Reducera sitt rollspelsbestånd - Hur känns det?

Jag har en hel del rollspel i bokhyllan som jag aldrig har spelat och förmodligen aldrig någonsin kommer att spela (eller ens bläddra i). Tanken att det vore rimligt att skära ner på min rollspelsansamling har slagit mig. Att sälja eller skänka bort en del spel. Men jag är osäker på hur jag skulle reagera efteråt. Skulle jag kanhända sakna prylarna? Jag är ju i viss mån nostalgiskt lagd.

Så jag är nyfiken på om det är andra här på forumet som har minskat sin spelsamling. Om så är fallet - hur kändes det? Var det en lättnad? Gjorde ni rätt då ni rensade?

Jag har vid några tillfällen sålt av delar av min samling. Jag har alltid ångrat mig i efterhand.

Jag har sålt av alla mina rollspel 2 gånger. Och det mesta 1 gång. Har aldrig ångrat något.

Säljer regelbundet bort saker jag inte tänker mig att jag vill spela. Ångrat mig ibland, men går ju oftast att jaga rätt på igen, och rätt ofta är det bara fånig nostalgi som får en att jaga rätt på saker ändå. Så sälj bort och behåll bara det man faktiskt spelar eller kan tänka sig spela är min melodi.

aknaton said:

Jag har sålt av alla mina rollspel 2 gånger. Och det mesta 1 gång. Har aldrig ångrat något.

Click to expand...

Om du har sålt av alla rollspel 2 gånger, så måste du väl ha ångrat dig? Annars skulle du väl inte köpt igen allt OCH sålt den igen?

Jag har gått från vansinnigt mycket rollspel (7? Ivar-hyllplan) till alldeles för mycket (4 Ivar-hyllplan). Sålde av en massa och köpte fotogrejer för pengarna i sen 30-årsålder.

Jag sparade allt som:
- Jag ville spela där och då.
- Jag kunde föreställa mig att jag skulle vilja spela någon gång i framtiden.
- Saker vi spelat och jag hade nostalgi över.

Resten såldes av.

Har jag saknat grejer? Knappt. Inte för att spela, men någon gång har jag sträckt mig efter något för att kolla upp en grej och det har slutat med att jag skaffat en PDF på nätet för att kika.

---

Som oförnuftig tonåring sålde jag en massa Äventyrsspelsgrejs till lillebror. DET har jag ångrat vagt några gånger, det hade varit kul att ha de grejerna. Men jag har köpt upp sådant som jag verkligen velat ha igen senare, varför jag nu har Nya Mutant i hyllan igen. (Det kvalar på nostalgikravet, skall vi faktiskt spela bir det Cyber M/77 som är mycket bättre som spel betraktat.)

---

Som ett mått på min nostalgistyrka kan sägas att jag har kvar alla barndomens serietidningar på hedersplats i bokhyllan, och i förrådet finns 90% av mina MÖP-böcker, CD-skivor, DVD-filmer och TV-spel i lådor. Så nog är jag nostalgisk alltid, men kanske har min likgiltighet till rollspelsgallringen kommit ur att spelen anskaffats i vuxen ålder.

MetaLarsson said:

Så jag är nyfiken på om det är andra här på forumet som har minskat sin spelsamling. Om så är fallet - hur kändes det? Var det en lättnad? Gjorde ni rätt då ni rensade?

Click to expand...

I början av 2000-talet så sålde jag av nästan allt till Vampire och Werewolf för jag var "klar" med det. Idag har jag köpt igen allt - och alla andra produktlinjer som jag saknade. Jag ångrade mig mao. och det blev dyrare i slutänden. Jag har även sålt massa annat gammalt Äventyrspelsprodukter - bara för att jag ville få tag i allt till DoD (det var under tiden som jag var ung och pengar färre). Ångrade det också, men mindre på grund av att det tätade DoD-samlingen.

Men jag är nog fel person att ge råd här eftersom jag är en samlare i grunden.

Jag kör med Marie Kondo-tricket: Om spelet inte väcker en känsla av kreativ spänning, behövs det inte längre i bokhyllan. På det sättet halverade jag min GURPS-samling.

Det har varit blandade känslor. Jag ångrar verkligen att jag sålde Call of Cthulhu 2nd edition-boxen och delvis också Stjärnornas krig-rollspelsgrejerna. Dimön till DoD1 har jag ångrat litegrann, men försäljning minskade den ekonomiska stressen jag levde med just då, så det var värt det. De gamla DnD-modulerna jag slängde när jag flyttade var kanske också dumt.

Nyare spel som jag sålt känner jag bara lättnad över. Skönt att inte ha en massa som jag sannolikt ändå inte kommer att spela. Plus att jag är mycket försiktigare med vad jag köper numera.

