Idag har jag spelat...

Vi har haft vår tredje session av Masks of Nyarlathotep nu och utredningen är i full gång. Det är verkligen mycket att hålla ordning på för mig som SL, och även om mysteriespel är det jag är mest bekväm i så är detta en annan sorts spelstil än jag brukar köra.

Vi spelar med Kutulu-reglerna och jag använder främst kampanjens fjärde utgåva (pga den jag äger fysiskt) men med några Quality of Life-grejor jag hittat i 7ed-pdf:en, samt några idéer och scener från Companion-boken.

Är mycket taggad på att fortsätta - vi har sagt att vi åtminstone kör New York-kapitlet innan vi helt bestämmer oss för om vi vill fjättra oss vid denna långkörare.

Inte just idag, men i lördags...

Jag är med på en Discord för en Youtuber som pysslar med stämningseffekter vid spelbordet, ljus, rökmaskiner, terräng m.m
Vi var några på den Discorden, inkl youtubern själv som spelade Chariot of the Gods till Alien-rollspelet.

SL satt i Danmark och spelledde för oss spelare som satt i Sverige, USA och Australien. Han hade byggt upp skeppet med 3d-printad terräng och figurer och jobbat mycket med olika kameror med effekt-filter för att ge den filmiska känslan. Sedan hade vi karaktärsblad på Foundry.







Jag spelade "Lucas", och jag vann. (Ni som vet, ni vet )

Igår spelade vi ännu en installering av vår narrativa figurspelskampanj "Pirates of Ferrum Magna". 12 spelare (+kapten och kvartersmästare) spelade 16 partier med fyra spelledare. Vårt uttryckliga mål var att ordna mer pengar till flottan, vilket misslyckades kapitalt; totala inkomster: 199 piastrar, totala utgifter: 200 piastrar...!

Woop! Två omgångar Drakar och demoner -23 med flickvännen och hennes brädspelsgäng.

Först det förberedda ”Blodets natt” – eller ja, Night of Blood till Warhammer Fantasy Roleplay som jag konverterat lite raskt. De blev inte särskilt insyltade i nattens händelser utan flydde efter många om och men.

Sen fick de nys om Ridders rös från en trött gammal lärd som nu gav upp sökandet själv. Körde en bantad variant sådär lite på volley, för alla kunde tänka sig att spela mer. Slog fram ett slumpmöte i samband med att de övernattade i skogen och bläddrade lite fort fram ett ur Monsterboken – i gryningen innan de kommit till röset kom en pegas till deras läger och behövde hjälp. En dag kan den komma att återgälda dem... Inne i röset fick de fly från en vredgad drottning från förr, men räddade i alla fall två andra ur denna mörka håla innan de tog sig därifrån.

Mycket trevligt. Tror det kan bli fler äventyr för det här gänget!

Idag kommer vi spela Session #2 i Cryptomancer. Den nya regimen har evakuerat alla kustbyar och -städer och satt upp en märklig mur kring farlederna till huvudstaden. De har också gjort militären till auktoritet, infört utegångsförbud, och kungjort att alver och dvärgar nu samarbetar med Lord Kellam—interregnumregenten—och att allt som var dåligt förut nu kommer bli bra.

Rollpersonerna har lyckats få kontakt med den gamla revolutionsledaren, som varnade dem att "lita inte på någon", och de har hackat sig in i vakternas Shardnet och genom en vakts shard spionerat på självaste tronrummet. De har också placerat en bugg (en liten staty) i ex-revolutionsledarens kontor.

Härnäst? Försöka ta reda på vilka av deras gamla kontakter som det alls går att lita på ...

Spelade igår Pathfinder 2e (Revised): Season of Ghosts.

Vi ägnade dagen åt att leta bortsprungna hästar och fixa ett stall, sedan besöka en övergiven by för att undersöka möjligheten att odla saker där, och samla mat, sedan lyckades vi hitta en bortsprungen vaktstaty i form av en gigantisk spindel. Den hade tagit sig till stenbrottet den kom ifrån, men där blivit attackerat av någonting som gjorde att den inte kunde ta sig därifrån.

