.

Om en rollperson blir splattad så kommer hen alltså att återuppstå i Nexus. Sedan har hen en liten paus förrän hen kan återvända. I Nexus är det möjligt att prata med andra odödliga som råkar vara där. Det finns även en del SLP'er som bor där och kan hjälpa till med en del information och tjänster. Tanken är att personen faktiskt inte är där fysiskt, dvs ingen handel med grejer. Men det är inget måste.

Jag funderar lite över vad det kan finnas för spännande saker som inträffar iom att rollpersonen faktiskt dör? Att det skulle kunna resultera i mentala effekter är ju tämligen uppenbart, men jag vill gärna få till något spännande av det. Helst vill jag få döden till något som både har positiva och negativa effekter.

Och vad kan det hända för annat kul i Nexus? En sak som jag tänkt på är att man eventuellt kan få tag på minnen från tidigare liv. Men vad skulle det kunna finnas för andra roliga saker? Vore kul om det fanns något mer i Nexus som skulle kunna skapa trådar man kan följa upp. Döden skulle inte bara vara ett straff utan en resurs eller ett steg vidare.

Jag har heller inte bestämt exakt hur återinträdet till världen ska gå till. Kan personen ändra sin kropp? Eller kan det hända något annat speciellt? Tidigare har jag kört med att personen blir exakt lika, men det är inte nödvändigt.

Så har ni idéer om intressanta saker som kan hända mellan dödsögonblicket och återinträdet i världen?

---

PS: Ursprungsidén kom när jag spelade Demon's Souls för länge sedan och jag har använt det flera gånger sedan dess i olika tappningar. Då kan rollpersoner dö utan att spelare tvingas skapa nya rollpersoner. Dock så resettas inte äventyret på samma sätt som i dataspel :) Dvs, döda kakan men ändå ha den kvar.
 
Last edited:

zonk

muterad
Joined
10 Jan 2016
Messages
3,399
Om du inte spelat det, testa Planescape Torment! Det handlar mkt om den sorts meta-tänk som skulle kunna uppstå. All you need is kill hade även kunnat vara inspirerande, liksom groundhog day. Just i de där grejerna som skulle kunna hända en person som får uppleva livet på ett ganska annorlunda sätt, erfarenheter en vanlig människa inte hade gjort, en annan inställning till fara, osv.

 
Joined
27 Sep 2001
Messages
1,680
Location
Uppsala
Om du inte spelat det, testa Planescape Torment! Det handlar mkt om den sorts meta-tänk som skulle kunna uppstå. All you need is kill hade även kunnat vara inspirerande, liksom groundhog day. Just i de där grejerna som skulle kunna hända en person som får uppleva livet på ett ganska annorlunda sätt, erfarenheter en vanlig människa inte hade gjort, en annan inställning till fara, osv.
Tack för tipsen!

Torment har jag spelat för otroligt länge sen, kommer inte ihåg mycket av det förutom att det var nydanande när det begav sig. Har inte spelat den "nya" versionen, men jag ser att den är på rea på Steam. Är det mycket som är ändrat mot den gamla?

"All you need is kill" tog jag och reserverade på biblioteket så kan jag ta en glutt.

"Groundhog day" har jag sett.

Tanken i min version är dock inte att det är tids-loop. Snarare förlorar man tid om man dör. Det kan vara så att man helt misslyckas med äventyret, men kan fortsätta på andra spår.

En komplikation är även att det rör sig om en grupp med rollpersoner, men det behöver inte vara hela gruppen som dör. De som blir kvar kan fortsätta och den döda kan senare (typ efter scenen) återvända. För att kunna återvända till exakt samma plats/tid så är tanken att någon måste överleva och fungera som ankare.

Att resa bakåt i tid är inte möjligt.
 

zonk

muterad
Joined
10 Jan 2016
Messages
3,399
Tack för tipsen!

Torment har jag spelat för otroligt länge sen, kommer inte ihåg mycket av det förutom att det var nydanande när det begav sig. Har inte spelat den "nya" versionen, men jag ser att den är på rea på Steam. Är det mycket som är ändrat mot den gamla?

"All you need is kill" tog jag och reserverade på biblioteket så kan jag ta en glutt.

"Groundhog day" har jag sett.

Tanken i min version är dock inte att det är tids-loop. Snarare förlorar man tid om man dör. Det kan vara så att man helt misslyckas med äventyret, men kan fortsätta på andra spår.

