Recent content by Råttfångaren

MOIRA V Hatets krona Det sägs att hjältar är odödliga. De kan fällas på slagfältet eller drunkna i en stilla sjö, eller dö av törst och utmattning. Men denna död är bara hjälmen som hjälten tar av sig för att visa sin krona. När livet rinner ur oss kommer vi till Othwa, hjältarnas rike...

BRANDW VI Vår tid i klostret blev som sagt något av en katastrof. De andra har tydligen inte lika starka magar som jag Brandw, barkätaren. Vi lägger dock upp en plan som går ut på att Gwydion med sitt oskyldiga utseende ska ta sig in i klostret för att leta efter ledtrådar. Jag tänker mig att...

GWYDION VI Jag tog mig på natten in i klosterkyrkan. Genom bibliotekets fönster gled jag in, barfota. Jag fann inget som pekade oss i rätt riktning, utan en underbar bönebok, förmodligen Sorkwallans personliga. Att stjäla från en sådan orm gjorde mig inget. Jag fann även ett sällsynt exemplar...

MOIRA IV Happjors sång. Dimman ligger tät över Edair’maan. Bakom de disbeklädda klipporna och karga platåerna döljer sig en svärta, ett mörker som letat sig in i människors hjärtan och sinnen. Brandw och Majnwuld förtärs båda av någonting; galenskap, hämnd, våld och avsky, en soppa av de...

GWYDION V Vi lämnade Vulklama efter att ha vänt på varje sten i jakt på ledtrådar rörande far, Kaan, situationen på ön och Sorkwalan. Utan större resultat egentligen. Jag tyckte det verkade som om den grove stenhuggaren visste något, men han var så vresig att det inte gick att få något ur...

BRANDW V Del 5 Mörkret över Vulklama är tyngre än vad jag ens kunde föreställa mig. Westermarks företrädare på ön är ett gäng ulvar i fårakläder. Män som bakom en ljusets förklädnad sprider ett gift över ön. Jag har själv känt på den gästfriheten som Sorkwalan och hans demonbröder erbjuder...

MOIRA III Vulklama. Magh, hör mina viskningar i dimman. Jag tackar dig ödmjukast för att du fört mig hit så att jag kan fullfölja mitt öde. Ett öde jag trodde att jag hade uppfyllt men ack jag är så ovetandes i förhållande till Er, ni sprungna ur blommorna. Tack för att jag fortsatt får...

BRANDW IV Del 4 Vulklama, vilket skitställe. Jag har tvingats att framstå från min bästa sida när jag kommunicerat med lokalinvånarna. Mina efterforskningar har lett till massvis med viktig information dock. Det finns ett flertal lågintensiva konflikter här ute på ön om skitsaker som inte...

GWYDION IV Tillbaka i Vulklama. Här tog vi in på värdshuset och betalade för oss med hästköttet efter Moiras namnlösa springare. Hon är nästan ett med naturen på något vis, men inte på det sätt jag tänkt mig innan. Moder Alys, som lärde oss om botanik och zoologi, ömkade för allt naturen hade...

MOIRA II Eldwin Kära bror. Jag skriver till dig även fast jag inte är säker på att mina ord kommer att nå dig. Vet inte om jag vågar skicka bud med Hrafnir ty vi verkar ha drabbats av en sjuka, kanske till och med pest. Och det grämer mig mycket ty jag har stora, fasansfulla nyheter att...

BRANDW III Jag är nu föräldralös då min far blivit dödad av demonriddare. Inga tårar fälls för den veklingen, men det här ställer till flera problem för mig. På ett sätt så är jag fri från mitt förutbestämda öde som arvtagare till silverormsordern som min far påstått existerar, men samtidigt...

GWYDION III Efter att vi ankom till Edair’maan sporrade jag de andra att genast ge oss ut på vägen mot familjens gård. Hade vi stannat en natt i Vulklama hade kanske tanken slagit oss att ta en båt runt ön. Men vi valde fel och tog våra hästar längs fastlandet. Gadb prövade oss sannerligen...

MOIRA I Edair'maan. Kära Torkel. Hoppas Hrafnir når dig med svärd i hand och att du överlåter det tråkiga tänkandet åt fader Varg. Och att ni äntligen fått Er förstfödde och att den klarade varganatten i Bjarnskogen som Varg föreslog. Här i Mittland har jag äntligen återförenats med mina...

BRANDW II Jag har svikit Dranvelte och jag har svikit mig själv! Min fega syster Gwydion anlände till fronten och övertalade mig med hjälp av ett brev från min far att det pågår något lurt och hemskt på min hem-ö. Beslutet var inte lätt att ta men jag kände att det var något som kallade mig...

GWYDION II I natt blev vi överfallna på vårt skepp. Bulturer hade gömt sig i lastutrymmet och tog sig upp på natten för att ta skeppet i besittning. Unnrs, eller Moria som hon kallar sig själv, stora korp kraxade olycksbådande så att vi vaknade. Vi smög oss upp och såg till vår fasa hur...