Frånhålla spelarna vilket spel som spelas?

Är ibland sugen på att spela ett spel som Vampire.

Men då vill jag ju helst inte att spelarna vet att det är Vampire som spelas. Vet dem det blir det inte så mycket att nysta upp eller för den delen nån stor förvåning eller förskräckelse när man blir biten.

Har ni erfarenhet eller tankar kring detta?

Känns logistiskt lite svårt att lira nån längre tid med med ett spel som ska hållas hemligt. Kanske lättare på nätet. Kan även vara svårt att övertyga spelgruppen om att spela spelet ifråga.

Jag hade aldrig försökt lura min spelgrupp på det sättet. För riskabelt för alltför liten payoff. Plus att det ju inte går att kontrollera att någon kommer bli biten, om man inte är oskön som spelledare.

Men om jag ville göra något liknande hade jag sagt “Jag tänker att vi kommer att börja i en helt vanlig värld och spela helt vanliga människor. Sen kommer en stor setting-twist vid något tillfälle. Jag tror att det kan bli kul att ni inte vet om den på förväg. Skulle ni vara med på att göra så?”

Så länge man inte hårt säljer in det som något annat tycker jag det är OK.

"Intrigmakande i en stad" funkar att byta setting för, exempelvis.

Ett gammalt sci-fi-spel, The Morrow Project, funkade så. Pitchen var att man skulle spela ett sci-fi-spel, men sedan vaknade rollfigurerna upp i en post-apokalyptisk värld. Lite tråkigt om man hade lagt en massa poäng på Zero-Gravity Combat.

Funkat utmärkt.
Gangbusters som gick över i CoC.
Flashing Blades till ockult skräck.

Det här ser jag ganska ofta varningar för som den värsta spelledarsynden, men de gånger jag varit med om det har det varit coolt.

Det viktiga är väl att man ska göra det i en grupp där man redan har ett fungerande spelschema och där alla är med på att vi spelar det som någon vill spelleda. Om man skickar ut en intresseanmälan med en pitch där folk anmäler sig till ett annat spel än vad de ska spela så förstår jag varför det blir dåligt.

Man säger att man ska spelleda ett skräckscenario … men man låter dem spela ett vardagligt relationsdrama i en sommarstuga.

Jag brukar tänka att så länge det känns som ett uppköp för spelarna så är det ju rätt lugnt. Och då beror det ju på många faktorer – gör man en stor settingförändring bör man ju t.ex. hålla lite koll på hur folk bygger sina rollpersoner. Kanske ge ett färdigt gruppkoncept där de kompetenser systemet ger funkar i båda världarna – som det där som @Oldtimer är inne på med zero gravity combat och postapok. Just Vampire slipper ju det problemet lite eftersom de skills man har etc alla är såna som är användbara både för vanligt folk och för vampyrer.

Och sen beror det ju på vad spelarna gillar. Säljer man in en CoC-kampanj som sen ska förvandlas till Mad Max så bör man vara hyfsat säker på att spelarna gillar Mad Max. Gärna mer än de gillar CoC. Men det ska inte kännas som en besvikelse/nedköp.

Tyvärr är det ju svårt att förhöra sig om sånt här på förhand utan att spoila för mycket. Som spelare skulle jag ju absolut inte vilja veta att "det kommer en stor setting-twist" sen; att veta det förstör ju min upplevelse av spel innan twisten. Min rollperson vet ju inte att twisten kommer, liksom. Så då blir jag mer regissör/skådis än jag lever mig in, och det gillar jag inte.


Jag önskar dock att jag någon gång fick vara med om det här som spelare. Det närmaste jag kommit är när en kamrat körde en Stormtrooper-kampanj som sedan morfades in i att bli en Sithkampanj. Just där tyckte jag dock att det blev liiiite nerköp eftersom jag dels byggt en rollperson som personlighetsmässigt funkade bättre som stormtrooper, och dessutom gillade jag verkligen att köra typ Cops fast med stormisar. Men jag vande mig efter ett tag och tyckte det blev riktigt bra i slutänden.

Quadrante said:

Man säger att man ska spelleda ett skräckscenario … men man låter dem spela ett vardagligt relationsdrama i en sommarstuga.

Click to expand...

Ingen twist alls, alltså.

Jag har gjort flera sådana saker med just World of Darkness. Jag presenterar det som "Det här är en berättelse i World of Darkness där ni börjar som vanliga människor. Kanske mynnar det ut i ett annat spel i World of Darkness sedan, eller inte. Vad vi ska spela är en intrigfylld berättelse där ni kommer få kämpoa hårt tillsammans om ni inte ska dö". Spelarna får då veta vad scenariot handlar om, men inte om det är en Vampyr-kampanjen eller om det är stampolitik i Werewolf till exempel - men att de kommer behöva arbeta ihop för att överleva politisk backstabbing.

Oldtimer said:

Ingen twist alls, alltså.

Click to expand...

Alltså skräck scenario... Inte psykologisk skräck...