En komplikation är även att det rör sig om en grupp med rollpersoner, men det behöver inte vara hela gruppen som dör. De som blir kvar kan fortsätta och den döda kan senare (typ efter scenen) återvända. För att kunna återvända till exakt samma plats/tid så är tanken att någon måste överleva och fungera som ankare.

Att resa bakåt i tid är inte möjligt.
Jo, hajade skillnaden, tänkte bara att det kunde bli en analog grej, med erfarenheter eller reaktioner från omgivningen som normala människor inte får uppleva. Hur är det att ha drunknat, brunnit upp, blivit nedstucken, söndertuggad av monster? Hur blir man av att ha upplevt det? Är det detta du vill utforska eller är det nåt annat? Osv. Där kan man ju inspireras av verk som har huvudpersoner som upplevt saker som, om inte är desamma, skiljer sig genom att de upplevt död / liv på annat sätt.
 

Deodanders

Syntaldicus Nomenclatus
Joined
24 Nov 2005
Messages
684
Book of the New Sun kunde vara kul att läsa kanske, som inspiration, om det inte är gjort. Men det är för att spoila tidslooperi där med. Relaterar en hel del dock till idén att återfödas i vilket fall, och att ha multipla minnen/personligheter. Plus jag är rätt säker på att Demon's/Dark Souls-skaparna läst en del Wolfe.

Tänker att kalibrerandet och konfrontationen med ens tidigare jag och handlingar kunde bli ett fokus i Nexus. Eller att ha förlorat en del av ditt jag som du behöver finna igen, som soul eller tex sin shade som i Hollow Knight.
 

Hägerstrand

Ska aldrig mer gå rogue
Joined
2 Dec 2022
Messages
1,815
Du skriver att RP ”återföds”, men jag förstår inte om de måste genomgå en ny uppväxt innan de kan komma tillbaka till spelet. Om de måste växa upp igen så blir det ganska stort perspektiv på spelet, som måste spänna över flera generationer.

Om de inte behöver gå igenom en ny uppväxt så blir det väl mer som Paranoias klonsystem? Jag hade nog själv tenderat att spela åt komedihållet i alla fall, där man går en brutal död till mötes för att sen kasta sig på problemet igen.
 

lupmet

Swordsman
Joined
19 Feb 2014
Messages
789
Location
Göborg
Du skriver att RP ”återföds”, men jag förstår inte om de måste genomgå en ny uppväxt innan de kan komma tillbaka till spelet. Om de måste växa upp igen så blir det ganska stort perspektiv på spelet, som måste spänna över flera generationer.

Om de inte behöver gå igenom en ny uppväxt så blir det väl mer som Paranoias klonsystem? Jag hade nog själv tenderat att spela åt komedihållet i alla fall, där man går en brutal död till mötes för att sen kasta sig på problemet igen.
Min första tanke när jag läste tråden var Terry Pratchett "Mort": en Dalai-lama-liknande abbot dör och eftersom de har tystnadslöfte ställer sig själen och vrålar i högan sky ute i dalen, för att vända sig till Mort och säga "du anar inte hur länge jag längtat efter det där!". Sedan kommenterar han att han måste ge sig av för han håller på att avlas nere i byn, han får nio månaders semester innan allt är igång igen med potträning för femtioelfte gången.

Vill @Faehrengaust att hjältarna skall sitta i Nexus och bitcha om hur j-a trötta de är på potträning och "nu är det dags igen!"?😉

Jag tror en lösning likt i Exalted är en bättre idé: som jag förstått det där återföds inte hjältarna egentligen utan något händer där en vanlig människa "exalterar" och får en av de odödliga själarna i sig (slår mig nu att jag har dålig koll på metafysiken här). Jag skulle föreslå att en hjälte ifrån Nexus väljer ut en passande person, en vars själ är kompatibel med den egna och sedan slås dessa samman så att den själen blir en del i den odödliga själen med alla minnen och förmågor etc. Rollpersonerna är då inte bara sig själva utan även summan av alla de individer som de slagit sig samman med. På så sätt kan en spelare säga "min nästa rollperson är en prins" eller "är en bonde" – men samtidigt kan SL säga nej till vissa koncept "för det finns ingen kompatibel själ".
 