Igår spelade vi MUA, med eget regelhack. RP gjorde sitt bästa för att frita en "kompis" från ett av Vita Kårens arbetsläger i utkanten av Askerdal. Två föll för kårens kulor (men blev räddade).

Inte idag och inte igår, men för nån vecka sen: Symbaroum, Törnetronen. Vi börjar med ett nytt gäng rollpersoner; ett syskonpar från barbarstammarna, en rese och en tjuv från Yndaros. Tillsammans har de åtagit sig att organisera en expedition för att avverka skog och leverera virke till återuppbyggnaden av Tistal Fäste. Under färden ut till det område som avsatts för avverkningen finner vi något märkligt i skogen:


Med vår nya rese-väninna fortsätter vi färden genom skogen. Om nätterna utsätts vi av spratt från skogsväsen, men dem driver vi bort. Väl framme på platsen för avverkningen finner vi att en grupp skattletare gräver ut en ruin (utan tillstånd!). När vi hotat med att en trupp med vakter kommer anlända inom en vecka beger de sig av under protest.

I går spelade jag rollspel igen för första gången sedan maj i år. Det var en hård sommar.

Vi spelade vidare på Kuf Texas, jag var lite ringrostig men en tidigare wilper hade varit duktig och förberett, så jag slängde in mina anteckningar i NotebookLM och så fick podcast-AIn förklara för mig var vi var och vart vi är på väg timmen innan spelarna kopplade upp sig.

Spelmötet gick bra, vi körde två scener som vanligt och spelarna avslutade med att önska sig sina två nästa scener inför nästa möte om två veckor.

Med en takt på under en scen i veckan går det tusan inte fort, men arbetsinsatsen är hanterligt, och det är ändå "bonusspel" som vi gör på stulen tid över nätet någon kväll var annan vecka sådär.

Den hågade kan dyka förbi Kuf Texas-tråden i Spelrapporter och lyssna på lite AI-musik baserad på spelarnas anteckningar, i alla fall tills nätets langoljärer städar bort filerna.

Idag har jag spelat Vindjäl med Bitterknekt, Applewood, och Khan! Ceruleanfive var SL. Förbaskat trevligt, mycket spännande! Fick mersmak!

Två pass "Väsen" på spelkongressen. Det gick väl bra, men att spela flera grupper i samma rum är verkligen inte min grej...

Spelade Drakar och Demoner på Spelkongressen. 13 poäng räckte inte till pallplats, men det var kul, och det är det viktigaste

Dolmenwood: På uppdrag av kyrkan letar vi efter en gammal helgedom. När vi övernattar på ett värdshus möter vi en ny vän, en woodgrue-enchantress vid namn Zarissia, som gör oss sällskap. Vi finner helgedomen, och eldar bort en massa gammalt äckligt mögel som vuxit över den varpå vår präst helgar platsen. På väg därifrån undersöker vi en mystisk sten omgiven av en svampcirkel. Riddar Aethelrick får hallucinationer av svampsporer. Zarissia tecknar av runor som är ristade på stenen. Plötsligt dyker en mystisk man i kåpa upp, men där bryter vi passet för kvällen, så vad han vill får vi se nästa gång.

Oktoberlandet...
Vi har ägnat ett par sessioner åt att rådda i Toklov-grottans röra. Gårdagens korta session viktes åt att besöka najaderna; inte helt oväntat har de, precis som vättar och bumlingar, råkat i klorna på helt orimliga ledare. Flykt därifrån, för att sedan med hjälp av ett par fullt rimliga kontaktpersoner hos vättar och bumlingar påbörja färden genom en "förbjuden" gång genom berget, i jakt efter den kristall som kan ställa allt till rätta igen. Vi får av kontaktpersonerna även veta att våra konkurrenter i "den andra" expeditionen nu har anlänt till Toklov-grottan; viss brådska, således.

Det känns som att vi närmar oss slutet på "Den sista najaden"...