Bästa Netflix-buggen.

I have cleaned out twice. First time was probably 15 books or so, second time was about double that.

What I kept was games that:

A: I knew I was going to get a chance to play AND wanted to play again (or at all).
B: A few collectors items that I didn't mind not having sitting around because I had bought them strictly for that purpose.


Anything I had bought "just because" went out with the promise that I would rather replace it with something I was actually interested in. I instituted a one book shelf limit as well. I have one (very worn)piece of furniture with 5 shelves on it and every RPG and miniatures gaming book must fit on there. Crap I am buying just to read it must be PDF.

I regretted one or two specific books I got rid of, but I don't regret getting rid of the vast vast majority of it because I realised I never cared about it anyways, or that I could replace it with much cooler stuff.

Jag gav bort all min DoD-samling till en gammal rollspelskompis som ville köra spelet med sin son. Jag hade i princip allt till från 91:an och äldre.

Jag har sålt saker jag inte tittat på. Saker jag mest släpat med mig från flyttar.

Nu har jag mest spel som inspirerar mig eller som jag vet att jag kommer spela en dag. Nu har jag bokhyllan full med spel jag trivs med. Bättre att andra får ta del av materialet än att de ruttnar i min bokhylla.

Det enda spel jag köpt tillbaka har varit Unknown Armies.

Jag fick sälja av rätt mycket när jag var föräldraledig och ekonomin inte var den bästa. Det kändes bra, för jag visste att jag sålde grejerna av en god anledning.

Jag samlar ju på rollspel och har inte lyckats sälja några rollspel.
Det närmsta jag kommer är att jag sålde av en rätt stor samling Doomtrooperkort för runt 100kr som jag givetvis ångrar idag.

Jag börjar få det här problemet, vilket är lite ovant för mig. Mitt problem har alltid varit svårigheten att hitta rollspel att köpa. Men nu börjar min Kallax-fyrkant som jag har dedikerat till rollspel att bli full, och jag har ett antal spel som jag inte kommer att spela. Min rädsla är framförallt att författaren ska komma ihåg att de gett eller sålt mig spelet, och fråga mig om jag spelat det. Annars är jag lite minimalist och tycker om att slänga saker, så det skulle nog bara vara skönt att kasta lite rollspel.

Fyller det inget värde i mitt liv så ger jag bort utan eftertanke. Aldrig ångrat något jag gett bort bland rollspel, men så är jag inte heller en samlare... Däremot om någon, typ min bror, försöker påpeka att jag borde rensa bland koppar och porslin då åker stridsyxan fram...

Robert Jonsson said:

Om du har sålt av alla rollspel 2 gånger, så måste du väl ha ångrat dig? Annars skulle du väl inte köpt igen allt OCH sålt den igen?

Click to expand...

Fast andra gången var ju samlingen inte den samma som första gången

Sömniga Isaac said:

men så är jag inte heller en samlare...

Click to expand...

Ja, det där är så olika. Jag försöker sluta med min vana att slänga böcker när jag läst ut dem. Det känns så meningslöst att ha kvar en bok jag redan läst. Men jag tänker att det kan vara kul att ha en liten samling av de böcker jag gillat. Men det ligger verkligen inte för mig.

Genesis said:

Ja, det där är så olika. Jag försöker sluta med min vana att slänga böcker när jag läst ut dem. Det känns så meningslöst att ha kvar en bok jag redan läst. Men jag tänker att det kan vara kul att ha en liten samling av de böcker jag gillat. Men det ligger verkligen inte för mig.

Click to expand...

Böcker är dock lite annorlunda för mig, jag återvänder gärna till en bok eller tar stycken från dem och använder i mötet med eleverna för att blåsa liv i undervisningen. Men här tror jag även jag är smittad av att växt upp i ett hem som värdesätter skönlitteratur och facklitteratur väldigt högt.

Sömniga Isaac said:

Böcker är dock lite annorlunda för mig, jag återvänder gärna till en bok eller tar stycken från dem och använder i mötet med eleverna för att blåsa liv i undervisningen. Men här tror jag även jag är smittad av att växt upp i ett hem som värdesätter skönlitteratur och facklitteratur väldigt högt.

Click to expand...

Och porslin, uppenbarligen …

Jag kan tänka mig att man bättre minns kunskap man anskaffat sig genom böcker om man behåller dem efteråt, även om man inte läser om dem. Att se dem i bokhyllan triggar lite minnen om vad som står där, och förstärker de neuronerna, medan jag som slänger boken lättare helt glömmer bort vad den handlade om eller ens att jag överhuvudtaget läst den.