Joined
27 Sep 2001
Messages
1,680
Location
Uppsala
Du skriver att RP ”återföds”, men jag förstår inte om de måste genomgå en ny uppväxt innan de kan komma tillbaka till spelet. Om de måste växa upp igen så blir det ganska stort perspektiv på spelet, som måste spänna över flera generationer.

Om de inte behöver gå igenom en ny uppväxt så blir det väl mer som Paranoias klonsystem? Jag hade nog själv tenderat att spela åt komedihållet i alla fall, där man går en brutal död till mötes för att sen kasta sig på problemet igen.
När en av de odödliga dör en "vanlig" död så kommer denna genast till Nexus. Hen har sina minnen kvar. Därifrån kan hen ta sig tillbaka till världen och kommer då att återuppstå med samma kropp (eventuellt lite förändrad) som hen hade när hen dog, men fullt helad. Personen har kvar sitt minne.

Från att de kommit till Nexus tills de kan komma tillbaka förflyter dock lite tid. Personen kan göra saker i Nexus förrän hen väljer att återgå. Tiden går annorlunda i Nexus så det finns inget behov av att mäta den. Personen kan typ spela en scen och sedan återgå. En av mina funderingar är vilka spännande saker som personen skulle kunna göra i Nexus under den scenen. Att söka råd och sådant är så klart möjligt, men det kanske finns något roligare.

Hela Nexus och de odödliga själarna står under "beskydd" av guden över tid och rum.

---

Om av de odödliga blir för Besudlad så kommer hen behöva dö eller dödas och genomgå en rening. Detta kallas ibland för Stora Döden. Det innebär att personen dör, förlorar minnet och behöver födas igen (som nyfödd).

När personen växer upp kommer hen att vara omedveten om att hen är speciell. Så första kampanjen man spelar så kommer spelarna inte nödvändigtvis känna till att de är odödliga. Det märker de först när de dör. Men sedan är den överraskningen spoilad.

Men, i vilket fall så kommer personen behöva lära sig om Nexus och kan från början inte resa fram och tillbaka dit. Det tar tid att lära sig.

---

Rollpersonerna kommer alltså börja som "vanliga" personer, men egentligen har de redan levt hundratals eller tusentals liv. De har normalt inte tillgång till sina tidigare minnen dock, men kan komma åt en del av dem under spelet.

---

De odödliga har i sin tur egna olika faktioner som är rivaler på olika sätt även om de borde alla vara förkämpar mot Besudlingen. Det finns intriger bland dem.
 
Joined
27 Sep 2001
Messages
1,680
Location
Uppsala
Min första tanke när jag läste tråden var Terry Pratchett "Mort": en Dalai-lama-liknande abbot dör och eftersom de har tystnadslöfte ställer sig själen och vrålar i högan sky ute i dalen, för att vända sig till Mort och säga "du anar inte hur länge jag längtat efter det där!". Sedan kommenterar han att han måste ge sig av för han håller på att avlas nere i byn, han får nio månaders semester innan allt är igång igen med potträning för femtioelfte gången.

Vill @Faehrengaust att hjältarna skall sitta i Nexus och bitcha om hur j-a trötta de är på potträning och "nu är det dags igen!"?😉
Kul variant, men nej, det var aldrig meningen :)

Jag tror en lösning likt i Exalted är en bättre idé: som jag förstått det där återföds inte hjältarna egentligen utan något händer där en vanlig människa "exalterar" och får en av de odödliga själarna i sig (slår mig nu att jag har dålig koll på metafysiken här). Jag skulle föreslå att en hjälte ifrån Nexus väljer ut en passande person, en vars själ är kompatibel med den egna och sedan slås dessa samman så att den själen blir en del i den odödliga själen med alla minnen och förmågor etc. Rollpersonerna är då inte bara sig själva utan även summan av alla de individer som de slagit sig samman med. På så sätt kan en spelare säga "min nästa rollperson är en prins" eller "är en bonde" – men samtidigt kan SL säga nej till vissa koncept "för det finns ingen kompatibel själ".
Tänkte på den varianten från början, men gillade inte riktigt tanken på att rollpersonerna skulle byta kroppar. Det känns lite för rörigt. Och så måste det skapas ny kropp.