Symbaroum Törnetronen: Vi börjar undersöka ruinen på den plats där vårt skogshuggarläger ska anläggas. Det går inte utan problem. Några kringdrivande spöken förirrar sig in i lägret för att ta vår livsvärme, vi lyckas fly men vår nyfunna nykläckta resevän Rova stryker tyvärr med. I källaren till byggnaden finner vi resterna av ett laboratorium där någon utfört gruvliga experiment, att döma av de många vanställda skeletten. Under källaren finner vi en grotta där några vandöda symbarer vaktar ett underjordiskt träd, de verkar läskiga så vi låter dem vara. En elak eldsprutande gris är nära på att döda vår resekrigare Glädje, men efter en desperat strid lyckas vi ta kål på den och lägga beslag på skatten den var satt att vakta.

Idag har jag spelat nyaste utgåvan av Drakar & Demoner. Jag har väl kanske totalt en sådär 2000 sessioner eller något av tidigare utgåvor (framförallt Expert och 91) bakom mig men har inte prövat på detta nya förr. Kampanjen heter tillsvidare Meowthuriska Legender.

MEOWTHURISKA LEGENDER
Våra hjältar var
Ser Lapiz Gyllenlans Af Meowington: Nobel kattfolksriddare (som ser ut som en överväxt pallaskatt) som har bestämt sig för att resa till skogen och utföra stordåd så att han kan vinna gunst hos den mycket förnäma Släkten Angora och äkta deras älskade dotter.
Tym: Mänsklig bard som har kommit till utveda för att försöka hjälpa sin bror som rekryterats till Grå tornets legioner.
Månmåne Järnmästare: Vargfolkshantverkare som är på väg tillbaka in i Utveda för att han avslutat sin utbildning.

De är tillsammans på väg in till skogen ifrån den dalgång i vilken civilisationens sista riktiga fäste Grå Tornet ligger. I första hand för att ta sig till Dunkelkvists Allehanda och Värdshus där Tym's bror senast skådade. På vägen fick de se 4 skitotäcka orcher som gled runt i en stor spindelliknande stridsvagn med 8 ben som kan klättra runt i trädkronorna. En av orcherna sköt Sir Lapiz med en ballista så att hans sköld omedelbart gick sönder. Spindelvagnen drog dock vidare genom skogen men RP lyckades hamna i strid med 3 orcher ifrån deras fotburna trupper. Dessa gjorde mycket ont och Tym dog nästan och Ser Lapiz var också ganska tilltygad. De vandrade sedan genom skogen, Månmåne lyckades förolämpa lite soldater som var allvarligt stympade på väg hem ifrån strider med orcherna. Detta gjorde han för att han tydligen aldrig kan låta bli att säga precis det han tänker. Det slutade med att RP hade tagit sig till Dunkelkvists och fått reda på att de måste vidare till Svinknoa där det säljs spindelsilke om de vill finna Tym's bror.

Kort session i vilken vi bekantade oss med systemet. Det var kul att spela, inga direkta klagomål än så länge annat än att med bra fys är det fan näst intill omöjligt att dö.

Delta Green i svensk tappning. Tre beredskapspoliser jagar en mördare.

Tre (jobb)omgångar Drakar och Demoner -23 nu på höstlovet, en på vardera biblioteksfilial och en på fritids.

En utmattad karkion damp ner från himlen och bad rollpersonerna om hjälp att skydda Semiramis dolda bibliotek, beläget på en ö som inte finns på några kartor, som ibland stiger högre ur havet och blottar själva biblioteket.

De djärva äventyrarna begav sig dit, pratade med någon från lokalbefolkningen (grodfolk), attackerade eller smög sig förbi några levande döda, för att sedan inträda i biblioteket där starka hjärtslag kunde höras... En onaqui hade listat ut var biblioteket fanns och var där för att förstöra det – eller snarare att hitta och ta den magiska juvel som skyddade biblioteket!

Alla grupper lyckades, men sista låg dåligt till ett tag innan alla började fajtas istället för att tre av fem höll sig borta. Så pass dåligt att jag faktiskt myglade liiite för att hinna avrunda på utsatt tid (2 timmar).