Hägerstrand said:

Det här ser jag ganska ofta varningar för som den värsta spelledarsynden, men de gånger jag varit med om det har det varit coolt.

Click to expand...

Det hela handlar om hur man kommunicerar med sina spelare och vad man har för dynamik i spelgruppen.

Ofta när folk pitchar sådana här idéer, och blir avrådda från det, är det i formen att man säljer in en specifik sak och sedan gör något helt annat. Det är en typisk sådan grej som kan låta bra inne i sitt eget huvud, men som i verkligheten sällan funkar särskilt bra.

Vad som däremot absolut kan funka är att man säljer in just den begränsade infon, men inte hela konceptet.

"Ni kommer börja spelet som människor i en storstad, det handlar om intigmakande och skumrask". Jag tror man behöver vara med på noterna att man inte är med på noterna, i alla fall i de flesta fall. I slutändan känner man alltid sin egen spelgrupp mest, om man vet att en totalt oförutsedd twist skulle tas emot med jubel i gruppen så är det ju självklart bara att köra på.

Dusk til Dawn m fl filmer lyckas ju rätt bra med genre bending, och allra bäst blir det när man inte vet om twisten.

Badmojo said:

Dusk til Dawn m fl filmer lyckas ju rätt bra med genre bending, och allra bäst blir det när man inte vet om twisten.

Click to expand...

Å andra sidan bombade A Knight's Tale då postern och trailern lovade en riddarhistoria, inte en anakronistiskt komedi.

(En riddarens historia är en av mina absoluta favoritfilmer.)

Rickard said:

Å andra sidan bombade A Knight's Tale då postern och trailern lovade en riddarhistoria, inte en anakronistiskt komedi.

(En riddarens historia är en av mina absoluta favoritfilmer.)

Click to expand...

Jag skulle nog säga att alla spelsessioner blir anakronistisk komedi oavsett setting...

Robert Jonsson said:

Jag har gjort flera sådana saker med just World of Darkness. Jag presenterar det som "Det här är en berättelse i World of Darkness där ni börjar som vanliga människor. Kanske mynnar det ut i ett annat spel i World of Darkness sedan, eller inte. Vad vi ska spela är en intrigfylld berättelse där ni kommer få kämpoa hårt tillsammans om ni inte ska dö". Spelarna får då veta vad scenariot handlar om, men inte om det är en Vampyr-kampanjen eller om det är stampolitik i Werewolf till exempel - men att de kommer behöva arbeta ihop för att överleva politisk backstabbing.

Click to expand...

Så här gör man.

Badmojo said:

Dusk til Dawn m fl filmer lyckas ju rätt bra med genre bending, och allra bäst blir det när man inte vet om twisten.

Click to expand...

Rickard said:

Å andra sidan bombade A Knight's Tale då postern och trailern lovade en riddarhistoria, inte en anakronistiskt komedi.

Click to expand...

Bägge filmerna blev rätt så sågade av många kritiker.
From Dusk till Dawn gjorde rätt bra omsättning, men mycket på grund av att det var en film med relativt låg budget, den har fått status som kultrulle först i efterhand. A Knights Tale drog överlag in betydligt mer pengar är From Dusk till Dawn, men gjordes också på mkt större budget.

Summa summarum, det är rätt svårt att veta hur stora delar av publiken som tyckte att genre-böjningen verkligen inte alls funkade i båda filmerna. Kollar man på mottagningen de fick vid sin release så var de verkligen inte unisona hyllningar.

Rickard said:

Å andra sidan bombade A Knight's Tale då postern och trailern lovade en riddarhistoria, inte en anakronistiskt komedi.

(En riddarens historia är en av mina absoluta favoritfilmer.)

Click to expand...

Jag tänker att det för många av de som lockades av "en riddarhistoria" upplevde det som ett nedköp med "anakronistisk komedi".

Medan många av de som lockades av "Tarantinoregisserad nåt-slags-thriller-grej" upplevde det som ett uppköp att få vampyrzombiesplattergore.

Jag vill veta om det är en twist för jag har sett det här bli pannkaka. I ”Ah! Det är rymdopera och inte street level superhjältar!” kampanjen sög det så jävla hårt för alla var super pepp på att spela gritty Frank Miller stuff. Och vi var knappt okej med en session i rymden, så när spelledaren gick ”Och nu är resten av spelet det här” och sedan inte hade förberett något street level material alls dog kampanjen. Hade han pitchat Guardians of the Galaxy hade vi nog varit ok med det, men det hade han inte. Bara det senaste exemplet.

Om pitchen är ”Det är hemligt vilket spel det är” och alla är ok med det så är det bra.

Men det bästa är att säga ”Det här kommer vara ett Star Wars/World of Darkness/Superhjälte spel men det är en twist vilken typ det är”. För då vet man nog, så det är kul när det visar sig att vi spelar Sith Lords/Taskforce Zero/Folket som städar upp efter super fighter”.

World of Darkness har också problemet att om du inte bygger skills och atributes för att driva dina krafter så funkar inte din karaktär.