Att kroppen återskapas är inte så konstigt i den här världen. Allt består av magi och magin kan formas. När vanliga personer dör så hamnar deras själ i dödsriket och genomgår en reningsprocess där deras minne försvinner varefter de återföds (alla själar reinkarnerar). Men de odödligas själar hamnar i stället i Nexus och går inte igenom någon rening utan kan återgå till världen. Och eftersom de minns deras kropp så kommer de ha den kroppen när de återgår. Men eventuellt kan den förändras, speciellt om minnet på något sätt förändras.

Det kan ju dock tänkas att dödsögonblicket sätter spår i själen som gör att kroppen förändras. Kanske ska det finnas någon form av "ärr".
 
Joined
27 Sep 2001
Messages
1,680
Location
Uppsala
En klassiker är att när en av de ”odödliga” dör så dör istället en slumpad person i världen.
Någon sådan "kostnad" skulle kunna vara väldigt intressant. Det skulle kunna skapas faktioner bland de odödliga som försökte undvika döden till varje pris för att inte orsaka lidande för vanliga personer medan andra faktioner sket fullständigt i de "lägre stående" dödliga. Inte alls tokigt.

Men kanske inte en slumpvis. Kan nog finnas någon intressantare variant där det blir mer påtagligt för rollpersonerna/spelarna. En släktning? Ska fundera på den.
 
Joined
27 Sep 2001
Messages
1,680
Location
Uppsala
Book of the New Sun kunde vara kul att läsa kanske, som inspiration, om det inte är gjort. Men det är för att spoila tidslooperi där med. Relaterar en hel del dock till idén att återfödas i vilket fall, och att ha multipla minnen/personligheter. Plus jag är rätt säker på att Demon's/Dark Souls-skaparna läst en del Wolfe.
Har nog läst första delen någon gång i början av 90-talet. Var inte det snubben som gick omkring med ett bödelssvärd med kvicksilver i, eller blandar jag ihop det? Kommer inte ihåg någon om återfödelse, men det kanske kommer i senare delar? Eller så har jag bara glömt bort det.

Om de inspirerade till Demon's/Dark souls så är det värda att läsa (tillhör mina absoluta favoritspel). Ska ta och lägga in dem i att-läs -listan :)
 
Joined
27 Sep 2001
Messages
1,680
Location
Uppsala
Att duscha sätter alltid fart på kreativiteten :)

Tänkte vidare på Torment-spåret. Det var väl så att man hittade spår av sina tidigare liv om jag minns det rätt (ni ser, jag kan inte ens minnas det här livet). Det skulle kunna funka riktigt bra. Rollpersonen kan ha lämnat spår/ledtrådar förrän hen dog den Stora Döden och fick minnet raderat. Om man finner spåren/ledtrådarna så kanske minnena frigörs.

Tänker mig att det kanske skulle kunna göras till ett spelarverktyg. Ett sätt för spelarna att bygga på berättelsen. Om spelarna "äger" minnena så kan de därigenom påverka kampanjen. Vet inte riktigt hur det skulle funka i praktiken men det är en lockande tanke. Men något i stil med att de "tjänar in" minnesfragment och de minnena kan ha en påverkar på berättelsen.

Jag skrev tidigare att det finns SLP'er i Nexus. En klass av sådana är odödliga som vägrar att återuppstå för de är så Besudlade att de vet att de måste renas (om de inte gör det frivilligt så finns det en faktion i Nexus som är specialiserad på att tvångsrena). Dessa smått förtappade själar bär på mycket mentala problem och många av dem är helgalna. Men de kan också förmedla budskap och ledtrådar mellan odödliga och även mellan liv.

Annars kan det finnas andra sätt att lämna ledtrådar i Nexus eller i vanliga världen.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,850
Location
Helsingborg
Level drain för alla som inte dog. Då kommer det vara smärta för de andra. :D

Det är en juvel som står förmågorna som rollpersonen har, men ju fler gånger personen dör, desto mer kommer förmågorna få negativa konsekvenser. Det kan vara såpass enkelt som att man slår en pott med negativa tärningar - en för varje gång rollpersonen dött.

Jag förstår inte riktigt vad rollpersonerna ska göra, för det är väl bara att öka närheten av Besudlingen när någon av själavandrarna dör?

Det största problemet känner jag är att det är en grupp. Hade det varit en ensam person hade tidsstraffet känts genom att lösa trådar blir uppklarade på ett sätt som protagonisten inte vill.

Det näststörsta problemet är att om man vill ha en regelmässig nackdel, varför börjar inte personen med en massa nackdelar, om den nu levt hundratals dödar.
 
Top